Ska strax åka in till stan och möta syrran Joanna, vi ska titta efter lite kläder till dopet. Till henne och Julia, själv tänker jag inte köpa något. Sen efter det är det fort hem för att färga mitt hår och sen sätta i löshåret. I morgon blir det ju inte bara dop utan även utgång på kvällen. Ska ut och fira att jag blir, hrrrmmm, äldre!!
Nu måste jag ila, fick bli ett snabbt inlägg. Joanna ringde och sa att hon är i stan om 20-25 minuter. Gaaah!! Kommer lägga in en massa bilder sen efter helgen. Trevlig helg på er. Kramis
Har haft en helt urusel dag, har stängt mig inne och mest varit en surmuling i min ensamhet. Blir så att jag drar mig undan allt och alla då. Jag är trött och ögonen svider pga både trötthet och för att jag känner mig ledsen. Det är ingen fin kombination att känna sig både grinig och ledsen på samma gång. Hur avreagerar man sig i sådana fall, ska jag slå på något och gråta samtidigt. Haha. Det blir ju lite svårt. Men tack och lov så vet jag att detta går över, alla har vi ju dåliga dagar och i dag behövde jag en dag för att hänga läpp och älta. Sen blir det nya friska tag igen. Känns bara som problemen hopar sig lite för mycket ibland och jag vill bara ha en timeout ett tag. Det kan väl räcka så man får en chans att andas ut lite ibland också.
Det är så mycket olika saker som snurrar i mitt huvud och inget som är trevligt för er att läsa om. Skulle bara bli en massa svammel och rörig så det besparar jag er som läser. Nu tänker jag krypa ner i sängen och somna bort från denna ruttna dag och hoppas att allt känns lite lättare i morgon. Ny dag, nya bekymmer. Men ont krut förgås inte så lätt och jag börjar vänja mig vid att mitt liv går ut på allt som händer.
Passar på att önska er en trevlig helg redan nu för denna helgen kommer det bli fullt upp. Om inte annat så får jag mycket annat att göra så jag kan stänga av mina funderingar för ett tag. Skriver när jag hinner igen. Hasta la vista
Telefonen ringde och väckte mig i morse, jag tittade inte ens efter på displayen vem det var som ringde. Ser ju ändå inte det när jag är yrvaken. Jag svarar med ett skrovligt mmmm och någon utbrister i ett hurtigt och glatt god morgon. Jag får bara fram att han ska gå o dö!!! Hahahaha. Jag var så trött, hade inte sovit så många timmar och sov som bäst när personen ringde. Hade tänkt ligga och dra mig extra i dag och så ringer det såklart för att jävlas. Efter det samtalet så var det lönlöst att somna om så det var bara till att stiga upp. Vid halv tre så mötte jag syrran vid hållplatsen, skulle följa med henne till barnmorskan för efterkontroll. Under tiden så höll jag i Julia och hon somnade så gott i min famn efter att hon hade fått mat. Njöt av att få pussa henne på hjässan och känna hennes små utandningar mot bröstet. En varm kittlande känsla. Efteråt så gick vi till fiket och åt varsin god baugette, stönmätta så promenarade vi hem till mig. Sen var Julia inte på sitt bästa humör precis när hon var hos mig. När hon hade ätit två gånger så somnade hon gott mot min axel när hon skulle rapa. Tog lite bilder, även när hon var arg. Haha. Hon är så söt lillpruttan. Lägger in bilderna så ni också får ta del av sötungen.
Nu börjar snart Desperate housewives, efter det ska jag krypa ner i sängen. Är svintrött och har varit det stora delar av dagen. Får hoppas att jag somnar utan problem sen, för det har varit svårigheter med det sista tiden. Fattar inte varför. Detta var väl vad jag hade att berätta om min dag. Hoppas ni får en fin kväll.
Nu regnar det ute och jag tycker det är skönt, är ganska torrt ute och om det ska börja grönska rejält så behövs det även en del regn. Har varit sol dis i två dagar nu men i dag var det ändå riktigt varmt ute. Blåste inte ens och det gör det ofta i detta blåshål som jag bor i. Dagarna går sin gilla gång och även om dagarna inte har varit helt händelselösa så är det inget som är intressant att skriva om här inne. Har inte fått orken tillbaka än och i går morse tog jag sista antibiotikatabletterna. Hoppas det vänder nu och jag börjar må bra, är så trött och känner mig off. Ingen rolig person att umgås med alls. Har inte ens haft lust att skriva här i bloggen, hur kul är det att läsa om en massa gnäll jämt. Vill bespara mina läsare detta. Det kanske smittar av sig ju, det vågar jag inte riskera. Haha
I morgon ska jag träffa syrran Joanna och lilla Julia, ska följa med syrran på efterkontroll hos barnmorskan. Sen följer dom med mig hem. Ska bli mysigt att få gosa med lillpruttan igen. Älskar att hålla henne i famnen och bara titta på henne, andas in doften av ljuvlig bebis. Nu är det inte många dagar kvar innan Julias dop, hon döps på lördag. Sen på söndag så fyller jag år.... 25 år blir det. Hahaha. Om det ändå vore så väl!! Önskar man kunde sluta fylla år för jag har värsta åldersnojan nu, det är inte långt kvar till 50!! Hua mig, känns som livet är slut då. För mig känns det så, även om jag vet att det inte är så. Herregud, jag får väl fylla 40 först innan jag ens ska behöva fasa för att bli 50. Men med tanke på hur fort åren rinner i väg så är jag väl snart där också. Jaja, det var inte vad jag hade tänkt gå in på i detta inlägget. Men så blev det nu.
På fredag så kommer syrran Jenna hit för att stanna kvar, sen kommer hon bo här i samma hus på heltid. Det kommer bli ovant men skönt med henne så nära. Då är vi alla syskon samlade i och runt Göteborg. Bara mamma kvar nere i småland.
Nu ska jag sätta mig och titta på lite teve innan det är dax att sova. Önskar er läsare en god natt och sen en trevlig tisdag. Kram
Har precis sett färdigt filmen The stoning of Soraya M, som är baserad på en sann berättelse. Det är en film som kommer finnas i mina tankar lång tid framöver. Har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjorde under filmen och det var tårar av ren sorg och fasa över hur det faktiskt verkligen är i vissa delar av världen fortfarande. Har aldrig känt en sådan ångest av en film som jag känner fortfarande efter att ha sett klart den. Sedan känner jag ett rent hat och ilska mot hur män kan bete sig, hur lite kvinnor är värda och hur lätt det går att "radera" kvinnor från samhället om männen känner för det. Har läst en hel del böcker som handlar om liknande saker, om kvinnoförtryck och olika hemska våldshandlingar mot just kvinnor. Visst har jag reagerat med fasa även för dessa böcker men aldrig på samma sätt som jag upplevde det av denna filmen. Känns hemskt att skriva att jag rekomenderar att man ska se den, att den är bra. Känns fel eftersom handlingen är så helt fel. Men jag tycker att man ska se filmen för att få en insikt i hur det verkligen är, för den berör en enormt starkt. Jag blev fängslad och det tror jag även alla andra som ser filmen blir. Mitt hjärta blöder för alla dessa kvinnor som är, blir och kommer bli, drabbade av dessa grymma våldshandlingar....
The Stoning of Soraya M.
Året är 1986. En krigskorrespondent får motorstopp i en avlägsen liten by i Iran. Medan han är strandad tar en lokal kvinna chansen att dela med sig av en hemlighet som byborna gör allt för att tysta ned... Så börjar berättelsen om vad som hände med Soraya M, en kvinna vars arrangerade äktenskap med en tyrannisk man fick ett tragiskt slut när hon blev oskyldigt anklagad för otrohet och brutalt straffad av alla i det lilla samhället. Det händer varje dag. Någon bryter tystnaden. Någon står upp mot orättvisan och riskerar sitt liv genom att berätta en historia som världen måste få höra för en journalist. Få av dessa berättelser når dock ett så kraftfullt media som den vita duken. "Soryay M" är en historia om hur förtryck och hot kan förvandla människor till brottslingar och förvandla enstaka till modiga hjältar som riskerar allt för att bringa hopp till andra. Den här filmen kommer vid en tidpunkt när världen är mer fokuserat än någonsin på de som tidigare varit osynliga - från de miljoner som bor i slummen till alla kvinnor som slåss för sitt liv och sin värdighet där de fortfarande har få rättigheter.
Visst är jag van vid tonårsfasoner med två döttrar som, tack och lov, är över det värsta redan. Men att sonen skulle bli så jävla enveten så det liknar den värsta trotsåldern hade jag inte väntat mig. Han är hopplös när han bestämt sig för något. Höll på att sluta med en blöt påklädd son härom dagen. Haha.
Jag sa till sonen att han skulle hoppa in i duschen innan det blev för sent på kvällen. Så här utspelade det sig:
Jag: -Jimmy, hoppa in i duschen nu!
Jimmy: -Nej det tänker jag inte göra för jag har ingen duschkräm
Jag: -Men du kan ju använda daxtvålen då ju
Jimmy: -Näää, jag tänker inte gå runt och stinka äckligt!
Jag: Men den är parfymfri så du luktar inget annat än rent. Nu går du och duschar! Jag köper din tvål i morgon.
Jimmy: NEJ!!! Då kan jag lika gärna duscha i morgon!!
Jag; Lägg ägg! Hoppa in i duschen nu, du måste ju duscha! Annars blir jag riktigt arg på dig...
så fortsätter vårt tjat ett tag tills jag tappar tålamodet. Då hotar jag med att släpa in honom till badkaret och hjälpa honom att duscha med kläderna på. Han skrattar bara åt mig och ttror faktiskt jag skämtar. Det gjorde jag väl till viss del men fan flög i mig och jag nappar tag i sonens arm och drar honom till badrummet medans han skrattar för fullt. Men när jag väl lyckas få i honom i badkaret, han är en stor pojke, så inser han allvaret. Som tur var hade han inte strumpor på sig, men annars fullt påklädd, så sätter jag på vattnet och är på väg att spruta vatten över hela honom. Då vaknar grabben till och illvrålar att jag ska gå ut ur badrummet så han kan klä av sig för att duscha själv. Han insåg till sist att det var bara någon sekund tills han hade blivit genomvåt. Det for faktiskt igenom mitt huvud att det skulle bli jobbigt med dom blöta kläderna. Hahaha. Men det hade varit värt det faktiskt.
Blir galen när han inte gör som vi säger till honom utan bara totalvägrar. När han var klar i duschen var han väl lite putt på mig men det släppte snabbt och vi skrattade båda två åt händelsen. Sen var han lika go och mysig som bara han kan vara ibland. Min älsklingspojk, som samtidigt kan driva mig till vansinne med sitt trotsiga sätt. Flickorna var det aldrig lika svårt med. Man får verkligen hålla hårt på vad man säger och inte vika en tum. Be en bön och räkna till hundra många gånger. Bea skrattar mest åt oss och tycker vi är lika barnsliga båda två ibland. Hon syftar nog på att ingen av oss vill ge oss, men jag är vuxen och det är inte han. Giv mig styrka att klara av denna sista tonårsperioden i mitt liv, sen är alla mina tre barn vuxna och jag kan pusta ut. Hahahaha. Snacka om att få gråa hår, hårfärgnings kontot kommer öka markant. Ingen dans på rosor att vara tonårsförälder, alla åldrar är faktiskt jobbiga på olika sätt. Men oavsett så älskar jag mina tre underbara barn så otroligt mycket, det är bara mer ansträngande att göra det vissa dagar. Hahaha. Kram på er
I går stack jag, Jimmy och Bea till Balltorp för att hälsa på Joanna och Julia. Pappa Johan var i väg på en grabbkväll med polarna. Jag och Jimmy stannade i några timmar innan vi åkte hem igen, Bea blev kvar hela kvällen också och hade tjejkväll med sin moster och lilla kusin. Jag passade på att låna Beas mobil för att ta lite nya bilder på Julia, längtar efter min egen mobil och hoppas den är klar nu i veckan som kommer. Längtar efter att kunna ta lite bilder när jag känner för det igen. Bloggen känns så tom när jag inte kan lägga in något från speciella dagar. Men nu följer en massa bilder som jag och Bea tog i går. Ha en trevlig söndag.
Det är 19 år mellan kusinerna Beatrice och Julia
Julia somnar gott i Beas famn
Kolla in sättet hon har händerna på, sötnöten
Min älskade syster Joanna och hennes lilla Julia
Min vackra syster Joanna, kan inte fatta att hon är mamma!
Julia är ett litet matvrak och väger snart 5 kg!
Fina stora blåa ögon har lillpluttan
Vår lilla pösmunk
Bea njuter av att hålla sin lilla kusin
Kusinerna tittar på teve ihop
Måste ha rejält med kläder när man ska ut, det blåste så kallt i går
Som små apfötter, tårna spretar åt alla håll
Titta vilken liten fot, kan det vara storlek 10/11 kanske. Haha
Jag är inte alls medveten om vad som händer i världen, är inte uppdaterad för fem öre. Förut när Bea kom till mig så stack vi i väg till kvartersbutiken en snabbis, då kläcker hon något om varför det var så molningt i går. Tyckte det lät så dumt, vad är det för konstigt att det är molnigt ute. Det är det ju till och från, hallå, så är det ju!! Men nu berodde det tydligen på ett vulkanutbrott. Jag började skratta och sa att det va ju ett roligt skämt. Men hon visade mig tidningen i affären och då fick jag ju se att det var sant. Hon retade mig och sa att jag lever i min egen lilla bubbla när jag är barnledig. Denna veckan är det faktiskt sant, har inte följt några som helst nyheter. Brukar inte följa det annars heller, men det blir alltid att man snabbkollar lite på nätet ibland. Men hur har jag kunnat missat detta! Jag var ju ändå i väg ute i går när jag skulle till doktorn och borde ha sett någon löpsedel, men det har jag inget minne av. Borde ha kommit i håg en sådan sak i så fall om jag hade sett det, även om jag är senil av mig.
Nu påbörjar jag min barnvecka då, ska bli mysigt att umgås med barnen igen. Denna veckan jag har varit barnledig har ändå känts lång, även om jag har haft fullt upp. Mår inte så bra heller eftersom örat fortfarande rinner och värker. Hoppas det ger med sig i helgen nu. Är så trött så det känns som jag går i halvdvala hela tiden. Sängen lockar något så enormt mycket och jag hade gärna stannat kvar där i några dagar till. Tänker ta det ganska lugnt ändå eftersom orken inte är som den borde. Antibiotikan kommer ta dö på mig. Hoppas dom här nio dagarna till går fort.
Var tvungen att åka tillbaka till doktorn i dag eftersom mitt öra började rinna och göra ont igen. 200 kronor kostade det igen och nu fick jag en annan medicin som är starkare. Ska äta fyra tabletter i 10 dagar till. Fy fan säger jag bara. Är redan helt utslagen och känner mig kraftlös och trött av det jag ätit i fyra dagar nu. Vill helst av allt bara sova bort eländet. Känns inte bättre av att det är så fint väder och man känner ångest för att missa det. Man vill ju passa på att njuta av vårsolen till max nu när den ändå är här. Hoppas dagarna går fort nu, är så trött på dessa jävla infektioner som avlöst varandra hela långa vintern. Nu ser jag fram emot friska nya tag, om typ två veckor eller nått. Tills dess får jag väl vara orkeslös och må urk. Hatar detta!! Denna dagen har varit urusel, bara krångel med alltihop.
Har inte varit hemma så mycket dom senaste dagarna. Har blivit att man varit hemma sent på kvällen och då har man inte orkat göra många knop. Jag skrev ju sist att jag hade fått lock i örat, det har jag fortfarande. Men sent på söndag kväll när jag gick och la mig så skulle jag läsa en stund först i vanlig ordning. La mig på sidan så jag låg på det onda örat, tog nog bara fem minuter innan det small till rejält inne i örat. Tack och lov att jag hade tagit värktabletter, för då tog det bort en del av smärtan. Det gick hål i trummhinnan och sen började örat rinna rejält. Men tack vare att det gick hål så sov jag gott den natten ändå. På måndag morgon så stack jag i väg till Backa läkarhus och fick antibiotika för öroninflammation. Örat småvärker hela tiden men det jobbigaste är ju locket i örat. Jag hör så jävla dåligt ändå redan eftersom jag har nedsatt hörsel i högra örat efter misshandeln. Att nu ha lock i vänstra örat med gör att jag hör väldigt begränsat. Ska äta tabletterna i nio dagar, suger eftersom det inte var så länge sen jag åt det sist. Min mage får aldrig återhämta sig. Vaknade med ont i magen vid åtta tiden i morse, det är ju helt underbart. NOT!!
Sen på måndag stack jag i väg till Balltorp för att hälsa på syster Joanna, hade en underbar dag med henne och Julia. Blir bara mer och mer förälskad i det lilla pyret. Hon är så jäkla underbar och jag smälter när jag får hålla henne. Kan inte ta några bilder nu eftersom min mobil är inne på lagning, det är tråkigt för hon förändras fort för varje vecka som går. Vill ha så mycket bilder som möjligt på sötnosen. Även i går så stack jag i väg till Joanna, var rastlös här hemma och kände att jag ville umgås mer med dom. Så Joanna mötte upp mig i Mölndals centrum när jag kom med tåget. Sen gick vi till bokia för att köpa inbjudningskort till Julias dop och efter det skulle syrran klippa sig. Då fick jag passa Julia undertiden, hon somnade i min famn och jag bara njöt av att få hålla henne. Stackars Joanna fick bara ha Julia dom korta stunderna hon skulle ammas under dagen. Sen tog jag över när hon skulle rapas och sen var hon mest i min famn. Älskar att andas in hennes ljuvliga babydoft och bara titta på henne. Känna hur hon griper tag i mitt finger och håller ett hårt grepp. Man blir helt enkelt babysjuk. Hahaha. Var riktigt mysigt att få umgås med syrran ordentligt, har inte gjort det på flera månader nu. Tack syrran för två trevliga dagar.
Nu väntar jag på att min mormor ska ringa, har lovat att följa med henne till banken i dag. Sen blir det att jag följer med henne hem en stund och tar en fika innan det är dax att åka hem igen. Måste få röjt undan lite här hemma nu också eftersom jag inte hunnit göra något sen i lördags. Önskar jag kunde sätta mig i solen med min bok och njuta, men det får jag inte göra just nu. Antibiotikan jag fick får jag inte sitta i solen för. Det suger eftersom det hade varit underbart att få lite färg så här i början av våren redan. Ska äta eländet i sex dagar till, kan lova att det kommer vara kanonväder alla dom dagarna bara för det. Sen lär det bli regn och rusk igen. Med min vanliga otur alltså.
Ha en fin dag i solskenet. Skriver när jag har något att skriva om igen och framför allt hinner. Kram
Nu är jag rejält trött efter en lång dag. Var i väg och höll Bea sällskap i tre timmar i natt när hon jobbade, så jag var hemma först klockan tre. Sen somnade jag nog inte förrän klockan var tidigast halv fem i morse. Bea ringde mig när jag sovit en stund och meddelade att hon var på väg hem till mig. Somnade om direkt när vi lagt på och sov som en stock till klockan nio. Kikade efter om Bea låg brevid mig i sängen, det gjorde hon inte. Så då gick jag upp för att titta var hon höll hus. Ingen unge i hela lägenheten, inte ett spår efter henne heller. Fick panik och trodde det hade hänt henne något på vägen hem, hemska tanke. Ringde hennes mobil men då svarade Jimmy i den och berättade att hon var med pappa och handlade. Då ringde jag Owes telefon och fick prata med henne. Hon hade tydligen varit hos mig en stund innan hon åkte hem till pappa. Jag har inte hört något alls, så hårt sov jag. Men eftersom jag hade stressat upp mig så när jag upptäckte att hon inte var här så kunde jag inte somna om igen, blev ju inte många timmars sömn denna natten. Då kom jag på den geniala idén att åka och hälsa på mormor, ringde inte ens för att kolla om hon var hemma. Så vid 10 tiden så dök jag upp hemma hos henne helt överraskande. Hon blev jätteglad och vi satt i köket och pratade en bra stund innan vi bestämde oss för att åka ut med hennes bil. Så jag fick köra bil igen. Först pumpade jag hennes däck, sen stack vi till kyrkogården, kollade till min morfars och min moster Merjas gravar. Vi satt kvar på en bänk där i solen en bra stund och bara pratade. Efter det stack vi till affären för att handla lite. När vi kom hem till henne igen så började hon göra köttbullar, jag ställde upp på att rulla dom medans hon skalade potatis. Det blev goda köttbullar och potatismos till middag. Efter det satte vi oss på hennes utetrappa och njöt bra länge i solen. Så jag var hemma till klockan sex först. Nu känner jag att jag fått mycket frisk luft och sol i dag, känner mig bra sliten av för lite sömn också. Men jag tror inte jag kommer somna tidigt för det i kväll ändå.
Resten av kvällen tänker jag mysa till det i soffan och se på någon film. Hostan är skitjobbig fortfarande, sen upptäckte jag att jag hade fått lock för örat när jag kom hem från stan i natt. Nu är örat helt tjockt och värker, så det är säkert öroninflammation på gång. Jag är ju ett öronbarn fortfarande, fast det var ju ett tag sen jag hade det på det örat sist. Andra örat har jag ett rör i och det har gjort susen. Men jag drar mig för att sätta in ett även i detta örat, för det var rejält smärtsamt att sätta in det. Som vuxen blir man ju inte sövd. Kan lova att jag hade lust att sparka ner läkaren när han höll på. Nu till natten tänker jag ta starka värktabletter tills jag ska lägga mig. För jag vet exakt hur det kommer bli och den smärtan är inte att leka med, blir värre när man ligger ner också. Får hoppas att det värker hål för då släpper smärtan sen. Nu i natt vill jag sova, är man ut tröttad så klarar man smärtan så mycket mindre. Förstår verkligen varför barn skriker när dom har öroniflammation, själv vill jag knocka mig själv när det varit som värst bara för att slippa smärtan. Vanliga smärtstillande hjälper ingenting heller. Jag har ingen låg smärttröskel heller, det har jag fått bevisat många gånger. Senast var ju när jag gick runt med den jävulusiska tandvärken i ett halvår, tandläkarn sa att den kaxigaste hade inte klarat det mer än ett par dagar. Rejäl tandvärk och öroninflammation är bland det värsta som finns. Jag föder hellre 100 ungar än har det.
Nu ska jag mysa till det lite här hemma. Ha en trevlig söndagskväll. Kram
Vaknade strax efter åtta i morse, att det ska vara så svårt att sova när man får det! Somnade jättesent, eller tidigt, så det blev bara några timmars sömn. Men när solen skiner in mellan rullgardinen och jag får syn på det så skuttar jag direkt upp ur sängen. Precis som man vill ta vara på varje minut av den fina dagen. Ingen risk att jag kan sluta mina gröna ögon och somna om i det fallet. Lär få sova lite middag i dag om jag inte vill somna för kvällen redan klockan åtta.
I går så satt jag på altanen och solade, fick faktiskt lite färg redan och det var så skönt att sitta där och njuta med sin bok. Lär kunna göra samma sak i dag också för det är lika fint väder nu också. Men jag passar mig för att bli kall eftersom jag har sådan hemsk hosta. Nätterna är värst, den blir värre när jag lägger mig. Har en bra hostmedicin att ta till men det är ju både en ret och slemhosta. Hade varit bra med en hostmedicin som hjälper för båda två på samma gång.
Är så tyst och tomt här utan barnen, nu är jag barnledig igen tills på fredag. Saknar dom redan jättemycket. Älskar att ha dom här och pyssla om dom, höra deras prat och skratt. Att få plocka upp efter dom och samtidigt klaga som vi mammor ska göra. Men säg för jösse namn inte det till dom, då kommer dom aldrig göra något mer alls här hemma. Haha. Mina älskade pruttungar. Det bästa och vackraste som jag gjort i mitt liv. Önskar man kunde stanna tiden nu, fasar för att det börjar närma sig när dom ska flyga ur boet. Tur att Bea har två år kvar i skolan, innan dess har jag svårt att tro att hon flyttar. Sandrine bor hemma i minst tre år till. Jimmy desto mer, han är ju trots allt bara 13 år. Men just nu känner jag att jag gärna hade haft dom hemma i minst 10 år till. Även om jag vet att det kommer dagar när jag önskar dom redan hade flyttat. Haha. Vad gör man sen när barnen flyttat hemifrån! Barn är ju det bästa i livet, för mig i alla fall.
Nu har jag varit uppe såpass länge så jag klarar av att äta frukost. Sen efter det blir det att gå ut i solen och njuta. Hoppas ni läsare får en härlig dag i solen och en fortsatt trevlig helg
Sitter här i soffan just nu och det mörknar ute, kommer börja regna när som helst. Min son ligger och sover här i andra soffan, tydligen hade jag snarkat för mycket så han orkade inte lyssna på mig. Haha. Jag är så jäkla tät i näsan och jag håller på att hosta och nysa till och från. Verkar som jag blev smittad av syrran i helgen. Elände! Vill inte ha fler infektioner nu, det har jag haft så det räcker och blir över denna vintern.
Jag gick upp strax efter nio, först av alla här i familjen. Kommer vakna tidigare allt eftersom det blir ljusare och finare dagar. Vill inte sova bort det fina vädret och sen kräver jag inte alls mycket sömn under den ljusa årstiden.
I dag är det tvättstugan som gäller, sen ska jag bara passa på att njuta av sista dagen med barnen för denna gången. I morgon är det dax för dom att åka till pappa igen. Fan vad veckorna går fort. Kommer ta det lugnt nu i helgen, åker kanske och hälsar på syrran, Johan och lilla Julia.
Sitter i soffan just nu och kikar runt lite på nätet nu när jag väl fått ta över datorn från sonen. Han är riktigt sur och sitter och svär till och från. Han fick ett samtal som han trodde var på skämt förut så han la på luren. Dom sa att dom ringde från Bandit rock och att han hade vunnit en W595 och undrade vilken färg han ville ha på mobilen. Jimmy trodde det var någon kompis som skojade och bara hummade lite i luren och la på. När han kom och berättade för mig om detta så sa jag att dom ringer upp slumpmässiga nummer i bland och då gick han ut deras hemsida för att kolla. Sen lyssnade han på programmet också, mycket riktigt så ringde dom runt på livesändning om olika vinster. Även mobiltelefoner. Hahaha. Snacka om att han är sur, detta är ju once in a life time typ. Stackars pojk. Han skyller på att kompisar har tjuvringt så mycket till honom och skämtat så därför tog han inte detta på allvar först. Men jag sa att han borde fattat eftersom det var en vuxenröst. Så kan det gå. Typiskt! En ny mobil hade ju inte suttit fel.
Själv har jag haft en segis dag, är fortfarande trött efter helgen. Men samtidigt så är humöret på topp eftersom det var så fint vårväder ute i dag.
Har varit i väg en sväng med min mormor till affären, sen var jag hos henne på besök också en stund. Körde hennes bil och det var första gången sen i somras eller något. Var lite nervös innan för att jag skulle ha glömt hur man gör, men det hade jag inte gjort som tur var. Fick inte ens kärringstopp. Haha. Det var kul att köra igen efter så lång tid. Har faktiskt saknat det lite.
Lägger in en fin bild på mina båda brorsbarn, Silas och Alina. Brorsan skickade lite nya bilder och dom är ju så söta båda två. Är så stolt över mina tre syskonbarn. Är lyckligt lottad över att vara både faster och moster nu ju. Mina söta älsklingar. Längtar efter att få träffa alla snart igen.
Säger god natt redan nu även om jag inte kommer lägga mig på en stund än. Blir väl någon film först innan det är dax att dejta kudden. Önskar er en trevlg kväll. Kramis
Vi har inte gjort annat än skrattat till och från sen vi gick upp i morse. Vi kvinnor i släkten (förutom döttrarna i nuläget) har en jävla otur när det gäller det manliga könet. Beror kanske på att vi faller för helt fel typ som oftast. Jenna dök upp här överraskande i lördags kväll. Hon kom hit för att få träffa sin kärlek som jag parade ihop henne med. Då helt plötsligt så har fanskapet inte tid att träffa henne, orsaken får hon höra ett dygn senare. Då har hon gått här och vankat fram och tillbaka utan att få mer än ett sms under den tiden. Så Bea kom med sin klockrena kommentar om att han är upptagen för att han bajsar. Jenna utbrister; i ett helt jävla dygn då eller!! Det med bajsandet är något Bea sa till mig för några år sen när jag själv gick här och väntade på ett livstecken från någon. En kommentar som alltid får mig att skratta. Men i Jennas fall förstår jag faktiskt varför hon är irriterad, hon kom hit för att umgås med honom som dom bestämt tidigare i veckan. Jag kläcker inga ursäkter för hans skull. Jag säger som det är, det är dålig stil helt enkelt. Har själv varit den personen som försökt ursäkta någon killes dåliga ursäkter för att han inte hör av sig. Hör han inte av sig så är han faktiskt inte intresserad. Om det nu inte är så att han sitter vid någons dödsbädd eller är på sjukhuset eller något liknande. Men då skickar man ju ett sms om läget. Svårare än så är det inte.
Jag känner igen detta så väl. Från att prata och smsa i ett under en tid till att han inte hör av sig alls. Jag är själv i samma situation och visst finns det en del av mig som fortfarande försöker ursäkta killen. Eller gör som jag, fråga rent ut och hoppas killen har stake nog att våga säga som det är via ett sms. Kan inte garantera att det är ett ärligt svar man får. Betyder inte att man blir klokare av det smset. Det är jag ett levande bevis på. En del av mig vill låta bli att höra av mig först och se om han kommer höra av sig alls. Men då är det ett litet problem som känns skrämmande, det kanske tar flera veckor igen innan han hör av sig till mig då. Vill jag kämpa eller ge upp?? Är han värd det?? Hjärtat säger en sak och hjärnan en annan. Själva fan att man inte kan komma till en vettig lösning. Antingen så är jag nere i några dagar nu eller så kommer jag dra ut på det och må ännu sämre sen. Jag har alltså redan intagit försvarsställningen för att få nobben rejält. Fy fan.
Det jag ville säga med detta inlägget är att syrran och jag sitter i samma båt. Lika irriterade båda två. Men för hennes skull hoppas jag det löser sig, hon förtjänar att få vara kär och lycklig. När det gäller mig själv så klarar jag mig alltid. Det är ju inte så att det fattas "erbjudanden", gäller bara för mig att få denna som funnits i mina tankar ett tag ur huvudet först. Sen är det ju en fördel om jag känner intresse för att träffa någon också. Jag ville fortsätta vara singel och leva livet. Jag bad fan inte om att falla för någon, ändå gjorde jag det. It sucks!!
Det kanske är dax för lite förändring, no more mr nice guy typ. Du vet var du har mig men jag har ingen som helst aning om var jag har dig. Inte speciellt rättvist faktiskt. Framför allt inte när det är på ett sätt ena stunden och ett helt annat andra. Min soulmate sa till mig på skarpen att lägga ner helt, men det är så jäääävla svårt. När det är känslor med i bilden liksom. Bollen är hos dig nu, om du bestämmer dig för något så vet du var jag finns. Men det är tidsbegränsat, har fasen ingen pausknapp inbyggd! Ciao
Jag har känt av mina magproblem i två dagar nu, tror det har att göra med att det har med oron att göra. Sen finns det ju saker som knappast underlättar heller, även om jag försöker att låta bli att tänka på det. Finns inget jag kan göra åt saken ändå. Finns vissa människor jag stör mig på enormt mycket just nu. Fick höra lite i dag och det var mindre roligt. Jag kräver väl fan inte att alla ska tycka om mig, personkemin funkar inte mellan alla och det vet jag mycket väl. Men lämna mig i fred för fan och sluta med skitsnacket. Sista veckan har ändå varit en känslomässig berg och dalbana och jag orkar inte med fler oärliga människor. Har någon problem med hur jag är eller hur jag lever mitt liv så kan dom fan säga det rakt till mig. Inte en massa snack bakom min rygg. Jag skiter i hur andra lever sitt liv och framför allt hur denna människan har det. Personen är mindre värd än en mygga i mina ögon. Orkar inte ens hälsa om jag springer på personen. Alla har vi våra åsikter om varandra, men jag sänker mig inte ner på samma nivå och kör med en jävla massa svartmållning inför andra. Du är inte värd det helt enkelt. Drop dead!
När det gäller annat som snurrar i min skalle så är det ingen förbättring. Lever fortfarande i ovisshet och vet inte vad jag ska tro. Pendlar fortfarande mellan hopp och förtvivlan, eller det sistnämnda ska vara mer misstro. För det är ju inte så att jag gråter över det. Vill bara ha klara besked eller skita i alltihopa emmelanåt. Jobbigt när jag går emot mina egna råd till andra i liknande situation. Jag riskerar ju att bli totalblåst, men jag är beredd på det om det nu skulle hända och tänker ändå ge det en chans. Ett tag till i alla fall. Sen får det ta mej fan vara nog.
Fick påbörjat den andra skylten i dag också. Till sist var jag så trött i ögonen så jag fick ge upp. Ska göra klart den i morgon och sen är det inget mer på ett tag. Nu kan jag ju lämna framme mina målarsaker på köksbordet mellan målarpassen. När ungarna är här så funkar det inte, då krävs varje liten yta till annat. Lägger in en bild på skylten sen när jag är klar.
Nu ska jag titta på en film innan det är dax att krypa i säng. Längtar efter mina älsklingar som kommer i morgon. Sen blir det full rulle här i en vecka eftersom dom har påsklov. God natt på er
Har precis gjort klart en av beställningarna på dörrskyltar. Blev väl sådär enligt mig själv. Hoppas den duger för dom som ska ha den. Annars är det bara att göra en ny. Har en till som jag ska göra klart i morgon. Den kommer bli något liknande fast hon ville ha nyckelpigor på sin också. Dom tänker jag göra mindre och sötare än på min egen jag gjorde. Den jag gjorde till mig själv var mest på skoj, för att komma i gång efter att inte ha målat på så många år. Kommer måla en ny till mig själv när jag är klar med detta. Lägger in en bild på skylten som är klar. Ciao
Jag vet hur det verkligen är att må dåligt, har varit nere på botten och vänt för 10 år sen. Försöker komma ihåg hur jag hanterade problem som uppstod innan dess. Om jag inte minns helt fel så stängde jag allt inom mig, la allt i ryggsäcken och försökte glömma bort dom. Prata om problem var inte min grej, hur dåligt jag än mådde. Jag försökte väl lösa problemen på ett eller annat sätt. Men om det hände något som jag inte kunde göra något åt så bearbetade jag det inte heller. Trodde det bästa sättet för mig var att bara stoppa undan allt som var jobbigt. Men det bet mig i arslet till sist, bokstavligt talat. Har många gånger funderat på om jag ansåg mig själv att vara svag. För vad skulle varit det värsta som kunde hända om man tog tag i saker och ting? Detta sättet att hantera allt gjorde ju bara att jag mådde sämre. Jag lurade ju mig själv men till sist rann allt över och då blev det riktigt illa. Jag kunde inte ens hantera minsta lilla småsak, allt kändes som världens undergång, typ. Fick ju hjälp efter "kraschen" och fick börja nysta i allt skit man samlat på sig under sitt liv. Har kommit en bra bit på vägen och insett hur fel jag gjorde. Inget av det går ju att lösa i efterhand men jag har kunnat bearbeta det mesta och samtidigt kunna gå vidare. Med en lätt packning nu för tiden. Vardagliga problem hanterar jag på ett helt annat sätt, känslomässiga problem likaså. Men det sistnämnda är för att jag själv inte stoppar undan det längre. Nu vet jag att det är bättre för mig att prata om det, oavsett hur jobbigt det känns. Det är läkande.
Alla människor hanterar sina problem på olika sätt. Vissa drar sig undan, andra blir agressiva osv. Det finns en hel del olika sätt att hantera det på. Själv vill jag prata om det, men självklart inte med vem som helst. Jag har några stycken som jag kan prata med om allt, sådan tur har jag. Då kan jag gråta, svära och gorma för att få ur mig skiten. Dom tre som jag pratar med bemöter mig på olika sätt. Någon kanske bara lyssnar och den andra både lyssnar och sedan lägger in sina egna synpunkter i saker. Alla dom sätten är på helt rätt sätt mot mig. Men detta med att verkligen våga öppna sig för någon handlar om tillit. Jag litar på dom till 100%, det jag säger stannar hos dom. Sen vet jag också att dom aldrig skulle säga något som är helt fel bara för att trösta mig, jag får höra sanningen och jag tar aldrig illa upp. Tror det har att göra med att vi står varandra så nära och verkligen känner varann. Nu kanske det låter som jag måste ha "terapi"snack var och varannan dag, så är det ju givetvis inte. Beror på vad som händer i mitt liv helt enkelt. Jag har märkt att jag är en känslomänniska och jag vill prata med mina närmaste om vad som gör mig ledsen eller glad. Och dom bemöter mig med att vara detsamma för min skull, gläds för min skull eller blir ledsna utan att tycka synd om mig. Perfekt kombination tycker jag.
Jag kan bara råda alla att ha någon att prata med, spelar ingen roll om det är en familjemedlem eller så. Bara det är någon man litar på och känner sig trygg med. Alla behöver vi ventilera någon gång i bland. Lätta på trycket. Jag tänker aldrig mer hamna i samma situation som för 10 år sen. Jag är inte ensam när det krisar sig, det är något jag påminner mig om varje gång. Hur mycket jag själv än vill stänga mig inne och gräma ihjäl mig. Det löser ju ändå inget, då samlas det på hög igen. Finns måtta på hur stor den högen kan bli, i alla fall om man är en känslomänniska. För självklart finns det människor som går genom livet utan att bearbeta något alls. Men allvarligt talat, hur bra mår dom innerst inne. Har dom några känslor alls? Knappast. Jag ser inte det som någon styrka som dom har det. Jag har det mycket hellre som jag har det i dag än vad det var förut. Jag vill känna alla känslor som bara går. Inom hela registret, även om det kan kännas tufft i bland så älskar jag livet och gläds åt det. Det vill jag att alla ska göra.
Till mina tre "livbojar". Owe, Lenita och Max vill jag bara säga tack för att ni finns där för mig. Hade inte varit där jag är i dag om det inte vore för er, älskar er. Ni gör mitt liv betydligt lättare att hantera. Kram på er.
(1) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
