Jag tänkte jag skulle meddela mina läsare om att det är något nytt på gång. Jag ska starta en blogg till, vad den kommer handla om avslöjar jag inte än. Men det rör något jag brinner för. Har bara berättat om detta för en person än så länge. Igår så bestämde jag mig för att ta tag i det, har haft lite funderingar kring detta.

Kommer börja spåna lite om hur jag ska lägga upp allt, så det dröjer kanske ett par veckor innan jag är klar. Men det kan ju gå snabbare också.
Denna bloggen kommer finnas kvar och jag kommer skriva om mitt privatliv, för den andra bloggen kommer bara röra ett intresse och inte mitt privatliv. Nya bloggen är något jag vill jobba med och kanske även bli ett jobb i framtiden. Kommer fixa en färdig design till en början men sen, beroende på hur det går, så kommer den utvecklas. Jag har inte sett någon blogg som handlar om detta jag ska göra, inte enbart. Ska bli spännande och jag är taggad som tusan. Kul att få göra något man verkligen brinner för.

Denna bloggen kommer inte bli lidande, har ju ändå varit dålig på att skriva här inne. Men det ändrar sig säkert och jag kommer skriva om mitt privatliv här iaf.

Håll tummarna för mig nu allihopa.
Kramis

Lämna en kommentar

Usch vad tyst och tomt det är här hemma. Barnen åkte till pappa igår och då fick även vovven följa med. Trots det sov jag som en stock natten som gick och fick sova ut rejält. Men ååååh vad jag saknar min vovve! Nu kommer hon vara borta ett tag till verkar det som, hon trivs ute på "landet" hos barnens pappa där hon kan vara lös och gå in och ut som hon vill. Det är ju skönt för henne, men för mig är det hjärtskärande tomt här hemma. Jag är van vid rutinerna jag har med henne och att hon ger mig sällskap. Då känns det inte lika tomt när inte barnen är här och jag har henne. Nu är alla borta och jag känner mig helt handlingsförlamad. Haha. Knäpp jag är! Jag har en massa jag tänker passa på att göra men jag får inte tummen ur. Får se hur många dagar till jag kan vara ifrån henne, hon kommer ju senast på fredag igen med barnen. Tänk vad fort man vänjer sig vid dom små liven, hon är bland det viktigaste i mitt liv. Pratade med min syster Joanna om det förut på telefon. Och jag upptäckte något när hon nämnde det. Alice tvingar mig till att hålla mig på benen och inte deppa ihop totalt som jag kan göra ibland. Även om jag haft en period nu när jag mått dåligt så har hon berikat mitt liv rejält. Hon tvingar ju mig till att komma upp ur sängen och göra allt det vardagliga utan att det känns jobbigt. Jag hade ingen aning om att man kunde älska ett djur så mycket, mitt lilla hjärta ♥

Nu ska jag snart gå och lägga mig, ingen liten Alice som kurar ihop sig jämte mig i sängen. Men det är bra att hon får vara ifrån mig lite eftersom hon är så mammig annars. Jag ska försöka härda ut dom här dagarna, snart är hon hemma igen och sen kommer även mina ljuvliga barn hit. Åh vad jag älskar min familj!
God natt på er

Lämna en kommentar

Nu ska jag skriva öppet om en del i detta inlägget. Jag har mer och mer börjat tänka på hur jag är känslomässigt, om jag beter mig normalt eller inte. Om jag är så annorlunda mot andra människor. Om jag duger eller inte.....

Något jag har kommit underfund med är att jag har en del att jobba med. Sedan jag hamnade längst ner på botten för elva år sen så har jag faktistk vågat börja sätta ord på mina tankar. Jag vet att jag har varit annorlunda hela mitt liv, att jag haft stora problem under min uppväxt som gjort mig annorlunda mot mina syskon. Och i efterhand så inser jag att jag inte kan skylla på någon annan. För varför skulle det bara vara jag som reagerade på det sättet annars? Har svårt att tro att jag skulle vara så svag jämfört med mina syskon, eller har det att göra med att jag är äldst? Jag vill inte dra in någon annan eller lägga skulden på någon heller med detta. Därför väljer jag att inte skriva om min  barndom. Det har varit och om något i det har en bidragande orsak så blir det inte annorlunda för att jag skriver om det här. Har gått på samtal under några år efter att jag blev sjuk och fått älta en del i det. Men det finns fortfarande för mycket frågetecken som jag aldrig kommer få klarhet i. Oavsett vad så är jag som jag är. Jag har svårare för vissa saker än andra. Klarar inte av för stora och för många krav på samma gång. Då stänger jag av och går ner mig istället. Jag har ju ingen som kan hjälpa mig att hantera detta på rätt sätt eller som kan guida mig. Det är bättre idag än vad det var förut. Jag har gjort en hel del framsteg och lärt mig om mig själv. Men jag har mycket kvar än...

För elva år sen hamnade jag i en väldigt djup och allvarlig depression, jag varken ville eller vågade leva längre. Då hade jag levt så många år, sen jag fått mina barn, på autopilot. Fanns inte där känslomässigt. Det visade sig att jag levt i ett slags tillstånd som jag trodde var normalt. Jag kände mig avtrubbad för att jag aldrig tillät mig känna varken glädje eller sorg. Det lättaste var att lägga locket på allt. För mig fanns inga mellanting, antingen skulle det vara riktigt bra eller riktigt dåligt, det jobbiga var bara att jag alltid var runt det riktigt dåliga stadiet. Jag fattade inte att det är som en färgpalett när det gäller känslor. Så många olika faser. Att det inte är farligt att känna. Nu känner jag mer än någonsin förut. Jag känner äkta sorg, äkta glädje osv. Jag kan gråta av båda ock. Jag går inte under för att jag känner, men är det så bra för jag har blivit mer av en grubblare sen jag lärde mig detta. Jag funderar mer och mer på olika saker.

Nu menar jag inte att jag är galen eller psykiskt störd, vad jag menar är att jag har svårigheter att hitta mig själv i livet. Att lära mig känna mig själv. Att älska mig själv och att ändra på saker och ting som jag inte är nöjd med. Om jag inte kan älska mig själv och känna att jag duger, hur ska jag då kunna träffa någon som älskar mig? Tror jag måste klara av allt det innan jag kan leva ihop med en partner.

Trots alla svårigheter som varit genom åren så är jag glad för vad jag har idag. Jag älskar mina barn över allt på denna jord, har en underbar familj som också betyder allt för mig. Jag värdesätter allt på ett helt annat sätt. Nu har jag som har svårt för krav skaffat mig ett riktigt åtagande, en älskad liten vovve. Jag har inget annat val än att fixa det, och jag gör det med nöje. Nu är det dax att jag jobbar med mig själv och börjar tycka om mig själv. Ska börja med att gå ner en hel del i vikt, som fet kommer man aldrig bli lycklig. Det jag kan förändra ska jag förändra, min kropp är en stor orsak till vad jag tycker om mig själv. Så det är dax att ta tag i det! Jag slutade ju röka för över sex månader sen. Då ska jag väl klara även detta... eller?? Åhh, finns det någon som kan ge mig lite tips så skulle jag uppskatta det.

Detta inlägg blev riktigt virrigt och jag fick nog inte fram vad jag ville. Risken är att jag gjort bort mig och får andra att uppfatta mig som en riktigt störd person. Men det tänker jag riskera. Det är vad personerna som känner mig tänker som spelar in i det fallet. Först och främst iaf. Jag vill bara säga att det är svårt när man är känslomässigt vilsen ibland, när man inte riktigt vet vem man är. Jag är ingen galenpanna trots att det kanske verkar så på detta inlägg. Haha.

Fast om man nu ska vara petig, vem är väl normal??

Lämna en kommentar

Jag var med sonen och handlade förut, mataffären Willys så det var inte mer spännande. Var ju tvungen att fylla på lite för min barnvecka. Nu köpte jag dricka och chips till i kväll, för det blev ingen myskväll igår när jag mådde så dåligt. När vi packat ihop varorna i kassarna så får jag syn på semlorna. Det står en försäljare utanför kassorna där. Och jag kände mig såååå lockad att köpa en. Men nej fasen, jag höll mig. För nu tänker jag börja tänka mer på vad jag äter. Jag är stor sen innan och nu när jag slutade röka för snart fem månader sen så har jag gått upp lite mer än fem kg. Huh! Inte bra. Nu tänker jag börja med dom långa promenaderna igen och äta mer regelbundet. På helgen kan man få unna sig lite extra. Inom vissa gränser. För jag har bestämt mig för att inte köpa något nytt att sätta på mig förrän jag lyckats gå ner 15 kg. Behöver gå ner en del till, men jag tänker börja så iaf. Jag tänker absolut inte bli något benrangel, handlar om att jag vill ha en mer sund vikt. För att min kropp ska orka i längden. Gäller att ha någon frukt hemma när jag känner mig sugen bara. Och att jag ser till att äta mer regelbundet framför allt.¨

Om en stund så ska jag, sonen, syrran Jenna och hennes kille Kim spela ett nytt spel. Blir lite cider till det också. Syrran oroade sig för att jag skulle känna mig utanför eftersom jag inte har någon partner. Alltså kille. Men det skiter väl jag i, även om jag inte skulle tackat nej om jag hade träffat någon. Jag har kul ihop med dom och Kim är verkligen en toppenkille. Man riktigt ser hur kära dom är i varandra, dom kan inte låta bli att vara fysiska i varandras närhet. Hmmm. Inte konstigt att man själv saknar närhet i det fallet. Men jag unnar min syrra detta. Min tid kommer också tids nog. Tills dess tänker jag fortsätta njuta av mitt liv som singel. Kan bara inte låta bli att tänka på något som en kille sa till mig ganska nyss. "Sabina, den killen som får dig kan skatta sig lycklig." Sen fick jag sådana komplimanger för mina ögon också. Jag har nog aldrig blivit så generad. Det var svårt att ta emot eftersom jag inte känner mig speciell. Men det kanske är ett plus att en kille ser detta, då kanske någon annan också skulle få upp ögonen för en någon gång. Fast det gäller ju att det ska bli ett ömsesidigt intresse också. Klickar det inte för båda så är det ju kört. Jaja, nu stack mina funderingar i väg åt alla håll igen. Sorry

Nu åker myskläderna på och sen ska här umgås. Roligt med spelkväll. Trevlig helg på er. Kram

 

Lämna en kommentar

Nu har jag lekt kålmask i sängen i fleeeera timmar, gav upp och satte mig vid datorn i stället. Tack och lov så är det inte ofta jag har sådana här nätter. Men när det inträffar så börjar jag givetvis grubbla över alla livets bekymmer. Mina egna alltså. Och tankarna far både hit och dit, till sist är det ingen ordning på något alls och då har jag tänkt på allt mellan himmel och jord. Spelar ingen roll om jag försöker nollställa hjärnan helt och tänka på himlen eller någon färg. Ju mer jag anstränger mig desto mer börjar det krypa och kittla i kroppen och jag byter sovställning i ett. Till sist är det för varmt och då är inte heller det bekvämt, slänger man av sig täcket så börjar man frysa ganska snart. Ingenting är bra!! Hjärnan är på högvarv och allt snabbspolar i tankarna. Vad, hur, när och varför. Allt ska gås igenom, men ingenting blir löst. Haha. Fy fan vad jag är hopplös. Jag tror jag vet var skon klämmer. Jag behöver en rejäl omgång... sex! Inte bara en utan flera gånger, i många många många dagar. Jag behöver bli av med det suget. Tänk om det blir så illa att jag till och med tycker att brevbäraren är sexig, det är han inte kan jag lova! Men ändå, tänk om jag blir så till mig. Hua mig, hemska tanke!! Om och när jag lyckas somna så lär jag väl drömma om detta nu då. Vilken mardröm! Varför fick jag denna jävla tanken nu då? Jag säger ju det, det är helt galna tankar så far igenom mitt huvud när jag är övertrött. Inte bara problem utan även en massa jävla strunt. Jag är patetisk. Nu tänker jag tvinga mig att försöka sova igen. Ögonen svider av trötthet som dom har gjort sen klockan 22. Nu ska jag försöka räkna får... eller killar kanske. Mmm, en massa snygga sexiga och lättklädda killar. Måste radera skräckbilden på brevbäraren ju. Haha

Godnatt på er, eller god morgon rättare sagt... ha en trevlig tisdag. Kram

Lämna en kommentar

Eller rättare sagt vad jag önskar av en framtida partner. Jättegulligt att få anonyma kommentarer från någon som tydligen tycker att jag är en toppentjej. Men det fick mig faktiskt att ransaka vad jag vill ha när och om jag träffar den rätta. Kan även kalla det för krav eftersom jag inte tänker inleda något halvdant. Det ska vara en person jag kan tänka mig att leva resten av mitt liv med. Förhoppningsvis i alla fall.

Så vilka krav har jag? Dom är inte svåra och egentligen inte för mycket begärt. Det är nog vad dom flesta vill ha om man utelämnar utseende och annat. Jag vill ha en man, inte en mespropp. Han ska vara kärleksfull och ärlig. Jag ska vara bland det värdefullaste i hans liv. Vara den personen han absolut inte vill leva utan. Han ska vara min stöttesten när jag behöver någon att luta mig mot. Trösta mig när livet är svårt, torka mina tårar när jag är ledsen. Lyssna till mig och även vara ett bollplank. Han ska älska mig oavsett mina fel och brister. Visa att jag duger även när jag känner mig värdelös. Han ska tycka om att lyssna på mig, skratta åt mina barnsliga skämt. Med hjärtat. Han ska vara trogen och någon att lita på. Han ska vara lika fysisk som jag. Uppskatta att det inte handlar om materiella ting. Man kan inte köpa äkta kärlek, man kan visa det på så många sätt som är helt gratis. Jag ska kunna krypa tätt intill och bara njuta av den närheten. Känna mig trygg i hans sällskap. Jag vill bara vara det vackraste för honom, i hans ögon. Han ska se mig!

Det finns så mycket jag kan skriva om detta, men, jag vill inte tråka ut dom som läser inlägget. Givetvis så ska allt detta vara ömsesidigt. Det handlar ju om att ge och ta i ett förhållande. Om det ska vara ett riktigt förhållande, framför allt äkta.

Det sista som överger en är hoppet. Och det finns så mycket att leva för. En livspartner är ett stort bonus. Men inte ett krav för lycka. Det finns så mycket som kan göra en lycklig ändå. Alla kommer vi hitta det i vårt liv. Glöm aldrig det.

Lämna en kommentar

Jag kunde inte hålla mig, en del av mig vill inte ge upp hoppet. Men hur svårt kan det vara att svara på ett sms!! Om man inte brutit alla fingrarna på båda händerna vill säga. Men då kan man väl skriva ett svar med nästippen eller en penna i munnen och peka med. Eller varför inte tårna. Haha. Fan vad jag är patetisk. Jag lever inte som jag lär, fast det är ju alltid lättare sagt än gjort när det är känslor inblandade. Mitt hopp är inte ute och jag har en massa längtan inombords som ställer till det. Om jag skriver och frågar rakt ut om jag ska höra av mig mer och om jag kan få ett svar på om allt är över så kan man väl bara svara ja eller nej! Det handlar om 2-3 bokstäver. Tar inte ens en sekund att skriva om man har T9 på mobilen. Hur kan man säga så mycket allvarligt menade saker om framtiden och ens känslor om man helt plötsligt bara är väck med pusta. Från den ena timmen till den andre. Jag fattar inte det. Även om man inte kan med att säga det rakt ut så kan man väl skriva ett sms. Jag vill bara ha ett svar för att kunna gå vidare om inte annat. Har allting varit en lögn och jag har varit godtrogen. Ett spel från början till slut. Jag har så svårt att tro det. Hela förnuftet skriker nej. Något måste ha hänt. Jag har ingen annan förklaring till detta. Och som sagt är det inte första gången detta har hänt. Har löst sig tidigare så därför går jag och tror det ska fixa sig igen och han hör av sig. Men mitt förtroende för honom får sig rejäla skador som tar tid att reparera. Det är ju därför jag gått på helspänn och bara väntat på nästa gång, som kom nu. Jag blir galen. Jag skulle inte bara kunna nonchalera om någon skrev till mig och frågade så som jag har gjort till honom. Jag hade varit ärlig bara för att inte såra personen mer i onödan. Oavsett vad som hänt och hur jag hade mått så hade jag skrivit ett kort sms bara för att klarlägga läget. Och framför allt, om han varit ärlig om allt, hur många chanser ska en människa få om man beter sig på detta sättet? Hade detta gällt en av mina vänner som bad mig om råd vid samma situation så hade jag sagt; Skit i honom, han är inte värd dig. Men nu gäller det mig själv och jag vet allt som hänt under dom här åtta månaderna. Jag vill bara ha ett svar... är det för mycket begärt av mig då?

Hatar att leva i denna ovisshet, men en sak är säker. Hör jag inget inom den närmaste tiden så är det över. Och då tänker jag inte svara om han hör av sig sen. Då har han förbrukat sin chans hos mig. Hör han däremot av sig så kommer jag lägga fram en del krav som han ska uppfylla direkt. För mig leker man inte med hur som helst. Har redan accepterat alldeles för mycket. Enligt vissa så ska jag glömma och gå vidare. Att han har lekt med mig hela tiden. Så vilket är det??? Det kan bara han svara på och det kanske jag aldrig får veta. Eller det lär jag ju märka inom snar framtid.

Såja, det var skönt att skriva av sig lite... nu känner jag mig lugnare. Puss och kram på er

Lämna en kommentar

Vi har inte gjort annat än skrattat till och från sen vi gick upp i morse. Vi kvinnor i släkten (förutom döttrarna i nuläget) har en jävla otur när det gäller det manliga könet. Beror kanske på att vi faller för helt fel typ som oftast. Jenna dök upp här överraskande i lördags kväll. Hon kom hit för att få träffa sin kärlek som jag parade ihop henne med. Då helt plötsligt så har fanskapet inte tid att träffa henne, orsaken får hon höra ett dygn senare. Då har hon gått här och vankat fram och tillbaka utan att få mer än ett sms under den tiden. Så Bea kom med sin klockrena kommentar om att han är upptagen för att han bajsar. Jenna utbrister; i ett helt jävla dygn då eller!! Det med bajsandet är något Bea sa till mig för några år sen när jag själv gick här och väntade på ett livstecken från någon. En kommentar som alltid får mig att skratta. Men i Jennas fall förstår jag faktiskt varför hon är irriterad, hon kom hit för att umgås med honom som dom bestämt tidigare i veckan. Jag kläcker inga ursäkter för hans skull. Jag säger som det är, det är dålig stil helt enkelt. Har själv varit den personen som försökt ursäkta någon killes dåliga ursäkter för att han inte hör av sig. Hör han inte av sig så är han faktiskt inte intresserad. Om det nu inte är så att han sitter vid någons dödsbädd eller är på sjukhuset eller något liknande. Men då skickar man ju ett sms om läget. Svårare än så är det inte.

Jag känner igen detta så väl. Från att prata och smsa i ett under en tid till att han inte hör av sig alls. Jag är själv i samma situation och visst finns det en del av mig som fortfarande försöker ursäkta killen. Eller gör som jag, fråga rent ut och hoppas killen har stake nog att våga säga som det är via ett sms. Kan inte garantera att det är ett ärligt svar man får. Betyder inte att man blir klokare av det smset. Det är jag ett levande bevis på. En del av mig vill låta bli att höra av mig först och se om han kommer höra av sig alls. Men då är det ett litet problem som känns skrämmande, det kanske tar flera veckor igen innan han hör av sig till mig då. Vill jag kämpa eller ge upp?? Är han värd det?? Hjärtat säger en sak och hjärnan en annan. Själva fan att man inte kan komma till en vettig lösning. Antingen så är jag nere i några dagar nu eller så kommer jag dra ut på det och må ännu sämre sen. Jag har alltså redan intagit försvarsställningen för att få nobben rejält. Fy fan.

Det jag ville säga med detta inlägget är att syrran och jag sitter i samma båt. Lika irriterade båda två. Men för hennes skull hoppas jag det löser sig, hon förtjänar att få vara kär och lycklig. När det gäller mig själv så klarar jag mig alltid. Det är ju inte så att det fattas "erbjudanden", gäller bara för mig att få denna som funnits i mina tankar ett tag ur huvudet först. Sen är det ju en fördel om jag känner intresse för att träffa någon också. Jag ville fortsätta vara singel och leva livet. Jag bad fan inte om att falla för någon, ändå gjorde jag det. It sucks!!

Lämna en kommentar

Jag vet hur det verkligen är att må dåligt, har varit nere på botten och vänt för 10 år sen. Försöker komma ihåg hur jag hanterade problem som uppstod innan dess. Om jag inte minns helt fel så stängde jag allt inom mig, la allt i ryggsäcken och försökte glömma bort dom. Prata om problem var inte min grej, hur dåligt jag än mådde. Jag försökte väl lösa problemen på ett eller annat sätt. Men om det hände något som jag inte kunde göra något åt så bearbetade jag det inte heller. Trodde det bästa sättet för mig var att bara stoppa undan allt som var jobbigt. Men det bet mig i arslet till sist, bokstavligt talat. Har många gånger funderat på om jag ansåg mig själv att vara svag. För vad skulle varit det värsta som kunde hända om man tog tag i saker och ting? Detta sättet att hantera allt gjorde ju bara att jag mådde sämre. Jag lurade ju mig själv men till sist rann allt över och då blev det riktigt illa. Jag kunde inte ens hantera minsta lilla småsak, allt kändes som världens undergång, typ. Fick ju hjälp efter "kraschen" och fick börja nysta i allt skit man samlat på sig under sitt liv. Har kommit en bra bit på vägen och insett hur fel jag gjorde. Inget av det går ju att lösa i efterhand men jag har kunnat bearbeta det mesta och samtidigt kunna gå vidare. Med en lätt packning nu för tiden. Vardagliga problem hanterar jag på ett helt annat sätt, känslomässiga problem likaså. Men det sistnämnda är för att jag själv inte stoppar undan det längre. Nu vet jag att det är bättre för mig att prata om det, oavsett hur jobbigt det känns. Det är läkande.

Alla människor hanterar sina problem på olika sätt. Vissa drar sig undan, andra blir agressiva osv. Det finns en hel del olika sätt att hantera det på. Själv vill jag prata om det, men självklart inte med vem som helst. Jag har några stycken som jag kan prata med om allt, sådan tur har jag. Då kan jag gråta, svära och gorma för att få ur mig skiten. Dom tre som jag pratar med bemöter mig på olika sätt. Någon kanske bara lyssnar och den andra både lyssnar och sedan lägger in sina egna synpunkter i saker. Alla dom sätten är på helt rätt sätt mot mig. Men detta med att verkligen våga öppna sig för någon handlar om tillit. Jag litar på dom till 100%, det jag säger stannar hos dom. Sen vet jag också att dom aldrig skulle säga något som är helt fel bara för att trösta mig, jag får höra sanningen och jag tar aldrig illa upp. Tror det har att göra med att vi står varandra så nära och verkligen känner varann. Nu kanske det låter som jag måste ha "terapi"snack var och varannan dag, så är det ju givetvis inte. Beror på vad som händer i mitt liv helt enkelt. Jag har märkt att jag är en känslomänniska och jag vill prata med mina närmaste om vad som gör mig ledsen eller glad. Och dom bemöter mig med att vara detsamma för min skull, gläds för min skull eller blir ledsna utan att tycka synd om mig. Perfekt kombination tycker jag.

Jag kan bara råda alla att ha någon att prata med, spelar ingen roll om det är en familjemedlem eller så. Bara det är någon man litar på och känner sig trygg med. Alla behöver vi ventilera någon gång i bland. Lätta på trycket. Jag tänker aldrig mer hamna i samma situation som för 10 år sen. Jag är inte ensam när det krisar sig, det är något jag påminner mig om varje gång. Hur mycket jag själv än vill stänga mig inne och gräma ihjäl mig. Det löser ju ändå inget, då samlas det på hög igen. Finns måtta på hur stor den högen kan bli, i alla fall om man är en känslomänniska. För självklart finns det människor som går genom livet utan att bearbeta något alls. Men allvarligt talat, hur bra mår dom innerst inne. Har dom några känslor alls? Knappast. Jag ser inte det som någon styrka som dom har det. Jag har det mycket hellre som jag har det i dag än vad det var förut. Jag vill känna alla känslor som bara går. Inom hela registret, även om det kan kännas tufft i bland så älskar jag livet och gläds åt det. Det vill jag att alla ska göra.

Till mina tre "livbojar". Owe, Lenita och Max vill jag bara säga tack för att ni finns där för mig. Hade inte varit där jag är i dag om det inte vore för er, älskar er. Ni gör mitt liv betydligt lättare att hantera. Kram på er.

Lämna en kommentar

Varför är det så lätt att älta och tänka på det förflutna, att man tänker på att man borde ha gjort si eller så. Även att man borde ha sagt vissa saker som man inte sa, man är så efterklok och kommer på det lite senare. Då önskar man att man kunde backa bandet och få gjort eller sagt det man väl kom på efteråt. Jag ältar gärna sådana saker, till min stora förbannelse. Är som jag är programerad till att göra på det sättet, att jag på det sättet lär mig av mina misstag. Som jag uppfattar som mina misstag. Det händer allt för ofta att man rullar bandet (händelsen) om och om igen för att komma på en snillrik lösning, som skulle gynna mig och få mig att må bra. Snacka om att slösa bort tid i onödan. För det som har hänt går inte att ändra, det vet jag ju mycket väl. Men på något sätt är det som att försöka försöka få in en pusselbit som inte passar, man hoppas på något mirakulöst sätt att det ändå ska gå. Hahaha. För att lösa den felaktiga pusselbiten så kan man ju ta fram sågen i värsta fall, det kan man ju inte göra med sådant som hänt och man vill ändra.

Jag känner att jag slösar för mycket tid på det förflutna, faktiskt också en del på framtiden. Inget fel i att fundera på framtiden så sätt, en hel del kan man forma själv genom egna val. Men om man är som jag, inte gillar överraskingar, så är kan det vara lite stressande. Jag vill ha allting svart på vitt så fort det går, antingen eller. Måste vara en försvarsmekanism jag har, jag ska ju tvunget försöka styra och ställa även där. Allt ska vara invant och tryggt, inga avstickare där inte. Detta är faktistk ett problem för mig, det begränsar mig och får mig att vara tveksam till mångt och mycket. Det kan gälla något beslut jag måste fatta, något oväntat som dyker upp. Även att bli kär faktiskt, för där är jag inte ensam om att styra. Då gäller det en person till som jag inte har någon som helst kontroll över. Har så svårt att våga lita fullt ut på någon annan utanför min egen familj. Säkerligen för att dom aldrig skulle såra mig på något sätt. Att öppna sitt hjärta för någon man tycker om är en risktagning.

Så om vi ska prata om kärlek. Pratade med Max om det i går, han sa att om man ska vinna måste man våga och statsa. Han vet hur jobbigt jag tycker det är. Hur jag redan från början förbereder mig för att bli sårad. Ska det vara så jävla svårt att släppa in någon annan och våga tro på vad den säger. Jomenvisst! Klart man säger till någon att man tycker så mycket om den om man nu inte gör det, självklart säger man också att man längtar fast man inte gör det. Hahaha. Fan va dum i huvudet jag är. Vem fan lägger ner energi på någon om man inte tycker om den. Största beviset är väl om han/hon inte hör av sig alls och kanske inte ens svarar när du ringer över huvud taget. Det borde vara bevis nog. Är personen intresserad så säger och visar han/hon det. Visst finns det players men dom lägger inte ner den energin heller för att få lite kul i sänghalmen. I det fallet väljer man one night stands, kräver inte att man lägger manken till på något sätt.... nog pratat om det.

Jag är kär! Och jag är jätteförvirrad, känns som man går på lustgas typ. Haha. Det är en bitterljuv känsla. Nu lägger jag ju mitt hjärta i någon annans händer. Och att han faktiskt ens fortsätter prata med mig förvånar mig många gånger. För jag kan tro att jag har många konstiga sätt som jag visar för honom. Men det beror på min egen osäkerhet för att duga inför honom. Lättare att skriva ner här än säga rakt ut till honom. Men det finns vissa saker jag inte blir klok på. Haha. Max sa till mig på skarpen att jag måste öppna munnen för killar är inte tankeläsare. Näää, det är faktiskt inte vi tjejer heller. Innan har jag ju alltid påpekat för vänner att någon är intresserad när dom hör av sig titt som tätt, säger det rakt ut osv. Nu råkar jag på en som, trots att han säger att han tycker mycket om mig, håller distansen till mig. Hör absolut inte av sig för mycket, är retsam så jag blir galen. Svår att få grepp om. Han hör av sig tillbaka när jag gör det, fast jag önskar att han kunde höra av sig lite oftare till mig först! Haha. Där va det sagt. Jag försöker inte vara för på, ge honom chansen att få höra av sig men när det gått en hel dag så börjar jag ju fan undra. Om man tycker om någon och tänker på den så hör man väl av sig??? Jag vet det fan. Jag blir inte klokare för det. Sen gäller det den där biten att få ihop tiden till att träffas, jag är mer flexibel än vad han är. Vill ha hit honom men det verkar sitta djupt inne. Sorry, men så känns det. Känns skönt att få detta ur mig. Du ska veta att bollen ligger hos dig nu. Puss på dig <3

Nu blev det ett långt inlägg, det var inte meningen. Måste bara tillägga att man ska försöka leva i nuet, det förflutna har redan varit och framtiden vet vi inget om. Då är det bästa att leva i nuet och ta vara på det vi har. Glädjas över livet och vara rädd om dom man älskar.  Vi lever ju trots allt bara en gång, då ska man inte slösa bort tiden på onödiga saker.

Ha en fin dag

Lämna en kommentar

Läste precis min dotters inlägg när det gäller osäkerheten hos oss tjejer. Vi behöver så jäkla mycket bekräftelse hela tiden för att veta att vi verkligen är omtyckta och älskade. För hennes del så är det lika jobbigt att bli sotis och osäker efter ett års förhållande som det är för andra att vara precis i början av ett. Till och med innan det är svart på vitt att man är ett par. Är inte killar likadana!?! Har inte dom lika mycket osäkerhet i sig och behöver få höra att man är betydelsefull för den andra? Går dom också och har stenkoll på mobilen för att få ett efterlängtat sms eller telefonsamtal? Vad vet jag... jag vet hur dom flesta av oss tjejer gör när dom är kära. Hur många gånger sitter inte vi tjejer och analyserar vad en kille menar med det han säger eller skriver. Vet faktiskt att även killar analyserar på samma sätt, fast kanske mer med sin tjejkompis då.

När det gällde vad Bea skrev i sitt inlägg så var det osäkerheten när andra tjejer ger sig på ens kille. Att dom försöker locka honom från den tjejen han redan har. Att dom är mer perfekta än vad man själv är osv. Men vad fan, vi är väl lika perfekta ihans ögon hoppas jag om man redan är ihop. Att han är med en för att han är kär och inte vill ha någon annan. Visst är det smickrande att märka att andra vill ha en, visst är det väl smickrande för en om någon annan tjej uppskattar ens kille också. Men då vill man själv vara med och se det där!! Få känna stoltheten över att han är min. Hypotetiskt skrivet nu med tanke på att jag fortfarande är singel och han som jag är intresserad av kanske läser inlägget. Hahaha. Nu lär han lägga benen på ryggen och undra vad jag är för en prick. Men den risken får jag väl ta, det är ingen hemlighet för honom vad jag känner. Och han säger ju likadant så då måste jag ju våga tro på honom. Fan va jobbigt. Jag ville inte skriva något om detta eftersom jag är lite skrockfull och tror det går åt pipan innan det ens hinner börja om jag delar med mig om det här inne. Men denna gången tänker jag chansa, det värsta som kan hända är att det inte kommer bli något. Då får man snällt slicka sina sår och gå vidare. Men det vore då själva fan eftersom jag för första gången på så låååång tid tänker ta chansen och våga.

Nu tänker jag titta på en film innan det är dax för sängen. Kommer ha telefonen bredvid mig. Hahaha. Och hoppas på ett sms. Vill ju inte störa honom med ett när han är på fest, vill ju inte vara för på. Hahaha God natt på er

Lämna en kommentar

Jag är arg och irriterad, har mest gått runt och muttrat sen i går och det är tur att ingen behöver umgås med mig just nu. Skulle lika gärna kunna ta upp varför men det lär väl läsas av fel ögon. För denna gången är det två personer som jag stör mig enormt mycket på. Den ena spelar egentligen ingen roll för jag har redan brytit där, men det är andra som drabbas och jag önskar jag kunde göra något åt saken. Den andra däremot kan jag göra något åt, har redan gjort det jag kan men ändå bränner det på tungan för att få sagt ett och annat. Nu tänker jag verkligen hålla distansen och inte låta mig påverkas mer. Duger jag inte så dra åt helvete! Det är färdig lekt och trampat på mig. Utnyttja någon annan om det nu är vad era liv går ut på. Patetiskt!

I morgon så ska öppningen mellan köket och hallen fixas, skönt att få det gjort. Sen ska jag bara måla det också, ska passa på att måla dörrkarmen inne på toaletten när jag ändå håller på. Det är ju något som jag skjutit upp, har glömt bort det helt mellan varven. Jag är inte så driftig nu under vintertiden, vill helst av allt gå i ide och vakna när det blivit vår.

Fick en tanke i huvudet härom kvällen som ger mig en ångestkänsla. Jag har prestationsångest när det gäller så mycket. Jag vill alltid göra allt till minst 100% när det gäller det mesta som jag gör. Men det är något jag har glömt, den viktigaste delen. Vill inte avslöja vad det är än, är inte mogen för det utan måste komma på en lösning. Sen, om jag nu lyckas, komma en bit på väg så kan jag ta upp det då. Det var faktiskt ett program jag såg på teve som öppnade upp mina ögon för detta. Jag tror jag ska ta upp detta med min mentor nästa gång jag pratar med henne. Haha. Tänkte på Lenita. Hon lyssnar verkligen på vad jag säger och dömmer mig aldrig eller tycker jag är töntig. Tankarna är ju som sagt många och jag är allt lite av en grubblare många gånger. Men det är på både gott och ont.

Nu ska jag fixa något att äta, har lite svårt med det just nu eftersom jag har fått en massa blåsor och känner mig skinnflådd i munnen. Hänger väl ihop med min rejäla förkylning. Måste äta något som är riktigt mjukt, babymat på burk hade nog funkat bäst. Haha. Synd bara att det är så smaklöst.

Helt otroligt, genom att skriva lite så här så dämpade irritationen sig. Nu känner jag mig mycket lättare till sinnet.
Ha en trevlig kväll. Ciao

Lämna en kommentar

Jag har blivit helt galet tokig i något väldigt onyttigt. Schweizernötschoklad från Marabou. Det var min gravida lillasyster Joanna som köpte med sig det hem till mig i höstas när vi hade vår tisdagsmyskväll. Tyckte det var väldigt gott men det tog ett tag innan jag köpt det själv. Nu har jag ätit det tre gånger redan under denna veckan!! Inte bra alls. Bea sa att det finns mörk choklad med hög kakaohalt som också är med nötter. Ska kolla upp detta för jag måste ju tänka på figuren så jag inte går upp när jag lyckats gå ner det jag har gjort hit tills. Det är något med hur nötterna krasar mellan tänderna ihop med chokladen som gör att jag blir helt lyrisk. Helnöt ska det inte vara, utan nötbitar. Eller ska kanske prova att äta nötter bara. Måste vara hård och begränsa mig till att bara äta det en gång i veckan. Inte bra när man får dille på onyttiga saker. Har för mig att choklad är något som kan liknas vid sex, hur tillfredställd man känner sig under tiden och efteråt. Kanske beror på sexbristen i ett halvår nu som gör att jag måste ha något substitut. Haha. Jag är knäpp helt enkelt. Har en massa konstiga funderingar i mitt huvud som ni märker.

Så nu är frågan... ska man äta choklad med nötter eller ha sex i stället? Jag vet ju vilket som är nyttigast... men då måste jag bara hitta någon att ha regelbunden sex med först då. Haha. Ciao

Lämna en kommentar

Jag är så kluven inför ett sådant beslut. Jag och barnens pappa bestämde att vi skulle låta barnen välja själva om dom skulle ta den eller inte. Har inte brytt mig speciellt mycket om skrämselhistorierna på löpsedlarna angående svininfluensan. Första tanken när det kom upp var att jag inte ska vaccinera mig, tycker att man inte ska övervaccinera sig om man är frisk för övrigt. Vissa saker som inte är livshotande ska man inte "ta bort". Vi får ju influensor varje år och jag har aldrig tagit något vaccin mot något av det. Jag tror immunförsvaret behöver vissa saker för att utvecklas. Svårt att förklara vad jag menar.
Sen tänkte jag faktiskt om för några veckor sen. Vet inte om jag tillhör riskgruppen helt och hållet. Jag har allergisk astma, om jag inte skulle röka så skulle jag nästan aldrig behöva ta någon astmamedicin. Astma är ju en riskgrupp hörde jag. Sen tillhör tydligen även överviktiga den gruppen. I så fall räknas jag ju in i den gruppen. Så jag funderade på att ta den jävla sprutan. Men sen ändrade jag mig igen. Nu hör man ryktas om att det är folk som faktiskt blir riktigt sjuka av vaccinationen. Min dotter berättade i dag att hennes klasskompis syster är helt okontaktbar efter sin spruta, till råga på allt så skickade sjukhuset hem henne!! För att avvakta och se om hon kommer bli bättre eller sämre. Vet inte riktigt omständigheterna i detta fallet och får väl höra av dottern när hon träffar klasskompisen igen på måndag.

Jag vet varken ut eller in, ska jag vaccinera mig eller inte? Mina barn tänker inte göra det. Barnens pappa ska inte heller göra det, om han inte ändrat sig för det var ju ett tag sen vi pratade om detta ämnet.
Tills vidare så tänker jag inte ge mig ut bland för stora folksamlingar. Tänker vara noga med handhygienen och så vidare. Många har ju redan varit sjuka i detta och ännu fler har vaccinerat sig, man hör skräckhistorier från båda sidor. Det är ju som att välja mellan pest eller kolera.

Hur tänker ni göra, tänker du vaccinera dig?

Lämna en kommentar

Kom på i dag att jag hade skrivit en önskan i januari om hur detta året skulle bli. Jag vet att det är två månader kvar av detta året men kände att det kunde vara kul att se vad som hände med det jag önskade. Lägger in en kopia av vad jag skrev...

Vad önskar jag mig av år 2009 ?? Hmmmm
En del vet jag ju redan, att min familj och mina vänner ska ha det bra. Trots att jag trivs som singel så hoppas jag ju att jag kanske träffar någon som det klickar med, tänker inte nöja mig med mindre än det om jag ska ge mig in i det där med förhållande igen.
Jag önskar att min bil går igenom besiktningen utan dyrare saker att åtgärda så jag har den ett år till.
Att ekonomin ska bli lite bättre och jag kommer i kapp mig. Har två skulder som är borta om några månader...
Nej det är inte inkasso eller kronofogden... det är två privatlån som kostar mig 1000 kronor i månaden just nu.
Jag hoppas att min äldsta dotter ska börja må så bra igen så  hon kommer kunna plugga heltid till hösten. Sen hoppas jag att min andra dotter kommer in på fordon till hösten som hon vill.
När det gäller sonen hoppas jag bara att allt fortsätter lika bra i skolan som innan. Sen hoppas jag han vänjer sig vid allt som hänt hemma i Floda... DET skär i mitt hjärta när jag tänker på det.
Sen önskar jag att rättegången om min misshandel snart är överstökad så jag slipper oroa mig för den mer. Vill kunna lägga det helt bakom mig även om det aldrig kommer försvinna ur mitt minne.
Jag hoppas att min andra syster flyttar hit till Göteborg och att hon får ett jobb här också.
Önskar och hoppas om så mycket, inte bara för min egen del... men tänker inte skriva något mer för listan skulle bli lång.

Hoppas, hoppas... HOPPAS att 2009 blir ett bra år för alla och att vi alla får något vi önskar i alla fall.

Så för att summera hur det gick med allt detta så kan jag sammanfatta så här;
-Mina nära och kära har haft det mer eller mindre bra under året. Har dykt upp några jobbiga tråkigheter men allt har löst sig till det bästa. Brorsan ska bli pappa igen till lucia, så då blir jag faster igen. Sen har syrran Joanna hittat sin prins och är numera sambo och dom väntar sitt första barn i mars. Så då blir jag moster för första gången.
-Att jag skulle träffa en partner gick ju inte så bra. Men det fanns en speciell person under året som jag faktiskt trodde och hoppades att det kunde blivit något seriöst med. Men så blev inte fallet och det känns mindre roligt. Jag håller fortfarande fast vid att jag inte ger mig in i något förrän det känns 100% rätt. Men han med stort H är oftast i mina tankar fortfarande.
-Herregud, min bil. Det gick ju åt helvete med det också. Det kostade att åtgärda dom småfelen som var på besiktningen eftersom jag, min klant, krockade några dagar efter besiktningen. Det blev dyrt och tillråga på allt så blev ju min bil stulen två dagar innan midsommar. Snacka om pengarna i sjön. Nu tänker jag leva utan bil på obestämd tid.
-Ekonomin är ju som den är, har fixat bort det jag skrev om då. Men jag släpar fortfarande efter och jobbar på att komma i kapp mig. Är på god väg, hoppas jag.
-När det gäller båda mina döttrar, var ska jag börja? Äldsta dottern har mått bättre under sommaren men mår lite sämre nu när det blivit höst. Hon bytte program på gymnasiet nu i höst och började om i ettan på fordon istället. Där trivs hon som fisken i vattnet. Dotter nummer två går på IV så hon börjar väl gymnasiet först nästa höst. Vilken inriktning det blir då har jag ingen aning om, det är upp till henne själv.
-När det gäller sonen, så går det riktigt bra. Han började på en ny skola i höst och trivs fint. Han har börjat spela trummor varje vecka ihop med en kompis som spelar gitarr. Dom repar varje torsdag kväll i skolan. När det gäller det andra jag skrev om så fungerar det också bra, blev ju en ändring på det när skolan började igen i höst så nu verkar alla barnen må så mycket bättre.
-Rättegången!! Allt som har hänt är att jag fick ett brev i somras om att åtal är väckt. Det är allt och lär knappast bli någon rättegång i år. Kanske nästa år? Vill ju få det överstökat som sagt var.
-Min syster och min önskan om att hon får jobb och flyttar hit till Göteborg. Hon flyttade in i samma hus som mig i mars, så den delen är uppfylld. Men något jobb här har hon inte än, sparkar på henne att hon måste söka. Ingen lär erbjuda henne ett jobb genom att knacka på dörren. Så nu jobbar hon kvar i småland och kommer bara hit någon gång ibland.

Så nu ser jag mer, på svart och vitt, hur mina önskningar blev. Det mesta som jag önskade för andra har ju gått bra. När det gäller saker jag önskade för mig själv så har det gått åt pipsvängen. Jag tänker sluta drömma och hoppas för min egen del. Det blir ju ändå aldrig som man tänkt sig. Haha.
Jag är glad över att mina närmaste har det bra iallafall och det är huvudsaken. Men man ska ju inte ropa hej förrän man är över bäcken. Året är inte slut än så förhoppningsvis så kanske någon av mina egna önskningar uppfylls. Man kan ju alltid hoppas....

Det var allt för denna gången. Gott slut på detta året, till er läsare.

Lämna en kommentar

Ikväll har en gammal flamma (kan en tjej säga så om en kille?) spökat i mina tankar. Vi var aldrig ihop men oj vad jag föll för den killen, idag har vi tyvärr ingen kontakt och det kan jag sakna. Vi blev ju så fina vänner men det blev för mycket tjat och trassel så jag bad honom fara och flyga. Tjurig som han är så har inte han heller hört av sig och jag är för stolt för att ta upp kontakten igen eftersom jag vet att jag har rätt. Haha. Varför jag kommit att tänka på honom just nu har jag ingen aning om, var väl bara en saknad efter att ha haft en intensiv kontakt på lite över tre år.

Men om jag nu skulle ta det bästa från mina ex och killar jag verkligen fallit för så hade det blivit en toppenkille. Alla dom egenskaperna jag faktiskt skulle vilja ha hos en partner, tror jag. Vet inte om det skulle bli rätt men det är vad jag tror. Jag har blivit så kräsen när det gäller det motsatta könet och även lite rädd för att ge mig in i något nytt. Hur jävla jobbigt är det inte att lära känna någon på nytt och samtidigt behöva öppna sig själv också. Blir helt matt av bara tanken. Sen kan man ju inte ha en jäkla önskelista som man bockar av heller, eller? Skulle det vara ett besiktningsprotokoll som man checkar av för varje punkt. Haha. Nää det låter inte så troligt, men fasen va smart det skulle vara. Söt-check, humor-check, romantisk-check, sexig-check osv.
Jag trodde mig verkligen veta vad jag ville ha, hade en lista i huvudet som jag tyvärr fått tänka om på. Man kan inte få någon som har allt, snöar man in sig på det så ger man ingen en chans till sist. Man kan ha vissa delar man verkligen håller på, man ska ju tex attraheras av personen, sen är det väl bra om man fungerar bra ihop. Men utöver det tror jag det är bra att man kompleterar varandras olikheter till en del. Även om jag inte skulle palla med en kille som är lugn som en filbunke medans jag som har hetsigt temprament står och hoppar brevid av frustration. Snacka om att bli ännu mer förbannad om killen sitter helt lugnt och lyssnar eller tittar på. Haha. Det är som att likna vid att bara en gör jobbet när det gäller det sexuella, den andra ligger som en komapatient och gör nada. Usch. När det gäller allt som har med förhållande att göra så är det väl att både ge och ta. Jag vet ju att jag har så enormt mycket att ge, till rätt person, men att ta steget att faktiskt göra det är svårt. Vill jag verkligen vända upp och ner på mitt lugna liv som jag trivs med? Börja om på nytt med någon ny? Hjärtat säger ja, men hjärnan säger njaa. Jag är kanske för gammal för att orka gå igenom allt det där igen. Eller så är det den negativa delen av mig som redan förväntar mig innan att allt ska gå åt helvete. Haha. Vågar man inte så kan man heller inte vinna, jag vet. Men jag vet också att kvinnorna i vår släkt är speciella av oss. Vi är starka och det är få killar som faktiskt orkar med oss.

Vad fan, jag kan väl inte sitta och spekulera i något som inte har hänt än. Kände bara att jag behövde skriva av mig lite, så kanske G försvinner ur mina tankar igen. Jag tycker fortfarande att du är den mest egoistiska och tjockskalligaste som finns, bara så du vet.
Mig får man kämpa för och den som härdar ut det vinner högsta vinsten i mig. Såpass bra självförtroende har jag så jag kan säga så. Jag vet att jag är ett kap och kräver en "stark" man som klarar av mig. Haha.

Nu ska jag titta på teve en stund till innan jag ska sova. I morgon så kommer Bea och Matti hit för att sova över och senare på kvällen så kommer syrran Joanna hit. Hon ska också sova över för hon har ett läkarbesök nära mig tidigt på torsdag morgon. Så jag får sova brevid syrran, det var länge sen sist. Och på fredag nästa vecka kommer Jenna hit igen. Då blir det party!!
Natti natti på er.

Lämna en kommentar

Kommer inte ihåg om jag tagit upp detta i bloggen tidigare, men jag tror inte det. Det handlar om den svårta konsten att träffa någon av det motsatta könet. Alltså, jag menar hur man ska göra när man faktiskt är intreserad.
Ska jag vara ärlig så känner man sig, jag iallafall, som en fumlig tonåring. Man vet inte riktigt vad man ska säga eller göra. Man är ju så himla rädd för att göra fel.

Hur ofta får man höra av sig, utan att vara för på? Ska man höra av sig alls eller ska man verka lite svårtillgänglig? Tycker killar ens om att man är rak på sak och ärlig om det mesta? Funderingarna är många. Jag trodde det skulle bli lättare när man blev äldre. Men ack vad jag bedrog mig.



Det sägs att man alltid ska vara sig själv, hur lätt är det då när man är så impulsiv av sig som jag. Jag går efter vad jag känner och jag vet ganska fort vad jag vill. I dom flesta fallen måste jag poängtera.
Man ska inte ha sex för snabbt med någon man träffar. Inte enligt många killar har jag märkt, jag har inga problem med det för jag älskar ju sex. Men tydligen ska man inte ha det. För vem vill ha en "lättfotad" tjej?
Fasen vad svårt det är. Så min erfarenhet säger att man ska vänta med sex, så länge som möjligt. Tills man lärt känna varandra mer. Annars så blir man dumpad.
Man ska inte verka desperat heller, det känns som man balanserar på en väldigt tunn tråd. Man får vakta varje ord man säger och tänkte sig för vad man gör och hur man gör det. Varför finns det ingen manual för detta?

Jag ska ärligt säga att jag aldrig trodde det skulle vara så svårt. Att två vuxna människor kan kommunicera på ett helt annat sätt eftersom man är mer förståndig. Men så är inte fallet.
Tror många killar tycker det är lika svårt som vi tjejer gör. Att det inte är någon skillnad mellan könen i det fallet. Ska man säga detta helt öppet redan från början, eller vad?

Jag kan inte låta bli att jämföra detta ämnet med spelet Minröj. Men här spelar det ingen roll hur smart man är för man har ingen aning om vad som är rätt eller fel. Till en viss del vet man ju. Man pratar inte om framtiden för tidigt, det får vem som helst att backa. Det jag kan nämna är att jag iallafall inte vill ha fler barn, eller är ute efter att flytta ihop med någon i första taget. Jag vill ha mitt eget så länge som möjligt. Tills det känns rätt med att ändra på det. Men barn kan jag säga att jag inte vill ha fler iallafall.

Med tanke på hur svårt det är med allt detta, konstigt att man inte blir nunna istället. Haha. Det är för riskabelt att dejta ju!! Orkar man öppna sig själv om och om igen... det är tveksamt. Jag vet att jag tröttnade på det, det är därför jag hållt mig undan från den biten så länge.
Jag vet vilken typ av kille jag vill ha, där är jag kräsen. Är han inte sådan så är jag inte intreserad heller. Ingen jäkla toffel för mig, nej tack. Jag vill ha en karlakarl rent ut sagt. Haha. Om han nu finns, det återstår att se.....

Lämna en kommentar

..vad jag längtar efter just nu? Kanske just därför att jag känner mig så ynklig idag som jag känner en saknad efter detta. Vad vet jag.
Jag längtar efter någon att krypa ner brevid i sängen, någon som stryker mig över håret och visar mig all sin kärlek och omtanke. Någon att hångla loss med ordentligt. Haha.
Sova sked med, känna hans nakna hud mot min. Ha vild sex med, någon jag kan driva till vanvett på alla sätt helt enkelt. Haha.
Låter kanske knäppt och som det skulle duga med vem som helst i det fallet, men så är det absolut inte.
Det är med min drömprins såklart!! Gäller bara att hitta honom först och det får ta den tid det tar, tills dess är jag faktiskt nöjd med tillvaron. I vanliga fall då alltså, mår ju allt annat än bra idag så det är nog därför jag saknar någon som tar hand om mig för en gångs skull. Till rätt person har jag så himla mycket att ge...

Nu ska jag umgås med min kära syster, vi ska titta på film och sen blir det sängen för min del.

Lämna en kommentar

Har precis fixat i ordning alla försäkringspapper för bilen och får se till att skicka dom i dag. Satt här vid datorn för att betala lite räkningar, är sent ute jag vet !! Satte på iTunes för att lyssna på lite musik samtidigt, dottern har tydligen lagt in nya låtar. Helt plötsligt får jag höra en låt som jag inte hört på herrans många år, Europe - Tomorrow. Den låten får mig att tänka tillbaka på min första stora kärlek.
Peter hette han, var såååå kär i honom från ettan till sjuan. Sen flyttade vi från Göteborg till Floda när jag skulle börja åttan, DÅ blev vi tillsammans. Undrar om man någonsin kommer känna samma sorts kärlek igen, för inget verkar kännas som den allra första kärleken. Man blir alldeles varm inombords när man tänker tillbaka på hur man kände då. Det var han som fick mig att längta till skolan varje dag, fördelen var ju att vi gick i samma klass och jag fick se honom. Sen bodde han i höghuset brevid oss så jag såg hans rum från mitt köksfönster.
Haha. Vilka minnen.

Nej nu måste jag skynda mig, ska möta sonen på centralen när han kommer med Beas kille Matti från Floda. Känns konstigt att jag bara ska ha barnen tills på söndag, det är därför han får komma redan i dag. Så jag får en dag till med honom, mammas gullegubbe. Schhhhh... säg inte att jag skrev så om honom. Haha.
Ha det så bra så länge så slinker jag in här när jag hinner. Puss o kläm

Lämna en kommentar

Sitter här lite småfull och har en massa funderingar i huvudet. Kom nyss hem och lär inte kunna somna än på en stund. I vanliga fall har jag ju inga som helst problem att lägga mig om jag festat, tror jag är för nykter just nu. Haha. Borde bara vara tacksam för att jag slipper pannknack i morgon ju. Eller ska jag säga i dag eftersom klockan är över tolv.

Så vad funderar jag på ?? Det är en himla massa olika saker. Jag är irriterad för att målarn inte har ringt mig än om nästa vecka. Tror han att jag hinner tömma tre rum på en timme om han ringer och säger att han är på väg eller. Va fan !! Hade så gärna sett att det hade påbörjats med detta redan på måndag morgon, desto snabbare blir han ju färdig. Jag vill att saker och ting ska gå undan och bli gjorda. Men absolut inte slarvigt för den sakens skull. Hatar denna jäkla väntan !! Skulle varit klar för länge sen om jag hade gjort det själv, har ju haft sakerna hemma i en månad nu.

Sen funderar jag på min bil, som säkerligen är uppeldad eller sänkt i älven, vad vet jag. Ännu har den inte hittats iallafall. Jag fick nämligen tillbaka bilskatten idag eftersom bilen nu är avställd, har ingen lust att betala halvförsäkring eller bilskatt på något jag inte har tillgång till. Fick tillbaka lite över 1000 kronor från vägverket, sen kostar en avställningsförsäkring bara 400 kronor om året istället för närmare 400 i månaden som jag betalat hittills. Lär ju inte få betala det ändå eftersom jag har svårt att tro att bilen kommer komma tillrätta eftersom inget hörts än. Då blir det dax att leta upp en annan skrothög istället. Har egentligen inte råd att ha bil, men tänker prioritera det, iallafall försöka så länge det går.

Sen kom dottern Nines antagningsbesked angående gymnasiet. Ringde henne och frågade om jag skulle öppna det, men det fick jag minsann inte göra !! Blir så trött på henne ibland. Hade ju varit bra att fått se direkt om hon kom in eller om det nu är så att hon måste gå IV ett år. Det var ju bara matten som det fattades godkänt i. Hon vill börja IV i Lerum, men eftersom hon är skriven här i Göteborg hos mig så kom hon inte in där. Man skulle ha lämnat in ett papper om särskilda skäl för att det skulle godtas. Både jag och syo var på henne om detta och jag trodde faktiskt att hon hade lämnat det redan. Men nej !! Fick hem ett brev för en vecka sen om att ansökan blivit avslagen, pga att det inte skickats med särskilda skäl. Blir ju tokig !! Pratade med syo och fick höra att vi kunde skicka in det nu, men då får vi inte veta förrän skolan börjar. Eftersom hon är skriven här hos mig så kommer hon nog komma in automatiskt på IV här i stan, det vill hon inte göra. Men om hon inte tänker engagera sig i att skriva det förbannade pappret så tänker inte jag heller göra det. Är trött på att det ALLTID är jag som måste sköta allt sådant där. Ungjäkeln är ju såpass stor så hon kan ta sådant ansvar för det själv. Eller kräver jag för mycket nu....

Vad funderar jag på mer då...  ? Hmm, det är många tankar som kommer och går. Tänker på det där med killar, förhållanden osv. Jag undrar vad det är som hänt. Känns som ingen duger åt mig alls, jag är inte ens intresserad ju. Visst kan jag vara nyfiken men det rinner fort ut i sanden. För att jag inte vill eller känner för att satsa. Föredrar faktiskt att titta mest just nu, vila ögonen på någon het hunk. Får skaffa haklapp snart. Haha. För DOM finns det gott om. Tycker det är toppen att vara singel när det är sommar, finns så mycket att titta på och man kan flörta hejvilt. Det funkar helt utmärkt för mig. Tycker mina vänner är helt underbara som bryr sig om mig, men ni behöver inte oroa er för mig och försöka para ihop mig med kreti och pleti. Jag väljer själv när jag känner intresse för någon. Blir ännu mer motsträvig för att ni tror jag kommer passa ihop med någon. Absolut inte !! Jag är vuxen och kan själv !! Så det så.
Men tack för er omtanke.

Nu ska jag borsta tänderna och få bort ölsmaken i käften. Vill inte att det ska smaka huggorm i munnen när jag vaknar i morgon. Spelar väl egentligen ingen roll eftersom jag sover helt ensam. Men det är inte så trevligt att vakna upp till en smak som om något skulle ha krypt in i käften och dött under natten. Knappast mumma !! Munskölj tack.

Troligtvis så får jag hjälp av en tjej med en ny design till min blogg. Blev jätteglad när hon erbjöd sig. Håller tummarna. Hoppas du kan hjälpa mig.
Sov så gott nu och glöm inte, båda händerna på täcket. Tjingeling.

Lämna en kommentar