Usch vad tyst och tomt det är här hemma. Barnen åkte till pappa igår och då fick även vovven följa med. Trots det sov jag som en stock natten som gick och fick sova ut rejält. Men ååååh vad jag saknar min vovve! Nu kommer hon vara borta ett tag till verkar det som, hon trivs ute på "landet" hos barnens pappa där hon kan vara lös och gå in och ut som hon vill. Det är ju skönt för henne, men för mig är det hjärtskärande tomt här hemma. Jag är van vid rutinerna jag har med henne och att hon ger mig sällskap. Då känns det inte lika tomt när inte barnen är här och jag har henne. Nu är alla borta och jag känner mig helt handlingsförlamad. Haha. Knäpp jag är! Jag har en massa jag tänker passa på att göra men jag får inte tummen ur. Får se hur många dagar till jag kan vara ifrån henne, hon kommer ju senast på fredag igen med barnen. Tänk vad fort man vänjer sig vid dom små liven, hon är bland det viktigaste i mitt liv. Pratade med min syster Joanna om det förut på telefon. Och jag upptäckte något när hon nämnde det. Alice tvingar mig till att hålla mig på benen och inte deppa ihop totalt som jag kan göra ibland. Även om jag haft en period nu när jag mått dåligt så har hon berikat mitt liv rejält. Hon tvingar ju mig till att komma upp ur sängen och göra allt det vardagliga utan att det känns jobbigt. Jag hade ingen aning om att man kunde älska ett djur så mycket, mitt lilla hjärta ♥

Nu ska jag snart gå och lägga mig, ingen liten Alice som kurar ihop sig jämte mig i sängen. Men det är bra att hon får vara ifrån mig lite eftersom hon är så mammig annars. Jag ska försöka härda ut dom här dagarna, snart är hon hemma igen och sen kommer även mina ljuvliga barn hit. Åh vad jag älskar min familj!
God natt på er

Lämna en kommentar