2009-11-29

Fy fan vad less jag blir!!

Nu sitter jag här alldeles ensam och häckar, mår allt annat än bra. Nyser till och från och får ha näsdukar till hands i ett, halsen gör ont som bara den och jag är rejält hes. Men fick höra i dag att jag låter ännu sexigare med den hesa rösten. Haha.

Syrran Jenna är med vår andra syster Joanna, den gravida, på en spelning. Vet inte om dom kommer gå ut efteråt. Själv har jag lidit av baksmälla från det jag vaknade tills nu. Blev inte många timmars sömn när vi väl kom i säng. Var meningen att vår bror med familj skulle kommit hit på besök i dag men det blev uppskjutet igen. Var lika bra det med tanke på hur ledsen jag kännt mig i dag. Men dom kommer på måndag om inget annat händer.

Jag kan börja med att berätta om vår utekväll/natt. Den började riktigt bra och jag var bra i gasen när vi stack in till stan framåt elvatiden i går. Vi började med Dubliner, som vanligt, men blev inte långvariga där. Var mycket folk men nästan bara äldre, till och med många år äldre än mig själv. För min lillasyster som bara är 22 år så är ju inte det så kul, så vi gick vidare till Gretas istället. Där hade vi riktigt roligt, trots att det inte var så mycket folk där. Vi träffade ganska snabbt två gaykillar som vi hängde med resten av natten och morgonen. Blev en massa dansande till schlagermusik, som jag inte är så förtjust i annars, men nu var det toppen och jag tror inte jag har dansat så mycket innan. Kan lova att mina fötter höll på att ta livet av mig när vi gick hem från spårvagnshållplatsen i morse.
Gretas stängde klockan fyra och vi visste inte riktigt vad vi skulle hitta på sen. Stannade till vid kungsportsplatsen och pratade om det och då dyker det upp ett gäng killar, utländska, som började prata med oss. Dom var väldigt på om man säger så och nu i efterhand så förstår jag att dom hade en baktanke i det. På något sätt lyckades dom fixa så jag hamnade ensam mellan flera killar, dom var inte otrevliga men väldigt på. Nu efteråt förstår jag syftet i det hela. Men efter en stund så sa vi hej då och vände och gick ner mot femmanhuset. Vi var nämligen hungriga. Jenna beställde först och jag skulle bara plocka fram plånboken medans jag väntade på min tur. Upptäckte då att dragkedjan var lite öppen och när jag öppnat den helt så märkte jag att min plånbok inte fanns kvar. Den känslan var hemsk, kändes som hjärtat ramlade ner i mina fötter och allt blod försvann från huvudet. Kunde bara få fram att någon hade tagit min plånbok. Blev så arg och drog med mig en av killarna, Jimmy, för att gå tillbaka dit där dom äckliga utlänningarna hade varit på oss. På vägen dit började jag störtgråta. Hittade en polisbil på vägen och pratade med dom, blev nonchalerad och han sa att jag skulle ringa och spärra mitt bankkort innan dom stack. Bestämde då att gå till Dubliner och prata med min kusin som jobbar där. Stackarn blev helt förskräckt när jag dyker upp och ser ut som en tvättbjörn runt ögonen av allt gråt. Men han fick lugnat mig och sa åt mig vad jag skulle göra. Han jobbar ju som vakt och vet mycket väl hur det fungerar när saker händer. Så han sa att jag skulle ringa och polisanmäla detta, bankkortet hade jag ju redan hunnit spärra när jag pratade men polisen på gatan. Sen frågade han oroligt om allt var bra med mig, att jag inte hade blivit skadad. Det hade jag ju inte, bara kränkt och jävligt ledsen och framför allt arg. Hade jag fått syn på dom killarna så hade jag flygit på dom, och riskerat mitt eget liv till råga på allt också. Carola som också jobbar på Dubliner tröstade mig också och lovade att kolla dom papperskorgarna på vägen hem när hon skulle gå. Min kusin sa nämligen att dom kunde ha slängt den i någon av dom ganska fort efter att dom länsat den på det dom ville ha. Jag och Jimmy gick själva och letade i papperskorgar runt om där det hände, vi hittade ingenting. Däremot så hittade jag en mobiltelefon på marken. Tog upp den och ringde upp det sist slagna numret och tjejen som ägde den dök snabbt upp och var riktigt tacksam för att jag hade ringt. Jag är bara glad över att kunnat hjälpa någon och det skulle aldrig fallit mig in att behålla varken en plånbok eller en telefon som jag hittat. Jag försöker ta reda på vem som äger föremålet och ser till att återlämna det till personen. För det är hemskt att bli av med något så viktigt som en mobil eller plånbok.


Efter många turer, och utan att jag fick ätit, så åkte vi hem till mig. Jag ringde spärrservice och fick spärrat mitt körkort och andra kort som jag hade i plånboken. Kollade även på internetbanken för att se om något uttag hade gjorts på mitt kort, tack och lov så hade det inte det. Ringde banken i dag och hörde efter igen, men det var lugnt.
Känner mig så nere för detta med plånboken, fan vad retsamt. Tänker på hur mycket jag varit ute och festat genom åren och aldrig råkat ut för detta innan. Jag har alltid haft min väska på mig. Nu kommer jag aldrig mer att ta med mig någon plånbok när jag ska ut och festa. Kommer se till att ha kontanter närmast kroppen. Trots eländet så är jag glad över att jag bara hade max 20 kronor i kontanter i plånboken. Snacka om att dom gav sig på fel person, det måste ha retat dom. Gott åt dom jävlarna, kan knappast säga att jag gillar dessa utlänningar mer efter detta. Tänker inte dra alla över en kam, men jag tänker på dom sliskiga äcklen som man träffat på ute. Kommer aldrig mer att ha något viktigt i min nästa plånbok heller, nu hade jag lite lappar med viktiga telefonnummer och andra listor som jag måste komma ihåg. Även lite skolfoton från mina syskon och mina egna barn genom åren, varför i helvete hade jag dom där i!!! Jaja, man lär sig av sina misstag, synd bara att det ska behöva kosta mig också. Hur i helvete ska jag ha råd att ta nya foton till ett körkort och sedan även behöva betala för ett nytt körkort. Jag lever redan så fattigt och kämpar för att komma ikapp mig, detta underlättar ju knappast. Men det är klart, man ska ju sparka på den som redan ligger. Varför i helvete har jag alltid sådan otur med allt?? Nu fasar jag bara för vad det ska bli härnäst, för detta året har verkligen gått åt helvete.

Nu tänker jag lägga mig och sova, försöka glömma alla jävla bekymmer i några timmar. Hoppas bara jag kan komma till ro....
God natt på er.



Postat i Party, party | Comment (4) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-26

Neeej, jag har inte tid!!

Sitter här och snörvlar för fullt, helt oväntat under dagen så blev jag bomtät i näsan och den började rinna. Sen har det hållt i sig och nu känner jag mig även konstig i halsen. Verkar som sonen lyckats smitta mig iallafall, han har ju varit hemma hela veckan från skolan. Jag har inte tid med det här!! Hade precis återhämtat mig efter sprutan och så kommer detta nu då. I morgon är det fredag och jag blir barnledig en vecka igen, lillasyrran kommer hit och då blir det party. Jag hade iofs redan bestämt innan att jag bara tänker festa en av kvällarna eftersom jag var såpass hängig efter sprutan och i så många dagar. Så nu tänker jag koka lite te och sen se till att ta alvedon och nässpray innan jag ska lägga mig. För oavsett hur det blir så ska jag och festa med syrran.

Kom att tänka på en sak nu, brorsan ringde i förmiddags och frågade om dom kunde komma på besök hit i morgon. Med tanke på att svägerskan är höggravid och ska ha barn till lucia så vill jag inte smitta henne med något. Får se hur natten går här och hur jag mår i morgon bitti, är det inte bättre så får jag avboka det. Men jag håller tummarna och ber om att vi kan träffas i morgon som planerat. Har inte träffat dom på jättelänge och nu vill jag se bebismagen innan den försvinner. Var flera månader sen vi träffades sist. Vill ju även passa på att busa med min lilla räka Alina, som inte är så liten längre, 3,5 år gammal.

Nu får jag se till att sätta lite fart med det sista jag ska göra innan jag kan lägga mig. Passar på att önska en trevlig helg redan nu om det nu skulle vara så att jag inte hinner skriva mer innan helgen. Kram på er
Postat i Min vardag | Comment (1) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-23

Sjuka och nytt golv

Självklart så blev både dottern och jag sjuka efter vaccinationen. Nu börjar jag bli rejält trött på att ha ont i kroppen och feber, hela helgen har varit skitjobbig. Men i går fick jag tvingat mig själv till att dra fram spisen och städa bakom och under där, eftersom det skulle läggas nytt golv i köket och hallen i dag. Speciell som jag är så tog jag även tag i att skura rent ugnen som hängt över mig en lång tid. Skönt när det är gjort men den lilla ansträngning detta krävde gjorde att jag var helt genomsvett. Efter det fick vi tömt vitrinskåpet i köket och flyttat på det tunga aset in till vardagsrummet. Flyttade även byrån i hallen. Sen när svärsonen Wille hade stuckit och bara jag och barnen var kvar så tog jag mig en riktig långdusch. Den blev lång bara för att jag äntligen fick rakat både det ena och andra, trots min feber, så det tog "bara" 45 minuter. Ganska onödigt eftersom jag kände mig som en disktrasa direkt efter jag hade torkat mig. Det räcker ju att bara gå några meter med feber i kroppen och man känner sig genomsvett och helt slut.
Jag gjorde även en "delikat" middag till mig och barnen, makaroner och köttbullar, det var allt jag orkade fixa. Sen stöp jag i säng redan strax efter klockan 20, men det tog några timmar innan jag väl somnade.









I morse ringde klockan redan vid sex, då är det dax att köra upp sonen ur sängen så han kan åka till skolan sen. Men i morse så hade även den stackaren fått feber och mådde allmänt dåligt så han fick stanna hemma i dag. Han hjälpte mig att flytta på köksbordet och stolarna innan golvläggaren kom hit vid åttatiden. Var riktigt häftigt att se golvläggarn hantera den stora och otympliga mattan helt själv. Jag fick hjälpa till att hålla upp mattan ibland eftersom det är så mycket vinklar och vrån i rummen. Är så otroligt nöjd med resultatet och nu är det bara dörröppningen mellan köket och hallen som måste göras klart. Men huvudsaken är att även golvet är gjort nu, blev en otrolig skillnad mot det hemska gamla.










 
Efter att golvläggarn hade stuckit så dammsög jag golven ordentligt och sedan hjälptes jag och sonen åt att flytta tillbaka alla möbler. När det var klart så klädde jag bara av mig och kröp ner i min säng, frös som bara den. Sov i flera timmar och vaknade först halv sju i kväll. Skulle kunna sova hela tiden. Har ingen matlust överhuvudtaget och i dag har ingen av oss ens ätit middag. Men det beror ju på att vi är sjuka. Denna skiten måste försvinna tills i helgen, syrran Jenna kommer hit och då blir det party. En kväll tänker jag festa med henne iallafall, oavsett hur jag mår. Spriten tar väl död på det mesta. Haha

Nu tänker jag borsta tänderna och sedan blir det sängen, igen, för min del. Hade egentligen ingen ork att skriva här än men tänkte att jag måste uppdatera lite snabbt. Tur att man är snabb i fingrarna när man skriver, tar inte många minuter att få ihop ett inlägg. Så nu vet ni vad som händer hemma hos mig.

Sköt om er och ha en fin tisdag i morgon. Kramis
Postat i Min vardag | Comment (3) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-20

Nöff nöff!!

Nu har jag och barnen precis kommit hem. Har varit i Floda och sen på vägen hem passade vi på att veckohandla på Willys.

Jag fick nämligen en konstig idé sent i går kväll, bestämde mig huxflux för att jag minsan skulle vaccinera mig i dag. Så när Bea dök upp i förmiddags så frågade jag henne om hon hade lust att följa med mig som sällskap. Vi åkte först till Backa Läkarhus, fick efter en halvtimme veta att vi två inte fick ta vaccinet där eftersom vi står listade på Floda vårdcentral. Typiskt, jag som lyckades övertala Bea till att också ta sprutan. Då bestämde jag mig kvickt att vi kunde åka till Floda istället, hade kollat in deras hemsida i går kväll och dom hade drop in för sprutan där. Sonen mötte upp oss i Floda centrum och följde med, dom hade öppnat en speciell lokal för vaccinationen. Man fick bara fylla i ett papper och sen ställa sig i kö, tog inte mer än 3 minuter innan vi var klara. Dom hade fixat små bås som man fick sätta sig i och få sprutan, fick en känsla av en amerikansk katastrof film när jag såg hur dom hade ordnat upp allt.
Men nu är både jag och Bea vaccinerade iallafall, sonen ska göra det nästa vecka i skolan. Nine tvärvägrar och tänker minsann inte ta någon jävla spruta, orkar inte bråka om saken. Huvudsaken är att vi kommer vara tre som har tagit den iallafall.

Vi tog sprutorna vid klockan två, så nu har det gått några timmar. Hur känner jag mig? Känner mig trött, men det är ju inget onormalt för denna årstiden. Känner mig lite öm i armen, stundtals känns det mer. Man får lite av en orkeslös känsla i armen nu efteråt, vet inte om man inbillar sig. Nu får vi väl se om vi får några biverkningar under helgen. Jag tänker varken bu eller bä om den saken, blir jag hängig så blir jag. Har inget inplanerat ändå. Tänker umgås med barnen och deras pojkvänner. Kommer uppdatera om läget om det blir någon förändring och vi känner av fler biverkningar.

Nu tänker jag dra på myskläderna och bara ta det lugnt resten av kvällen, kommer lägga mig i vettig tid. Hade svårt att sova i natt eftersom tankarna snurrade om detta med sprutan. Hoppas jag sover bättre i natt.

Ha en trevlig helg. Ciao



Jag är inte farlig....

Postat i Min vardag | Comment (1) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-18

Memorylane

Sitter här och försöker få upp värmen efter att ha varit ute i ösregnet. Har varit med Joanna och ätit brunch innan hon skulle iväg till jobbet. Vi har verkligen haft det underbart trevligt. Har träningsvärk i magen efter allt skrattande i natt, ber min granne ovanpå om ursäkt om vi har hållt dom vakna. Haha







När hon kom från jobbet i går så hade jag middagen färdig. Det blev grillad kyckling, currysås och ris. Efter det gick vi till affären för att handla lite gott till vår tevekväll. Fanta, glass och lite choklad. Vi köpte ett paket glass, 1/2 liter, som vi sedan delade på två. Åt direkt ur paketet som vi brukade göra när vi var små. Jag kom ihåg när jag, Jesper och Carina skulle dela på glassen så. Det var inte lika roligt när den skulle delas i tre delar, man hoppades på att få änden på paketet, den som fick mittendelen blev det svårare för att äta. Där fanns ju ingen botten på glasspaketet då. Bästa var när man bara var två som skulle dela, då fick man en "hel" del själv. Och snacka om att morsan var tvungen att dela exakt på millimetern, den andra skulle minsann inte få större del än den andra.
Det var inte så lätt att skära djupfryst glass i två delar när man skär igenom kartongen, det upptäckte jag i går. Så den ena delen blev större än den andra. Syrran fick ta den större delen, jag sa att det var för att hon äter för två. Bebisen måste ju också ha. Haha. Men i själva verket så äter jag nästan aldrig glass, det är inget som lockar trots att jag tycker det är gott när jag väl äter det. Men åh vad gott det var, vaniljglass med krossad choklad.






Jag tror jag var sympatigravid med Joanna i går, trots att jag bara drack två glas på hela kvällen så fick jag springa och kissa titt som tätt. Fattar inte vart allt kom ifrån.
När vi hade tittat klart på Biggest loser, Ugly Betty, Desperate Housewives och till sist Christine så gick jag ner till källaren för att leta upp babykläder. Jag har sparat det allra minsta från mina barn, samt minsta kläderna från när jag och alla mina syskon var små. Det var riktigt kul att rota igenom allt och Joanna ska låna en hel del av det vi har haft när vi var små, sen får mamma ta hand om dom efteråt. Jag sparade dom få som jag hade som bebis, vill ha som minne. Hon får även låna lite kläder efter mina tre barn, för där kan jag vara säker på att få tillbaka dom sedan. Vill spara det till mina barnbarn sen, det är så mycket som aldrig blir omodernt och en bra bas att börja med, oavsett kön.
Klockan hann bli närmare ett innan vi kom i säng. Vi båda började läsa varsinn bok, men efter en stund la vi undan böckerna och fortsatte prata istället. Pratade om gamla minnen och även nya, vilket skrattande det blev. När klockan var fyra så bestämde vi oss för att sova, ibland fick jag skrattanfall fortfarande rätt som det var. Då var det något som vi hade pratat om tidigare som jag kom att tänka på. Syrran somnade fort, själv hörde jag när klockan pep till i vardagsrummet vid fem. Efter det har även jag somnat, sov illa i natt igen och känner mig otroligt seg nu. Lär få sova middag en timme här strax om jag ska orka resten av dagen. Vi gick upp vid klockan 10 och jag hoppade in i duschen direkt för att piggna till. Strax efter det stack vi iväg för att äta vår brunch. Jag tog en ägg och räkbaugette och syrran tog en med kycklingröra. Jag drack en latte och hon varm choklad, sen blev det varsin julmust också. Efter det tog hon spårvagnen för att åka till jobbet och själv promenade jag hem i ösregnet. Som tur var så hade jag ju paraplyt att skydda mig med, man håller ju sig torr om huvudet då iallafall.




 




Stackars syrran håller på att bli sjuk, hon kände redan av att hon blev tät i näsan i går kväll och sen började hon klaga på halsen också. I morse var hon jättetjock i halsen och såg ganska hängig ut, tur att hon bara ska jobba tre timmar nu då.

Har haft jättekul med dig systeryster, detta måste vi fortsätta med varannan vecka när jag är barnledig. Vi får ha mys tisdag ihop. Längtar redan tills nästa gång vi ses. I morgon har hon gått 25 veckor, det går fort. Magen blir större för varje gång jag ser henne.

Lägger in lite bilder från i går och i dag. Önskar er en fin dag trots regnrusket. Seeya







Den här sparkdräkten är från när jag var bebis, alla mina syskon har haft den också. Även mina tre barn. När jag kom hem från BB med min äldsta dotter Bea på julafton så hade hon den på sig. Jag tyckte den var så passande just på den dagen, tjuren Ferdinand hör till julen. Eller vad säger ni.

Postat i Guldkorn | Comment (3) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-17

Trötter

Andra natten i rad som jag sovit illa och för få timmar. Somnade inte förrän vid fem i morse, men det var pga att jag satt och "pratade" med en gammal bekant från i år. Trevligt var det och tiden gick fort.
Vaknade runt elva och satte mig direkt med mina finanser. Haha. Det lät det! Nej då, jag satte mig med alla mina papper och gjorde månadens budget, den såg inte alls ljus ut. Men jag fortsätter kämpa på och som jag sa till Owe, barnens far, på telefon förut så tänker jag inte gå ner mig för detta. Nu kommer jag även betala för parkeringen sista gången och sen blir det 200 kronor mindre att betala nästa månad. Får kämpa på och se till att komma ikapp mig, förr eller senare.

Blev ett långt telefonsamtal med Owe och som vanligt så pratar vi om precis allt. Känner mig alltid lika lättad varje gång vi haft våra långa samtal. För honom kan jag ju berätta om precis vad som helst, finns ingen som känner mig så väl som han gör. Och framför allt så vet han exakt hur jag fungerar. Han är lätt min allra allra närmaste och bästa vän, ställer upp så mycket han kan i alla lägen. Men visst kan även vi ryka ihop ibland och ha våra duster, som tur är ingen av oss långsint och ber alltid om ursäkt efteråt. Förhoppningsvis så har vi inte våra dåliga dagar på samma gång, annars så skulle det nog bli ett världskrig. Haha

Bertil var här tidigare och skruvade ner dörrkarmen till köket, jag kunde inte fixa det själv eftersom den satt fast med karmskruv. Behövs en speciell hylsa till det. Så nu lär dom komma vilken dag som helst för att lägga det nya golvet. Ska bli så spännande!

Väntar på att klockan ska gå så syrran dyker upp, hon slutar jobba klockan 16 och när hon dyker upp ska jag ha middagen färdig. Ska bli kul med sällskap tills i morgon faktiskt, känner mig på sällskapshumör.

Ha en fin kväll. Ciao
Postat i Min vardag | Comment (1) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-16

"Löööv is in the air"

Avslutade precis ett telefonsamtal med en av mina absolut närmaste vänner. Vilket fnittrande det blev, så är det när två tjejer börjar prata om ämnet killar. Och som alla tjejer gör så ska det ju spekuleras en hel del om varför han gör si eller så. Hon är nämligen nykär, åååh, det skulle inte sitta fel att vara för min egen del heller. Men så glad jag är för hennes skull och ser med spänning fram emot hur det kommer utveckla sig. Lär bli många samtal och mycket analyserande framöver. Haha. Det är vi ju experter på!!

Undrar vad jag ska ta mig för dom sista timmarna innan jag ska lägga mig. Jag känner inte för att krypa ner i sängen riktigt än, måste se till att sova länge i morgon så jag orkar umgås med min syster sen när hon dyker upp. Hon slutar jobba klockan fyra och när hon kommer hit så ska jag ha middagen färdig. Sen ska vi umgås hela kvällen, natten och förmiddagen på onsdag.. innan hon ska börja jobba vid klockan ett igen. Ska bli mysigt att få sova ihop igen, lär bli som förra gången när jag låg med handen på hennes mage tills jag nästan somnade. Bebisen blir ju väldigt aktiv när hon lägger sig ner. Ska se till att ta lite nya bilder på magen när hon ändå är här.

Nu ska jag kolla runt lite på nätet för att fördriva tiden, kanske sätter mig och tittar på någon film. Får se vad som händer.
En sista sak bara, tittade på Ullared tidigare ikväll. Herregud, jag blir full i skratt bara jag tänker på min reaktion. Vad jag tänker om vissa människor i den serien tänker jag förbli osagt, kan bli anmäld för ärekränkning annars. Haha. Men en sak kan jag ju skriva, eftersom jag inte utpekar någon då... Vilka nötter det finns!!

Ni andra får ha ett bra slut på denna kvällen. Önskar er en trevlig tisdag i morgon. Tjingeling

Postat i Min vardag | Comment (4) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-16

Min Önskelista Julen 2009

Postat i Bara Jag | Comment (7) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-16

Måndag

Redan nu börjar det skymma och det känns piss. Hatar verkligen det med denna årstiden. Nu börjar jag förstå varför björnar går i ide och känner mig lite avundsjuk på dom. Hur skönt hade det inte varit att få sova bort dom gråa, trista, mörka, blöta och sega dagarna. Hade varit snö så hade det åtminstone lyst upp lite mer. Men det är något som är sällsynt i denna delen av landet.

När jag var ute och slängde sopor förut så kastade jag en blick mot mitt köksfönster. Upptäckte då att sladden till min termometer inte var synlig. Fick en tanke i huvudet att kanske någon av gubbarna klippt av den i ren jävelskap medans byggställningen var uppe. Haha. Men så var inte fallet. Öppnade fönstret när jag kom in och upptäckte att den hade hamnat mellan fönstret och karmen. Inte konstigt att jag har frusit som en hund ute, den visade fem grader varmare så länge den låg emellan och nu kan jag se den riktiga temperaturen igen.

Pratade en bra stund med barnens far på telefon. Du är alltid en räddande ängel Owe. Tack för att du ställer upp på mig. Fick ett bra middagstips som jag måste prova, han borde fasen ha blivit kock istället för chaufför. Saknar hans goda matlagning. Framför allt lasagnen han gör, den går inte av för hackor.

Hyresvärden ringde mig också och berättade att han kommer i morgon eller på onsdag för att fixa dörrkarmen till köket. Sen blir det mattbyte senare i veckan. Fick även höra från honom att vi kommer få helt nya porttelefoner och ett helt nytt system, nu blir det portkod i stället. Det tycker jag känns tryggare, ingen kommer in som inte kan koden. Som Bertil sa, kommer koden ut till för många människor och det blir ett jävla spring igen så byter man bara kod. Perfekt och enkelt åtgärdat.

Nu väntar jag på att diskmaskinen ska bli klar, sen ska jag fixa mig lite middag. Har ju mat som blev över, efter min barnvecka, som jag frös in. Innan det är dax för storhandling nästa gång så måste jag passa på att frosta av frysen, den kommer fyllas ordentligt inför julen sen och då behövs all plats man kan få.

Ska ringa min gravida syster och uppdatera mig om läget. På torsdag så har hon gått 25 veckor om jag inte minns fel. Tror hon kommer hit i morgon så vi kan ha vår tjejkväll med våra favoritprogram på femman. Då jäklar ska det klämmas på magen igen... ska reta bebisen tills den sparkar. Vilken moster jag är. Haha

Ciao

Postat i Min vardag | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-15

Over and out

Då var denna helgen slut, nu tänker jag lägga mig i sängen med min bok och fortsätta läsa. Sen är det dax att dejta John Blund.

Natti natti
Postat i Bara Jag | Comment (1) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-14

Vilken slapparhelg!!

Pratade med min bästa vän Lenita i går kväll och, som vanligt, så varade telefonsamtalet i flera timmar. Vi är hopplösa när vi sätter i gång och babblar. Haha
Ikväll jobbar hon på Dubliner, funderar lite grann på att åka dit och överraska henne. Men vet inte om jag orkar fixa mig för att ge mig ut i ruskvädret. Får se hur jag gör...

Hittills har jag banne mig bara tagit det lugnt, bestämde mig i går redan att jag skulle skita i klockan och inte känna dåligt samvete för att jag skulle sova länge i dag. Fastnade i boken jag läser och somnade nog framåt fyra i morse, vaknade sedan vid tolv. Var uppe en stund och åt frukost, sen läste jag mer och sen somnade jag om på eftermiddagen. Pinsamt att erkänna det här inne!! Men jag kände att jag behövde sova ut ordentligt, nu när även tandvärken hållit sig lugnare.
Så i dag har jag inte varit vaken speciellt många timmar, dom sista två timmarna fastnade jag framför en film. Sitter forfarande i nattlinnet och lyssnar på regnet som smattrar mot rutorna. Tänker inte ens ha dåligt samvete över att jag inte gjort något nyttigt alls i dag, jag är barnledig och kan göra vad jag vill.

Tänkte sätta mig och titta på en skräckis om en stund som jag inte sett innan. Önskar jag hade sällskap att kura mig med i soffan bara. Tanken slog mig faktiskt i går kväll, vad mysigt det hade varit att krypa ner brevid sin käraste i sängen. Somna tryggt i hans famn och sen även vakna där. Lagat en mysig frukost och myst med i sängen. Sen kunde man ha aktiverat sig med annat ett bra tag efter det. Haha. Önsketänkande. Som jag sa till Lenita i går, när hon frågade hur det går med killarna, så känner jag mig fortfarande väldigt nöjd med singeltillvaron. Ibland kan man sakna någon men jag känner även att jag inte orkar lägga ner energi på att lära känna någon ny just nu. Är väl medveten om att Mr Big inte kommer knacka på min dörr, men jag orkar ju fan inte behöva ge mig ut och hitta på saker heller. Jag känner mest för att kura hemma nu. Skulle underlätta om man kunde beställa honom på postorder. Haha. Jag vet ju exakt vad jag vill ha. Vet ni någon sida så hojta. Hehe

Nu ska jag koka mig lite thé och sen ska jag mysa till det under min fleecefilt i soffan. Tända lite ljus och bara mysa. Tänker bara göra saker jag känner för denna helgen. Utan dåligt samvete. Humöret är så mycket bättre och det kan bero på att min pms har lagt sig igen. Nu känner jag att jag kan njuta av hösten, i går när det snöade så kände jag sådan glädje. Önskade verkligen det skulle lagt sig så jag kunde lekt lite i snön. Haha. Jag är som ett stort barn och vill ut och göra snögubbar, snöänglar och snölycktor. Tänk så lite det behövs för att känna sig glad..
Postat i Bara Jag | Comment (1) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-13

Vaccin eller inte??



Jag är så kluven inför ett sådant beslut. Jag och barnens pappa bestämde att vi skulle låta barnen välja själva om dom skulle ta den eller inte. Har inte brytt mig speciellt mycket om skrämselhistorierna på löpsedlarna angående svininfluensan. Första tanken när det kom upp var att jag inte ska vaccinera mig, tycker att man inte ska övervaccinera sig om man är frisk för övrigt. Vissa saker som inte är livshotande ska man inte "ta bort". Vi får ju influensor varje år och jag har aldrig tagit något vaccin mot något av det. Jag tror immunförsvaret behöver vissa saker för att utvecklas. Svårt att förklara vad jag menar.
Sen tänkte jag faktiskt om för några veckor sen. Vet inte om jag tillhör riskgruppen helt och hållet. Jag har allergisk astma, om jag inte skulle röka så skulle jag nästan aldrig behöva ta någon astmamedicin. Astma är ju en riskgrupp hörde jag. Sen tillhör tydligen även överviktiga den gruppen. I så fall räknas jag ju in i den gruppen. Så jag funderade på att ta den jävla sprutan. Men sen ändrade jag mig igen. Nu hör man ryktas om att det är folk som faktiskt blir riktigt sjuka av vaccinationen. Min dotter berättade i dag att hennes klasskompis syster är helt okontaktbar efter sin spruta, till råga på allt så skickade sjukhuset hem henne!! För att avvakta och se om hon kommer bli bättre eller sämre. Vet inte riktigt omständigheterna i detta fallet och får väl höra av dottern när hon träffar klasskompisen igen på måndag.

Jag vet varken ut eller in, ska jag vaccinera mig eller inte? Mina barn tänker inte göra det. Barnens pappa ska inte heller göra det, om han inte ändrat sig för det var ju ett tag sen vi pratade om detta ämnet.
Tills vidare så tänker jag inte ge mig ut bland för stora folksamlingar. Tänker vara noga med handhygienen och så vidare. Många har ju redan varit sjuka i detta och ännu fler har vaccinerat sig, man hör skräckhistorier från båda sidor. Det är ju som att välja mellan pest eller kolera.

Hur tänker ni göra, tänker du vaccinera dig?
Postat i Mina funderingar | Comment (1) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-12

Jag = Gnällspik

Borde kanske inte ens skriva något i bloggen när humöret är så upp och ner, mest ner just nu. Men jag vill ju visa att jag lever fortfarande, än har jag inte dränkt mig i dassholken. Haha
Sen så tänker jag inte låta min blogg bara vara röda rosor, men fan vad dom har varit vissna bra mycket i år. Så nu är det dax för mig att gnälla igen!

Det som har hållt mig uppe sista veckan är mina tre barn, dom gör så jag kämpar mig upp varje dag. Älskar att ha dom runt omkring mig. Och nu är ju sonen skadad så han har varit hemma dygnet runt med mig. På måndag ska han förhoppningsvis till skolan igen.

Mina barn får mig att skratta och le, just när det inträffar så är det äkta glädje från min sida också. Vi är ju lite galna allihopa och har samma humor så det blir en hel del skratt emellanåt. Men jag känner inte för att göra något mer än absolut det nödvändigaste. Plocka undan, laga mat, diska och dammsuga. Det tar inte många timmar per dag att göra det, så vad har jag gjort resten av tiden? Läst en massa, umgåtts med barnen, tittat på teve och bara chillat.

Ni vet tandvärken jag klagat på i flera månader till och från? Nu har jag fått en infektion i tandköttet både uppe och nere där jag har ont. Tror borsthuvudet till eltandborsten är för hård, så jag ska skaffa en mjukare. Köpte ju bra tandkräm mot ilningar för några veckor sen och jag tycker det har hjälpt lite iallafall. Varje gång jag har känt att jag börjar få känningar så har jag borstat tänderna. Sen har jag slutat dricka läsk helt. Inget sött får komma in i min mun så länge jag känner av tandvärken. Så jag lär ju gå ner på kuppen nu också, för jag äter absolut inte mer än nödvändigt och då är det riktig mat. Ger detta ett tag till och sen ska jag uppsöka tandläkaren igen, denna gången ger jag mig inte förrän dom hittar orsaken!

Nu när jag bara har häckat mer eller mindre hemma så bryr man sig inte om sitt utseende. Jag ser till att vara fräsch genom att duscha, men inget smink och fixar inte håret alls. Kammar det bara och sätter upp det i en tofs. Ser så tråkig ut och i helgen fick döttrarna ett skrattanfall när vi pratade om rakning. Vi tjejer rakar ju oss på olika delar av kroppen, iallafall jag. Något som jag inte orkat raka på sista månaden är mina ben, det mobbade dom mig för. Haha. Men vad fan!! Under sommaren så rakar jag benen var och varannan dag, nu bryr jag mig inte, har ju ändå på mig byxor hela tiden när det är kallt. Sen är jag ju singel och behöver inte tänka på att en kille ska smeka mina ben och känna luddet som det är nu. Hehe
Men ska jag ut och svira så tänker jag se till att alla delar är rakade, som det brukar, då tänker jag inte skita i att hyvla av benen. Någon måtta får det ju vara och man vet aldrig vad man hittar på.

I morgon eftermiddag blir jag barnledig igen, tiden går alltid så fort när barnen är här. Kommer sakna dom som vanligt väldigt fort. Har inte tänkt hitta på något alls i helgen, tänker bara slappa. Men jag måste se till att tömma vitrinskåpet som står i köket inför nästa vecka när dom ska byta golvet. Skönt att få det gjort med tanke på att nästa gång jag blir barnledig så är det första advensthelgen, då ska det julpyntas här hemma. Det ser jag fram emot.

Nu ska jag läsa igenom lite bloggar som jag följer. Passar på att önska er en trevlig helg redan nu. Tjingeling på er.
Postat i Min vardag | Comment (3) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-10

Less!!

Var iväg i morse till Elgiganten direkt när dom öppnade, skulle ju köpa det senaste COD spelet som släpptes i dag. Sonen är överlycklig och längtar tills på fredag när han ska hem till pappa igen och kan spela det för första gången. Inga större framsteg med sonens gående, han klarar korta turer här i lägenheten och sen har han rejält ont. Ser inte ljust ut att det ska bli någon skola för honom alls denna veckan, är för långt för honom att ta sig till Floda när han inte klarar av att gå riktigt.

Själv mår jag uschligt och humöret är nere på noll. Hatar detta mörker och längtar tills man kan julpynta lite så det blir lite ljusare, för det blir det ju när det är stjärnor och stakar i alla fönster. Även alla ljusslingor som folk sätter upp i sina trädgårdar hjälper också till. Men det är några veckor kvar innan dess, tror iofs att det kommer gå fort tills dess.

Nu har jag bestämt mig, inga fler chanser från min sida. Finns en gräns för hur mycket jag tänker utsätta mig själv för. Det är inte värt det och jag känner mig inte ens ledsen över det beslutet. Konstigt nog så förvantade jag mig detta så jag blir inte förvånad längre. Mitt öde med andra ord.

Vet ni vad jag har lust att göra mest av allt just nu? Jo, det är att gå i ide och vakna när det blir vår igen. Försvinna från allt jävelskap och glömma allt som varit. Hoppas på att man får ny energi att tackla alla problem som dyker upp. För det ska gudarna veta att dom gör, ingen idé att ens andas ut längre mellan varven. Är det inte det ena, så är det alltid det andra. Varför?? Vad i helvete har jag gjort för fel? Snacka om att vara född under fel stjärna.

Ska även avslöja en sak till som har funnits i mina tanker sista tiden. Jag fasar för julafton, för jag ska vara helt ensam för första gången i mitt liv. Jag får ångest av bara tanken. Men jag ska försöka tänka på att det är en helt vanlig dag och sen låtsas att det är julafton först när barnen kommer på juldagen. Herregud, varför väcker det så mycket ångest att vara ensam på en julafton? Jag har allt varit helt ensam på både nyårsafton och midsommarafton. Kan inte påstå att det var speciellt roligt, men det gick faktiskt. Även om jag måste avslöja att när jag var det på en nyår så grät jag en skvätt i min ensamhet. Haha. Patetisk jag är. Detta är nackdelen med att vara singel, man har ingen man kan dela dom dagarna med. Men inte fan tänker jag vara ihop med någon bara för att slippa vara ensam heller.
Säger bara tack och lov till att det inte är första julen utan mina barn, annars så hade jag väl dränkt mig i dassholken. Haha. Suttit och tittat på Kalle Anka och hans vänner samtidigt som jag bölar som värst....

Nu ska jag fixa mig för sängen, den är min favorit just nu. Ber om ursäkt för att jag gnäller i bloggen, men ibland är det svårt att tänka på att det kommer en ljusning till allt....

God natt
Postat i Min vardag | Comment (2) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-09

Tråkmåndag

Denna dagen har varit ovanligt seg och det har inte hänt något kul alls. Har inget speciellt att berätta heller, inget roligt för er att behöva läsa om att jag har tömt diskmaskinen, diskat efter maten osv. Hemarbete som man har som ensamstående mamma, ingen karl att dela det med. Men jag slapp faktiskt laga middag i dag, Bea bestämde sig för att fixa middag direkt när hon kom hem från skolan i eftermiddags. Allt jag behövde göra var att sätta på riset, sen fixade hon korvstroganoff. Hon är duktig på att laga mat min förstfödda. Trots att jag inte är något fan av korv, så smakade det bra och jag fick i mig en liten portion. Sen städade jag undan efter hennes matlagning, jäklar vad hon kan dra fram undertiden hon lagar mat! Efter det så har vi softat, tittat på teve och pratat. Sonen satt framför datorn en stund medans jag och Bea kollade på Ullared och skrattade. Den var ju lika patetisk i dag som förra veckan, säger fortfarande att det är några som inte verkar ha alla hästar i stallet i det programmet. Haha

Hyresvärden ringde och väckte mig i morse, jag fick numret till dom som ska byta mina golv i köket och hallen. Men eftersom jag har så många vinklar och vrån i båda rummen så ville dom komma hit och mäta själva under veckan, så nästa vecka får jag nya golv. Yes!! Som jag har längtat. Härligt att det är avklarat innan första advent, då känns det bättre med nya fräscha golv. Dom gamla är ju fulla av färgfläckar efter renoveringen, eftersom golven ändå skulle bytas så brydde vi oss inte om att täcka golvet i hallen och köket. Kommer ta bild sedan så ni får se före och efter. Hatar det gamla golvet...

Nu tänker jag borsta gaddarna, gör jag hur många gånger som helst under dagen eftersom jag har problem med tandvärken som kommer och går. Jag kommer inte orka länge till med denna skiten, lika bra dom drar ut rubbet eftersom dom inte hittar något fel då. Klarar mig fint med löständer och slipper tandvärk på kuppen. Haha

I morgonkväll kommer min gravida syster Joanna hit igen. Jag, hon och Bea ska ha tjejkväll framför kanal 5, många härliga serier som vi följer. Då kanske även Bea får chansen att känna hur bebisen i syrrans mage rör på sig och sparkar. Vi kommer slåss om att få känna. Haha

Nu är det snart dax för sängen, måste vara på elgiganten när dom öppnar i morgon bitti. Årets hetaste spel släpps nämligen då, COD, och sonen klarar ju inte av att gå riktigt än så jag får sticka dit och köpa det åt honom.

Dröm sött och vakna blött. Natti natti
Postat i Min vardag | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-07

Lördag

Sitter fortfarande i nattlinnet och mina fårskinnstofflor, njuter av stillheten. Sonen sover fortfarande och jag ska väcka honom strax, någon måtta får det vara på sovandet. Bea och hennes pojkvän Matti har stängt in sig i deras sovrum och "umgås" kan jag tänka mig. Vilken tur att det är någon action i sänghalmen i denna lägenheten. Haha. För i min säng kan det inte bli lugnare än vad det är. Sex, ja tack! Någon som ställer upp? Hehe

Pratade med dotter nummer två för en stund sen, hon är hos sin pojkvän i Herrljunga. Hon kommer hit om några timmar och då jäklar är det bara jag och barnen som kommer kunna umgås helt själva. Värdesätter dom stunderna något enormt, det är så få gånger det händer.
Sonen kan gå utan kryckor helt nu, men det är bara kortare turer här i lägenheten. Han var helt slut när han skulle sova i natt. Då haltade han rejält och hade ont efter att ha belastat benet till och från hela dagen. Men det går åt rätt håll och det känns skönt.

Nu har jag varit uppe i en timme och tänker göra mig lite frukost, sen blir det duschen. Efter det ska jag tömma diskmaskinen, plocka undan lite saker och sist dammsuga. Sedan behöver man inte tänka på mer än att laga middag framåt kvällen. Blir en massa tid till att bara umgås med barnen. Mysigt.

Ha en fin lördag. Ciao
Postat i Min vardag | Comment (5) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-07

Svar angående hårdare erektion

Antingen har jag svårt att formulera mig eller så kommer inte min egen åsikt fram riktigt när jag skriver. Därför får jag väl försöka mig på att förklara min ståndpunkt igen...
Svarar på två kommentarer jag fått.

Korven skrev: 
åh, trots kvinnors extremt påstridiga "vetande" finns det såå mycket ni inte vet om män .. men ni är duktiga på att tro


ÖfvreÅdalen skrev:
"Jag skulle tro att han inte tänder på mig! Är man kåt så blir kuken hård, ännu hårdare ju kåtare han blir. Det är min uppfattning iallafall."
Suck - om det vore så enkelt. Paradoxalt kan det vara så att om man får en riktig "puma" i sängen kan det smyga sig in något otäckt! Prestationsångest - denna erektionens främse fiende.


Mitt svar till dessa två:
I det fallet så är vi kvinnor mer intresserade av att försöka lära oss om er män. Men det jag skrev i mitt inlägg var min egen åsikt. Jag ger aldrig upp, jag har alltid haft mest killkompisar under hela mitt liv. Vi har kunnat prata om allt och jag har även frågat om allt mellan himmel och jord som rör er killar. Allt för att försöka förstå er bättre. Men självklart kommer vi aldrig helt förstå oss på er, lika lite som ni kommer förstå er på oss. Jag vet att jag skulle klara av ett sexproblem i en relation, för jag skulle försöka med allt. Inte så det var öppenbart för att bädda för ännu mer prestationsångest hos killen. Man kan jämföra med att många tjejer har svårare att få orgasm genom bara penetrationen, där är procenten ännu högre än vad det var i detta ämnet om hårdare erektion. Nackdelen är att tjejer kan fejka, därför märker ni ingenting. Det är fel! Oavsett det finns något problem hos tjejen eller killen så är det viktigaste att våga öppna sig och prata om det. Det lättar lite för den som har problem och den andra är ju medveten om felet. Om det hade rört mig och en partner så hade jag inte fokuserat så mycket på själva sexet. Jag hade sett till att göra andra saker som han skulle njuta av, som tex massage. Allt för att få honom känna sig avslappnad och trygg med mig. Och skulle jag ha problem med att få orgasm så hade jag banne mig varit ärlig om det inför min pojkvän, för en lögn föder flera. Hur kul är det att avslöja efter flera år att det inte fungerar. Hur ska man veta att något är fel om man inte öppnar munnen? Har man problem att få stånd, eller att den ska bli tillräckligt hård, så är det ju väldigt öppenbart. Det kan inte killen komma ifrån. Det är även något som fastnar i dom flesta killars hjärna och sitter kvar tills nästa gång, och nästa... och nästa. Ni förstår nog vad jag menar. För killar hänger ofta upp sig mer på ett "misslyckande" än vad vi tjejer gör. Felet många gör då är att inte låtsas om det inför den andra. Men så dyker pressen upp nästa gång man ska ha lite kul. Hoppas jag får fram mer vad jag menar denna gången. 
korven, jag tror aldrig, jag vet! Om man har självförtroende för något man kan så brukar det nästan alltid lösa sig. Framför allt gäller det att aldrig ge upp.
Och till dig ÖfvreÅdalen, jag är väl medveten om att ni killar kan få problem med erektionen för att en tjej är för snygg eller sexig. Att kuken inte följer det ni känner. Jag har inte upplevt att någon sagt att jag varit för snygg. Haha. Men jag har fått höra att jag varit för sexig. Även om jag har svårt att tro det.

Kul att jag fick två kommentarer på det jag skrev och jag älskar att få fördjupa mig i ämnen så här. Hoppas ni förstår vad jag tänker om detta ämnet nu. Sen är det kul att folk kan tolka det man skriver på olika sätt. Framför allt ni killar. Haha. Välkomna åter
Postat i Min åsikt om... | Comment (1) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-06

Hårdare erektion!!

Var inne på Expressens hemsida och kollade runt bland lite nyheter för att se vad som händer i världen. Fick syn på denna rubrik och kunde inte motstå att kika in och läsa artikeln. Allt som handlar om sex fastnar mina ögon på. Haha. Det beror faktiskt inte på sexbristen heller. Och som vanligt så ber jag om ursäkt för att jag inte förfinar några ord som jag använder. Min blogg är inte för pryda människor.


Rubriken var att varannan svensk man vill ha hårdare erektion, bland män i åldersgruppen 25–64 år är det bara 66 procent som är nöjda med sin erektion. Hoppsan Kerstin!! Det betyder att flera av oss kvinnor, som haft många sexuella kontakter, borde ha varit med några stycken som inte är nöjda med hur hård den blir. Utan att utmåla mig själv som en slampa, så har jag haft sex med många fler än vad jag borde. Visst har jag väl upplevt att en killes kuk kan vara halvslak, men det har bara inträffat när dom varit rejält berusade. Men om detta nu är ett verkligt problem så är det ju hemskt. För jag skulle faktiskt ta åt mig om den killen jag har sex med inte "hårdnar" tillräckligt. Jag skulle tro att han inte tänder på mig! Är man kåt så blir kuken hård, ännu hårdare ju kåtare han blir. Det är min uppfattning iallafall.

Nu visar denna undersökningen som gjorts att det inte handlar om att vara impotent, att man faktiskt kan få erektion fast inte tillräckligt hårt för att kunna genomföra ett samlag. Detta var något helt nytt för mig och det tänker jag lägga på minnet, jag är ju vetgirig som sagt var. För visst vet vi, tjejer, att oavsett hur kåt killen är så kan faktiskt kuken ligga helt död utan ens en liten ryckning ibland. Ännu värre är det ju för killen som då tror att han aldrig mer kommer kunna ha sex. Killen bygger upp en himla massa prestationsångest och nästa gång man ska till och ha sex så är han så spänd så inte ens "första hjälpen" får liv i den. Jag har upplevt detta några få gånger och jag har alltid tagit det väldigt lugnt och inte tagit illa vid mig. Det stora huvudet styr inte över det lilla och det är mycket omkring en som påverkar om krigare Krull kan/klarar av att göra sin plikt.
Framför allt är det viktigt att vi tjejer gör allt för att få killen att slappna av tills nästa gång och inte gör någon stor sak av det. Det är ett råd jag har gett mina vänner som berättat om sådana problem.

Jag tror faktiskt att hårdheten också kan bero på den psykiska biten till ganska stor del. För klarar ändå mannen av att få stånd, oavsett hårdheten, så kan man säkert få den att bli ännu hårdare. Det är något som tjejen ska försöka att jobba med. Jag själv är en problemlösare och hade inte haft något emot en sådan utmaning. Allt handlar inte om sex och man kan börja med att göra så mycket annat för att få sin partner avslappnad innan man ens kommer till kukområdet. Ju mindre press killen upplever desto större framgång, enligt mig. Men samtidigt förstår jag att det faktiskt finns vissa människor som behöver andra hjälpmedel, då är det bra att dom finns. Jag tycker ingen ska ge upp, man hittar alltid en lösning.

Jag är förvånad bara, jag som trodde det var storleken som var det stora problemet för killar. Att dom tycker dom har för små kukar. Nu helt plötsligt så är det tydligen att kuken inte blir tillräckligt hård. Jaja, man får alltid lära sig något nytt.

Här är artikeln som jag läste  http://www.expressen.se/sex/1.1771110/varannan-svensk-man-vill-ha-hardare-erektion


Bilden är från Expressen

 

Postat i Min åsikt om... | Comment (6) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-06

Same shit as usual

Har väl inte något speciellt att tillägga om vardagen just nu. Kom precis hem från Willys med Bea efter att ha handlat mat för veckan barnen ska vara här. Blev inte så dyrt, 400 kronor, där är middagmat för sju dagar. Sen blev det även mjölprodukter, bröd och pålägg till det. Måste köpa mig en shoppingvagn, dramaten, fast modernare. Skulle underlätta när man ska kånga hem flera liter mjölk och annat som väger fläsk. När vi var på väg hem från affären så upptäckte vi att det var snöblandat regn. Står något om att vi ska få snöoväder i västra götaland på löpsedlarna, har svårt att tänka mig att vi i Götet kommer drabbas av något sådant. Vi får väl se vad som händer.

I dag klarade sonen av att gå utan kryckor, känns skönt. Jag var som en mamma som får se sitt barn ta sina första staplande steg. Ååh så duktig du är, kom till mamma. Haha. Jag är pinsam säger sonen. Håller faktiskt med honom. Men jag har inte kunnat annat än skratta åt eländet sista dagarna. I går blev det ju ett jävla liv när han skulle duscha och det kom vatten på såren, brände som eld. Sonen stängde av vattnet och vägrade duscha. Jag försökte locka och pocka. Till slut blev jag förbannad och tog kryckorna från toaletten och sa åt honom att han inte får dom förrän han gjort det han ska. Han blev kvar i duschen, utan något vatten på, i en halvtimme innan jag sa åt honom att iaf skölja av sig och tvätta sig nertill. Försökte förklara att det svider som mest precis i början och att det sedan går över. Men det är inte lätt att få en envis unge att ändra på sig. Men han sköljde ju av sig till sist och nu när bandaget är borta och såren äntligen kan bilda skorpa så kan jag få honom att duscha ordentligt senare i kväll. Skam den som ger sig. Men ibland kan dom fan reta gallfeber på en, hjälper inte hur mycket man än bönar och ber, eller hotar. Har dom bestämt sig för något så är det lönt i helvete att få dom att ändra sig.

Just nu är det väldigt lugnt här hemma, Jimmy och Bea sitter på barnens rum och spelar tevespel. Kvällen lär bli väldigt lugn här hemma. Får se om det kommer något sevärt på teven, idol bryr vi oss inte om. Tycker bara det är uttagningarna som är roliga och sen tröttnat jag fort.
Om min andra dotter behagar dyka upp i morgon så ska vi titta på Drag me to hell, har hyrt den och väntar med att se den tills hon är här. Vår gemensamma passion är ju skräckfilmer. Denna ska ju vara väldigt bra och därför har jag väntat med att se den tills hon kommer.

Hoppas ni får en fin helg. Kram på er
Postat i Min vardag | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-05

Sonen Vs Ladabacken

Min gamle barndomskompis Anki frågade mig vad det är som har hänt med sonen. Nu tänkte jag att jag lika gärna kunde besvara den frågan direkt i ett inlägg.
När skolan var slut så skulle sonen åka nerför den lååånga backen, ladabacken, till centrum på en kickboard. Han upptäckte för sent att han borde ha bromsat och kom upp i en hastighet av nästan 20 km/h. Han valde då att försöka hoppa av i farten och det gick ju inte så bra. Han gjorde en "superman" och flög, landade plattfall och skrapade upp lite av varje på kroppen. Hans tanke när han flög var att han inte ville göra en faceplant, så han lyfte på hakan för att undvika att hela ansiktet skulle skrapas upp. Hakan fick rejält med stryk och han ser ut som han sparar till getskägg nu. Haha. Men det han landade först på var knäna och det var framför allt det ena knät som dom trodde hade gått sönder. Tog lite bilder i går kväll på dom olika kroppsdelarna men det är först i dag jag kan visa vad som finns bakom bandaget på det ena knät. Var tvungen att ta bort det för att han skulle kunna duscha.
Nu ska jag umgås med invaliden här, han är helt slut efter att jag tvingade in honom i duschen. Fasen vad jag är lättad över att det inte blev gips från ljumsken och ner. Tycker det är krångligt nog som det är nu när man får hjälpa honom hela tiden. Hoppas han blir bättre fort så han kan börja använda benet lite mer vanligt.

Postat i Min vardag | Comment (2) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-04

Nu är jag redo!!

Ska nog få hit sonen redan i dag nu när han är invalid. Så nu har jag handlat hem lite godsaker åt honom och hyrt några filmer för att hålla honom sysselsatt. Han kommer ju inte ens kunna sitta vid datorn, stackarn. Hehe.
Fick hjärtsnurp när dottern skrev i går att doktorn befarade att benet skulle gipsas från ljumsken och ner. Jag blev ju självklart orolig som fan och gick runt här och fasade över hur krångligt allt skulle bli. Vad gör jag när jag blir nervös? Jo jag får hysteriska skrattanfall. Så min syrra fick lyssna på mig och vi målade upp värsta skräckscenariot här. Det var tre läkare som tog sig an sonen, alla tre var övertygade om att det var fraktur i knät. Men tack och lov så visade inte röntgenbilderna något sådant. Det som däremot hade behövts åtgärdats var att han har vätska där, dom ville tömma på det men där satte sonen stopp för det. Haha. Han vägrade!! Så resultatet i dag är ett ännu mer svullet knä och han kan varken böja eller stödja på benet. Kryckor fick han men han håller på att svimma så fort han måste förlytta sig. Så hur exet ska få in honom i bilen och hit till mig har jag ingen som helst aning om. Tycker synd om både sonen och exet i det fallet. Ska försöka låta bli att skratta, annars lär jag få kryckorna i huvudet. Haha.
Jag vill bara ha hit honom så han inte behöver vara ensam hemma under dagarna när dom andra jobbar eller är i skolan.





Jag och syrran har haft det jättemysigt. Hade handen på hennes mage medans vi tittade på teve i går kväll och nu har jag verkligen fått känna hur mycket bebisen rör sig och sparkar. Vi gick faktiskt och lade oss i hyfsad tid men så fastnade vi med varsinn bok och då blev ju klockan en del innan vi släckte.
När jag vaknade i förmiddags så låg den gravide brevid mig och läste. Haha. Hon läste ut boken hon började med i går kväll.
Vi åkte i väg för att kolla på babysaker, barnvagnar först och främst, men det blev allt möjligt till en bebis som vi kollade på ändå. Vilka fina barnvagnar det finns, jag fastnade för några stycken som jag själv hade kunnat tänka mig, men då krävs det ju en bebis också. Och det ska jag inte ha.
Efter det gick vi till ÖB och handlade lite, sen blev det middag på ett gatukök. Jag åt en hel special med gurkmajonäs och Joanna åt en kebabtallrik. Jäklar vad gott det var. Sedan skildes vi åt på backaplan och jag stack till Willys för att handla innan jag kom hem nu.











Nu ska jag ringa och höra hur det går för sonen. Tack så mycket för ditt sällskap syrran, vi ses på tisdag nästa vecka igen och har myskväll.
Lägger in några bilder från i går och i dag. Passade även på att ta en bild nu när byggställningen är borta, älskar den nya färgen på vårt hus.





Ha en fin kväll. Kramis
Postat i Min vardag | Comment (1) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-03

Jamenvisst..

Pratade precis en snabbis med exet, barnens far. Sonen har skadat sig rejält i eftermiddag och det lär bli sjukhuset nästa för honom. Det har hänt något med knät och han kan inte gå. Så nu vandrar jag som en jävla äggesjuk höna och vet inte vad jag ska ta mig för. Hade jag haft bil så hade jag slängt mig i den och åkt upp till honom och följt med till sjukhuset. Nu får jag snällt sitta här och vänta på besked om vad som har hänt. Jag hatar sånt här, när det händer mina barn något så vill jag ju finnas till hands för dom. Ditt jävla arsle som inte kunde lämna min bil i fred!! Nu om något hade det underlättat att ha bil ju...

Syrran tänker komma hit och det är kul, men nu lär jag ju ha tankarna på annat håll. Kommer inte vara något roligt sällskap så länge jag inte vet hur läget är med sonen. Hoppas nu inte något gått sönder i knät på han. Mammas älsklings pöjk. Fan också!!

Återkommer när jag vet något mer...
Postat i Min vardag | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-03

Min önskan under 2009

Kom på i dag att jag hade skrivit en önskan i januari om hur detta året skulle bli. Jag vet att det är två månader kvar av detta året men kände att det kunde vara kul att se vad som hände med det jag önskade. Lägger in en kopia av vad jag skrev...

Vad önskar jag mig av år 2009 ?? Hmmmm
En del vet jag ju redan, att min familj och mina vänner ska ha det bra. Trots att jag trivs som singel så hoppas jag ju att jag kanske träffar någon som det klickar med, tänker inte nöja mig med mindre än det om jag ska ge mig in i det där med förhållande igen.
Jag önskar att min bil går igenom besiktningen utan dyrare saker att åtgärda så jag har den ett år till.
Att ekonomin ska bli lite bättre och jag kommer i kapp mig. Har två skulder som är borta om några månader...
Nej det är inte inkasso eller kronofogden... det är två privatlån som kostar mig 1000 kronor i månaden just nu.
Jag hoppas att min äldsta dotter ska börja må så bra igen så  hon kommer kunna plugga heltid till hösten. Sen hoppas jag att min andra dotter kommer in på fordon till hösten som hon vill.
När det gäller sonen hoppas jag bara att allt fortsätter lika bra i skolan som innan. Sen hoppas jag han vänjer sig vid allt som hänt hemma i Floda... DET skär i mitt hjärta när jag tänker på det.
Sen önskar jag att rättegången om min misshandel snart är överstökad så jag slipper oroa mig för den mer. Vill kunna lägga det helt bakom mig även om det aldrig kommer försvinna ur mitt minne.
Jag hoppas att min andra syster flyttar hit till Göteborg och att hon får ett jobb här också.
Önskar och hoppas om så mycket, inte bara för min egen del... men tänker inte skriva något mer för listan skulle bli lång.

Hoppas, hoppas... HOPPAS att 2009 blir ett bra år för alla och att vi alla får något vi önskar i alla fall.

Så för att summera hur det gick med allt detta så kan jag sammanfatta så här;
-Mina nära och kära har haft det mer eller mindre bra under året. Har dykt upp några jobbiga tråkigheter men allt har löst sig till det bästa. Brorsan ska bli pappa igen till lucia, så då blir jag faster igen. Sen har syrran Joanna hittat sin prins och är numera sambo och dom väntar sitt första barn i mars. Så då blir jag moster för första gången.
-Att jag skulle träffa en partner gick ju inte så bra. Men det fanns en speciell person under året som jag faktiskt trodde och hoppades att det kunde blivit något seriöst med. Men så blev inte fallet och det känns mindre roligt. Jag håller fortfarande fast vid att jag inte ger mig in i något förrän det känns 100% rätt. Men han med stort H är oftast i mina tankar fortfarande.
-Herregud, min bil. Det gick ju åt helvete med det också. Det kostade att åtgärda dom småfelen som var på besiktningen eftersom jag, min klant, krockade några dagar efter besiktningen. Det blev dyrt och tillråga på allt så blev ju min bil stulen två dagar innan midsommar. Snacka om pengarna i sjön. Nu tänker jag leva utan bil på obestämd tid.
-Ekonomin är ju som den är, har fixat bort det jag skrev om då. Men jag släpar fortfarande efter och jobbar på att komma i kapp mig. Är på god väg, hoppas jag.
-När det gäller båda mina döttrar, var ska jag börja? Äldsta dottern har mått bättre under sommaren men mår lite sämre nu när det blivit höst. Hon bytte program på gymnasiet nu i höst och började om i ettan på fordon istället. Där trivs hon som fisken i vattnet. Dotter nummer två går på IV så hon börjar väl gymnasiet först nästa höst. Vilken inriktning det blir då har jag ingen aning om, det är upp till henne själv.
-När det gäller sonen, så går det riktigt bra. Han började på en ny skola i höst och trivs fint. Han har börjat spela trummor varje vecka ihop med en kompis som spelar gitarr. Dom repar varje torsdag kväll i skolan. När det gäller det andra jag skrev om så fungerar det också bra, blev ju en ändring på det när skolan började igen i höst så nu verkar alla barnen må så mycket bättre.
-Rättegången!! Allt som har hänt är att jag fick ett brev i somras om att åtal är väckt. Det är allt och lär knappast bli någon rättegång i år. Kanske nästa år? Vill ju få det överstökat som sagt var.
-Min syster och min önskan om att hon får jobb och flyttar hit till Göteborg. Hon flyttade in i samma hus som mig i mars, så den delen är uppfylld. Men något jobb här har hon inte än, sparkar på henne att hon måste söka. Ingen lär erbjuda henne ett jobb genom att knacka på dörren. Så nu jobbar hon kvar i småland och kommer bara hit någon gång ibland.

Så nu ser jag mer, på svart och vitt, hur mina önskningar blev. Det mesta som jag önskade för andra har ju gått bra. När det gäller saker jag önskade för mig själv så har det gått åt pipsvängen. Jag tänker sluta drömma och hoppas för min egen del. Det blir ju ändå aldrig som man tänkt sig. Haha.
Jag är glad över att mina närmaste har det bra iallafall och det är huvudsaken. Men man ska ju inte ropa hej förrän man är över bäcken. Året är inte slut än så förhoppningsvis så kanske någon av mina egna önskningar uppfylls. Man kan ju alltid hoppas....

Det var allt för denna gången. Gott slut på detta året, till er läsare.

Postat i Mina funderingar | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-03

Bloggen 1 år



Nu är det ett  år sen i dag som jag startade min blogg här, vad tiden har gått fort. Från att skrivit anonymt första tiden så har jag ändrat till att visa vem jag är och vara mer öppen. Och till stor del kommer jag bli ännu mer öppen om saker och ting, utan att dra upp namnet på personerna som stör mig. För annars så blir det ju förtal och ärekränkning. Men det är slut på att ta hänsyn till folk som behandlar mig eller mina närmaste illa. Detta är ju mitt sätt att få utlopp för både glädje och ilska, det som dyker upp i mitt liv.

Men ibland har faktiskt tankarna funnits på om jag verkligen ska fortsätta skriva här. Eftersom det finns många saker som jag inte kan skriva om, när det berör mina närmaste. Jag behöver ju skriva av mig om dom sakerna också många gånger. Trots att ett år har gått så har jag inte riktigt hittat min nisch när det gäller skrivandet. Är jag ute efter läsare? Kan inte svara på det, både och i det fallet. Många gånger skriver jag om saker som berör mig eller gör att jag mår dåligt. Har en dålig dag, eller är glad och lycklig över något. Det är framför allt när det gäller det negativa man kan behöva lite stöttning i form av kommentarer här inne....

Det funderar jag över!! Hur kommer det sig att jag har såpass många läsare varje dag men nästan aldrig någon som kommenterar. Är jag skrämmande? Farlig? Jag kan inte låta bli att undra ju...
Varför återkommer just du till att läsa min blogg? Vad är det som gör den intressant? Vad kan jag ändra på? Vad vill ni se här inne? Tycker ni ens att jag ska fortsätta skriva??
Som ni ser är frågorna många och som vanligt så tror jag inte att jag kommer få något svar.... men jag måste ju chansa. Det kan ju inte bli värre än vad det är iallafall. Haha

Så om jag får ha en önskan på ett årsdagen så är det att ni skriver till mig. Om inte så tackar jag för att ni kikar in här. OM ni vill kommentera så får ni ju självklart vara anonyma, oavsett det gäller ris eller ros. Jag har tagit bort spärren så kommentarerna syns med en gång när ni skriver. För jag är glad för vilken kritik som helst och tänker inte dölja något i det fallet.

På tal om annat, filmen jag tittade på ikväll, Låt den rätte komma in. Jag tyckte inte om den, den var väldigt speciell och inget skrämmande alls. Men det är ju min åsikt, som tur är ju smaken som baken. Synd bara att jag slösade tid på att se den, kunde fortsatt att läsa min spännande bok istället.
Nu ska jag borsta gaddarna, sen är det hopp i sängen och läsa några sidor innan jag somnar.

Max, håller tummarna för att båda proven går bra i morgon. Kniper även tårna för att öka oddsen för dig. Haha.

Dröm sött... om alla kryp du mött. Natti natti
Postat i Guldkorn | Comment (1) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-02

Ullared



Tittade på första delen av den nya serien Ullared och gjorde inte mycket annat än skrattade för mig själv. Herregud, alla verkade ju vara mer eller mindre utvecklingsstörda. Kvinnorna var som galna medans männen  såg ut som dom var på väg till sin avrättning. Om inte annat när det gällde deras plånböcker. Varför jag kallar människorna dom filmade som utvecklingsstörda var för deras sätt att vara. Dom verkade ju helt tröga i huvudet när dom pratade. Kanske beror på nervositet framför kameran, vad vet jag.
Dom coolaste var dom två göteborgstanterna, kunde se mig och mina båda syrror som dom långt in i framtiden. Lika galna som oss var dom allt, gillar när humorn och spralligheten är kvar även i gammal ålder.
Det är många år sen jag var på Ullared sist, tror jag varit där tre gånger sen jag flyttade hemifrån. När jag och barnen var där för lite mer än fyra år sen så gick notan på 12000 kronor, fasen vad vi handlade. Men är det så billigt som där så kan man ju även handla hem mycket bruksartiklar för ett år framöver, som vi gjorde. Funderar på att åka dit nästa år med barnen, framför allt döttrarna skulle nog gärna följa med. Vi får se vad som händer och framför allt vad plånboken säger om saken.

Pratade med Max för en stund sen, han var på sitt värsta bushumör och var extra retsam i dag. Haha. I love it!! Men säg för jösse namn inte det till honom. Haha.

Tror Joanna kommer hit i morgon kväll och vi ska ha myskväll framför Desperate Housewifes. Myspys... då kan jag ha handen på hennes mage hela tiden. Då lär jag få känna bebisen sparka igen.

Nu ska jag snart titta på en film här, Låt den rätte komma in, har hört att den ska vara bra. Sen är det dax för sängen. Tjo o tjim. Tingeling.
Postat i Min vardag | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-01

Som en citron!!



Jag är verkligen på dåligt humör i dag, allt verkar gå fel. Spelar ingen roll vad jag gör. Slog i benet rejält i min låga byrå som står vid fotändan av min säng. Gjorde så ont så jag såg stjärnor, det stämmer som dom visar på tecknad film när det dyker upp fåglar runt huvudet på dom. Fast nu gällde det stjärnor för min del. Hoppade runt på ett ben och rabblade upp alla fula ord jag kunde komma på. Hade mest av allt lust att lägga mig på golvet och både gråta och skrika. Allt som jag har tagit i har jag lyckats tappa, tack och lov inget som gått sönder. Har även undvikit att prata på telefon i dag och tack och lov så har den varit ovanligt tyst. Har bara pratat en snabbis med Bea och sen Joanna. Hade en pratstund med hyresvärden när dom hade plockat ner det sista av byggnadsställningen, kändes skönt att få lätta sitt hjärta om vissa saker som hänt här i huset sen sist. Nu under november så kommer jag få nya golv i hallen och köket iallafall, det känns skönt.

Jenna har åkt hem till småland igen, fick bara träffat henne i dag för att säga hej då. Vi pratade om att hon ska komma upp hit igen första adventshelgen, då jäklar ska vi svira rejält en av dagarna. Nu hann vi ju knappt träffas eftersom hon hade besök med sig och jag var sjuk. Kändes tråkigt, har ju saknat henne. Men det är ju som sagt inte många veckor kvar innan hon kommer igen.

Vet ni, jag känner en sådan ilska inombords, kan inte specifiera varför riktigt. Men mycket handlar om folk som lägger sig i saker dom inte har att göra med. Sen blir jag lite mer deppig också när man häckat inne i flera dagar i sin ensamhet. Förutom dom få timmarna jag och Jenna umgicks i går. Men det är för lite, jag vill ju ha folk omkring mig. Då uppskattar man ju mer att kunna mysa för sig själv ibland. Nu suger det ju verkligen. Jag fick en sådan enorm lust att bara skrika rätt ut förut, att få slå och avreagera mig lite, men då skulle nog grannarna ringa efter plingplongtaxin och dom skulle komma med en kramamigsjälv tröja. När det är så lyhört som här så kan man ju inte bete sig hur som helst. Känner bara att det är så mycket som behöver komma ut, jag behöver få lätta på trycket. Så i dag hade det varit toppen med en boxnings säck och handskar. Haha. Undrar om det är sexuell frustration som spökar också. En ordentlig avrivning på den fronten hade ju inte skadat. Hmmm

Jag längtar efter mina barn, min mamma och mina syskon. Skulle vilja umgås med allihopa på samma gång. Önskar ni vore här....

Nu ska jag lägga mig i ett hett bad en stund, det kanske lättar på trycket. Om inte annat så lär jag bli varm, för jag har inte gjort annat än frusit hela helgen.

Seeya
Postat i Min vardag | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2009-11-01

Halloween




Knock knock. Who's there? Me.... I kill you!!


Roligare kunde man ju ha när det är helg, till råga på allt även halloween. Känns som alla andra är ute och festar, förutom jag. Men så är säkert inte fallet. Känner mig bara ensam.
I kväll gick det äntligen hål på trumhinnan och den värsta smärtan har släppt. Det känns som en stor lättnad. Syrran Jenna, Calle och en kompis till honom är ute och svirar. Mattias och Juden åkte tillbaka hem till småland tidigare ikväll. Själv har jag kurat i soffan och tittat på en kanonfilm som gick på kanal 6. Nu funderar jag så smått på att gå och lägga mig, har ju som sagt lite sömn att ta igen efter flera sömnlösa nätter.

Syrrorna och killarna var ju på DD och tittade på när Fred och hans band spelade i går, Hell-on-weel. Var en massa olika band som hade livespelning där i går och det känns så trist att jag inte var kapabel att följa med och titta. Det är ett år sen sist jag såg dom spela, tiden går så fort. Joanna skickade två bilder på sig själv på hur hon såg ut när hon skulle ut. Det var en order från mig eftersom hon hade köpt en ny klänning. Gud vad vacker hon är, det klär henne att vara gravid. Lägger in bilderna på henne här så ni andra får ta del av denna vackra gravida kvinna.



                  



Jenna och jag var och käkade pizza till middag i dag, hon bjöd. Tack så mycket syrran, för god mat och trevligt sällskap. Sen när vi kom hem så slocknade vi båda i varsin soffa. Hon var ju bakfull och jag för att jag är sjuk. Men för min del så blev det bara slumrande. Syrran somnade snabbare än mig så jag kunde inte låta bli att ta ett kort på henne. Här ser ni min bakfulla lillasyster Jenna.
Sen har det banne mig bara knackat på dörren eller ringt på telefon i ett. Men jag fick slumrat i ett par timmar sammanlagt.







Har hört så mycket roligt denna helgen och tänker skriva något om det nu. För det första så åkte Jenna, Mattias och Juden in tillsammans till DD i går. Calle och hans kompis åkte lite senare eftersom dom skulle fixa sig först. Med tanke på att dom är småstadsbor och inte vana vid Göteborg så kom killarna förbi mig innan dom skulle in till stan. För att höra hur man tog sig till spårvagnen från mig. Jag förklarade hur dom skulle gå och vilka nummer dom kunde åka med. Sa även att dom skulle hoppa av vid Valand, glömde säga vart spårvagnen skulle gå. Så efter en stund så ringer dom mig och säger att dom är vid väderilsgatan, jag började asgarva. Det är ju helt motsatt håll mot stan. Dom smartingarna trodde att spårvagnarna gick på samma spår åt båda hållen och hoppade automatiskt på den som gick mot länsmansgården. Haha. Sa åt dom att hoppa av vid nästa hållplats och gå över spåret för att ta en vagn åt andra hållet. Tack och lov så hamnade dom på rätt plats sen.

Nu över till nästa sak. Jenna kom ner i dag och sa att hon hade upptäckt att hon hade en kartong med ägg i kylen, hennes kylskåp är helt tom annars. Äggen var kvar sen i början av augusti när hon var här sist och hade semester. Jag sa åt henne att det var tur att skalet inte släpper igenom lukten, vågar inte ens tänka mig hur dom ser ut innanför skalet. Hon föreslog att vi kunde knäcka ett ägg för skojs skull, men nej tack säger jag bara. Det hoppar jag mer än gärna över.

Min andra syster Joanna, den gravida, ringde mig i kväll och berättade om kvällen i går. Hon berättade att det hade knackat på dörren i dag och hennes sambo Johan hade gått och öppnat. Joanna hörde ett skrik och sen ropade han på henne. Det var utklädda barn som var ute efter bus eller godis. Joanna lyckades hitta några godisar och ge barnen och sen när barnen gick så berömde hon honom för att han hade låtsas bli rädd, att det uppskattar barnen. Då kläcker min käre svåger att han faktiskt skrek för att han blev rädd, på riktigt!! Haha. Önskar jag hade sett hans reaktion och hur barnen faktiskt såg ut som fick skrämt honom så. Han är lite harig min svåger, vilken tur att jag ska vara med på förlossningen. Haha. Jag gillar Johan, han är en toppenkille och jag är glad över att han är min svåger.

När jag och syrran var ute och rökte på balkongen tidigare i kväll så kläcker hon en sak. Herregud, ibland undrar jag om inte hon är en bimbo. Hon står där och är nödig, number 2 nödig. Och medans hon trampar fram och tillbaka för att hålla tillbaka tills vi har rökt klart så säger hon något i stil med detta...

- Hur kommer fisen fram om det sitter en bajskorv i vägen? För man känner ju sig fisenödig också när man är bajsenödig, så hur vet man vilket man är?

Oh my god, vad svarar man på den frågan? Jag höll på att kissa ner mig av skratt. Vi är inte kloka tillsammans, ni skulle se oss tre mus-ketörer när vi sätter i gång. Jag, Joanna och Jenna... vi är inte kloka tillsammans, men fasen vad kul vi har.

Nu ska jag borsta tänderna och sedan tänker jag krypa ner i sängen. Hoppas ni alla har haft en underbar Halloweenhelg, önskar jag inte hade blivit sjuk för då hade jag knappast varit hemma just nu.
Natti natti på er. Och glöm inte att i natt så finns dom döda här ibland oss. Moahahahahaha.

 

 

Postat i Min vardag | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()