Sen en klasskamrat sa det i något sammanhang under högstadiet så har det suttit kvar som ett mantra i mitt huvud. Hur jävligt livet eller händelser än ter sig så är det något som får mig att dra på smilbanden. Men om jag skulle drabbas av en dödlig sjukdom så kanske det inte skulle vara någon tröst, när man måste hitta livsgnistan och kämpa för att överleva. Men nu handlar det ju inte om det, livet kan vara hårt även utan en livshotande sjukdom. Som det är nu för mig. Jaaaa, jag är glad över att vara frisk, att mina nära och kära är friska.
Eller att jag skulle vara frisk kan ju diskuteras, har väl aldrig varit riktigt normalt funtad. Skrattar åt helt vansinniga saker när ingen annan förstår. Har en udda humor som vissa av oss i min familj har. Framför allt min yngsta syster och jag. Vi har ett eget språk och ser det roliga i helt löjliga fraser.
Som igår, min äldsta dotter Bea, skulle iväg och sola solarium för andra dagen i rad. Jag avrådde henne eftersom hon hade bränt sig lite lätt första dagen. Men få henne, som är 20 år, att lyssna på sin gamla mamma är som att hälla vatten på en gås. Hon stack iväg, och kom hem rödare än en tomat. Jag och syrran satte igång och retade henne med olika fraser och sjöng sånger om allt som handlade om värme och rött. Hahaha. Både Bea och min son skakade på huvudet åt oss när vi rev loss med Lady in red och Fever bland annat. Skämt om tomater osv. Så lättroade är vi, jag och syrran.
Men när jag tänker efter så är det ju detta som håller mig på fötter. Att jag och barnen kan bryta ihop av skratt över något banalt. Att jag glömmer bort mina bekymmer för en stund iaf.

Så vad har jag att bekymra mig över? Ekonomin är något som håller på att knäcka mig, att jag aldrig kommer ikapp mig riktigt. Det pendlar mellan att vara dåligt till riktigt illa. Blir så trött på mig själv som aldrig har råd att unna mig något. Tänk, det kunde vara kul att kunna köpa något till sig själv ett par gånger om året. Framför allt lite nya underkläder och strumpor. Men nej, kommer väl få börja sy det av gamla kläder eller nått. I detta fallet kan jag inte ens prioritera mig själv över barnen, för det får vändas på kronorna för att få ihop mat för dagen. Sen är det barnen som måste få det som behövs när jag lyckas hitta något fynd.
Det är banne mig inte lätt att vara ensamstående alla gånger. Men jag försöker tänka på att det finns de som har det värre. Jag har iaf tak över huvudet, än så länge, så jag slipper frysa och kan ligga i en varm säng varje natt. Även om jag har svårare att sova när jag oroar mig över något. Min hjärna går inte att stänga av och oftast sätter den igång på expressfart när det är dags att sova. Då ska vi lösa aaaaalla världsproblem på samma gång.

Nu står helgen för dörren och jag blir barnledig i en vecka igen. Lika jävligt varje gång, även om jag själv märker att jag och barnen trivs bättre när vi får vara ifrån varandra varannan vecka. Då blir veckan när de är här mer lugn och mysig. Även om jag måste tjata på sonen varje jäkla morgon när han ska upp. Hahaha. Jag går upp vid sextiden, går in i hans rum och drar upp rullgardinen. Tänder fönsterlampan för att han ska börja vakna till, säger god morgon och han muttrar något i sin kudde. Sen går jag ut en snabbis med hunden och när jag kommer in ropar jag på honom att det är dags att gå upp. Detta får upprepas många gånger tills han gapar ett surt jaaaaa tillbaka när klockan är runt halv sju. Då kommer han äntligen upp ur sängen och hinner sitta i soffan några minuter innan det är dags för honom att åka. Usch vad jag lider med att han ska behöva åka både buss och tåg till Floda varannan vecka när han ska till skolan. Jag bara väntar på den dagen när han somnar så djupt på lokaltåget så han missar hållplatsen och vaknar upp i Alingsås. Hahahaha.
Har jag fel eller är det så att tonårspojkar är extremt trötta och svåra att få upp? På lediga dagar så kan han sova hela dagen om jag skulle tillåta det.

Ett guldkorn denna veckan har varit att barnen har fixat middag fyra gånger, såååå skönt för mig att slippa. Det är faktiskt inte alls dumt att ha tonårsbarn som hjälper till någon gång ibland.

Nu ska jag ta mig i kragen och göra lite nytta här. Ha en trevlig helg och kom ihåg:
"Det kan aldrig bli värre än att man dör"

Over and Out - The one and hopeless

Lämna en kommentar