2011-11-23

En gång för länge sen...




Någon gång runt 1988 så fick jag en liten planta av min mor. Den fick bo på fönsterbrädan i mitt rum och sen tog jag med mig den när jag flyttade hemifrån till barnens pappa. Allt eftersom åren gick blev växten större och fick inte längre plats på fönsterbrädan. Fick plantera om den till en stor kruka som fick stå på en golvpall. Oavsett vart jag placerade växten i huset så trivdes den aldrig så som den har gjort sen jag flyttade till denna lägenheten. Helt plötsligt började den sprätta iväg en massa frön, en tecken på att den trivs. Och jag kunde höra när jag lagt mig i sängen för att sova hur det poppade till och att ett frö landande någonstans på golvet. Vid varje dammsugning så rasslar det till av alla frön jag dammsuger upp. Ibland hamnade ett frö i någon av krukorna runt om och där växte det upp en ny liten planta. Har fått ge bort några och sen har jag slängt dem. En har fått flytta till barnens rum, den ser inte så kul ut men den måste ju trivas eftersom det kommit nya plantor i samma kruka. Alltså sprätter den också iväg frön. Men den kanske blir fin med tiden. Just nu ser den ut som en liten palm. Haha

I dag gav jag bort tre små plantor till min syster som bor högst upp här i huset. Nu ska vi se om de kommer trivas lika bra som hos mig. Kanske även bättre. Men det tar tid att få en stor storlek på dem. Min moderplanta som jag har på en pall i sovrummet har jag fått kapa grenar på varje år, det blir för tungt för den och jag vill inte att den ska knäckas. Ändå har jag bundit upp den på ett grövre pinne för extra stadga. Till våren ska jag ta och plantera om den så den får ny och energirik jord igen. Man måste vara två för att plantera om den. En får hålla och den andra fixa med jorden. Lär bli kanon och den får ny fart igen.

Jag har aldrig hört något annat namn för växten än sprätt-iväg, det är vad vi i vår familj alltid kallat den. Jag älskar min stora växt och beundrar den varje gång jag går förbi. Eftersom den trivs så bra framför fönstret i mitt sovrum så är det där den får bo.

Alla mina växter är verkligen bra anpassade för mig och hur sällan jag kommer ihåg att vattna dem. Många visar när det är dags för vattning och det är exakt vad jag vill ha. Nästan alla växter är sådana jag skaffade när jag flytta in, har fått byta ut ett par bara. Två tog jag med mig från mitt förra hem.
Hurra för tacksamma och lättskötta växter.

Postat i Guldkorn | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()


Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress:



URL/Bloggadress:



Kommentar: