Kikar runt lite på nätet och läser bloggar som jag följer. Har en favorit som jag kikar in på flera gånger om dagen. Älskar hennes blogg! Hon och hennes man fick sitt första barn för en vecka sen. Jag började läsa bloggen precis i slutet av hennes graviditet. Har aldrig sett en sådan kärlek som det finns mellan henne och hennes man. Dom är helt underbara tillsammans och kompleterar varandra. Sen att
fru Hagström väljer att skriva öppet om det mesta är ännu bättre. Hon förskönar ingenting och det är många gånger jag skrattar så tårarna rinner när jag läser. Jag känner även med henne när hon skriver om något jobbigt. Hon lyckas förmedla alla slags känslor på ett sådant unikt sätt. Och precis som jag själv känner så skriver hon av sig när något känns jobbigt. Det lättar ju en del när man gör på det sättet. Jag måste säga att man kan inte låta bli att tycka om denna söta rara lilla familj. Hon är bland det vackraste kvinnor jag sett och hennes man ser också så snäll och söt ut, som en nallebjörn. Sedan är deras nyfödde son helt underbart söt. Man smälter när man ser bilderna på honom. Pojkens föräldrar har verkligen en sund och vettig livssyn, så mogna. Dom kommer bli toppenföräldrar!
Sara L, du anar inte hur mycket det du skriver om som glädjer mig. Jag hade glömt så mycket om småbarnstiden eftersom det är så många år sen jag fick mitt sista barn. Herregud, han fyller 14 år i maj. Men du får mig att minnas sådant jag glömt när jag läser det du skriver. Sådant man inte ens haft en tanke på, man glömmer så fort. På den tiden skrev jag ju ingen dagbok heller som i dagens läge. Du har ett fint minne att kunna gå tillbaka och läsa i. Hoppas du fortsätter dela med dig av ditt liv och din familj. Du är en imponerande kvinna och framför allt person. Önskar jag hade en sådan person som dig i min bekantskapskrets.
Kram
Lämna en kommentar
Då var det dax igen, oavsett man är singel eller inte, alla hjärtans dag. Valentinesday. Whatever. Jag är inget fan av denna dagen, inte ens när jag haft pojkvän. Tycker det är fel att göra så stor grej av något som ska finnas i vardagen, varje dag. Men, man är ju inte blind tyvärr, vart du än vänder dig så målas det upp något enormt. Det är hjärtan och anspelning till romantik överallt när du går utanför din dörr. Visst, jag har varit singel i flera år nu. För att jag blivit ännu mer kräsen i mitt val till partner. Jag nöjer mig inte om det inte känns 100% rätt. Det jag tycker är hemskt är de människor som faktiskt är ensamma och lider av denna dagen, av allt ståhej som finns i affärer och media. Som inte har en familj eller någon nära vän någon annan dag på året heller. Den ensamheten blir väldigt påtaglig en sådan här kommersiell dag.
Hörde att en skola sålde små påsar med gelehjärtan som man kunde köpa anonymt och sedan tillägna en person i skolan. Hur kul var det för de som blev helt utan, för självklart var det de mest populära och paren som gav varandra detta. Usch säger jag bara, hade varit bättre att skolan gav en påse till varje elev istället om man nu ändå skulle göra en sådan grej.
Jag lider med dem som är utsatta. I det fallet kan jag inte tycka synd om mig själv som är singel en sådan här dag. Jag har iaf min familj som ger mig en massa kärlek och några riktigt nära vänner. Det går ingen nöd på mig, det är inte just idag jag saknar en partner. Det är något jag gör till och från under årets alla dagar. Men min tid kommer, när jag hittar rätt. Och då jäklar ska det skämmas bort med romantiska gester var och varannan dag. Den fjortonde februari ska inte bli någon unik dag.
Gör som finnarna istället, där kallar man denna dagen för vänskapsdagen. Så finne som jag är så säger jag bara, ha en trevlig dag med dina nära och kära ♥
Peace Out
Lämna en kommentar
Nu har jag fått min dagliga dos av skratt när jag nyss läste Angelicas blogg. Denna lilla älva har gömda horn under allt sitt hår. Herregud vad den lilla människan kan öppna käften. Jag gillar hur hon skriver och framför allt att hon inte förskönar något. Hon säger vad hon tycker, inte alla människor gillar det. Tänker på vad hon skrev i sitt
inlägg om en kille hon träffade och att det inte funkade pga hans utseende. Jag har själv träffat några "stjärnor" när det gäller liknande saker.
En kille jag träffade för snart sex år sen såg väldigt bra ut, iaf kroppsmässigt så var han mer än jävligt snygg. Fanns bara ett problem som jag inte klarade av.
Hans röst! Fyttifan vad han lät, jag ryser än i dag av bara tanken. Tänk er att någon har bedövat tungan helt och samtidigt har en sliskig röst. Han svamlade mest och man nästan väntade sig att han skulle dreggla när han pratade. Det kröp i hela kroppen på mig och jag skyllde på att det inte kändes rätt. Kunde ju inte med att säga som det var. Hade jag varit döv så hade det inte varit några som helst problem. Jag trodde jag skulle vänja mig vid hans röst men ack vad jag bedrog mig.
Jag har märkt att det är rösten som spelar väldigt stor roll för min del. Men även där kan det bli fel, pratade med min mamma om det för ett tag sen. Hon berättade att hon fick kontakt med någon via nätet för länge sen. Hur förälskad hon blev i hans röst och allt kändes så bra och dom kunde prata i timmar. Tills dom träffades...
Min mamma blev så besviken och det kändes inte alls bra. Han såg bra ut så det var inte det, personkemin fungerade inte när dom träffades live. Och det har jag råkat ut för med faktiskt. Några gånger under dom här åren jag bott i Göteborg. Det är många faktorer som vill till om det ska klicka.
Visst kan man ha önskemål, det har jag ju själv också. Se ett av mina tidigare
inlägg om detta. Fast ögon och röst är något som får mig att smälta, om det är i kombination framför allt.
Nu får det räcka för i dag, klockan är över tolv nu och jag är trött. Har suttit hos grannen i några timmar och druckit kaffe samt pratat en massa.
Sov så gott
Lämna en kommentar
Nu har jag haft en riktig beauty-stund i badrummet. Först ett långt bad med ansiktsmask i fejjan och tända doftljus. Sen var det dax för rakning av både det ena och andra, benen och under armarna går jättebra och det är sällan man skär sig. Men när det gäller intimrakning, dvs rakning av punanin. Oj oj oj säger jag bara. Vi tjejer är inte skapta till att behärska en rakhyvel på känsliga ställen. Har ju rakat "down there" i många år nu. Men alla dessa jävla veck och vrår gör att jag blir kokko. Sen med tanke på min graciösa kroppshydda så är man inte speciellt vig i badkaret kan jag lova. Är ju livrädd för att halka när jag vrider och bänder mig åt alla håll och kanter. I fredags så passade jag på att köpa rakgele och en svalkande gel som man ska ta efter rakning. RFSU har bra saker för det som jag köpte på apoteket. Rakgelen löddrar inte och det gjorde att rakhyveln gled lättare, men jag gjorde ju felet att jag kör på som jag ska hinna raka mig på maratontid varje gång. Det blir lätt irritation nertill pga det. Och gelen som man ska ta efteråt, Nice n'cool var ett kapitel för sig. Märkte redan i badkaret att jag råkat skära mig någonstans. Så Nice n'cool var inte så skön efteråt. Kändes som att hälla sprit i ett sår!! Brände som någon höll en svetslåga rakt mot det heligaste och jag fick ur mig både ett skrik och alla fula ord jag kunde. Fy fan vad det sved, ett bra tag också, innan det växlade till att kännas som iskall vind blåste rätt upp i punanin. Så något som jag skulle behöva är en kurs i är hur man rakar något som inte är slätt. Prenumenerar på rakhyvlar och får hem rakblad fyra gånger om året. Men jag är inte nöjd med bladen, dom tar inte bra och det känns stubbigt många gånger redan samma dag. Ibland bedrar snålheten visheten. Ska köpa riktiga saker eller börja gå och göra en brasiliansk vaxning regelbundet istället. Jag gick ju och vaxade benen i flera år och är inte rädd för att det ska göra ont. För håret ska bort, på ett eller annat sätt. Basta!!
Nu har jag inte tid att sitta här längre. Ha en bra dag. Ciao
Lämna en kommentar
Varför jag skriver detta nu är ju för att den nya säsongen startade ikväll för programmet ensam mamma söker. Jag vill inte klanka ner på tjejerna som söker till att vara med i ett sådant program, själv skulle jag aldrig vilja medverka. Känner inte att jag skulle vilja visa mitt dejtande offentligt. Pinsamt ju! Många gånger förfasar jag mig över att vissa av tjejerna håller på med än den ena, än den andra. Jag tycker det är respektlöst när man har barn. Lika väl som du går efter utseendet när du söker killar via nätet så gör man det i ett sådant program. Till en början med i alla fall. Jag är också en person som lätt kan bli förtjust i någon och intresserad på ett ytligt plan. Men det är ingen garanti för att det håller i sig när man väl lär känna varandra. Oftast så svalnar mitt intresse och man går vidare med sitt liv. I ett sådant program så spelar det väl ingen roll att okända kan se vad du gör och reagerar över det- Det som jag är anti mot är att ens familj och vänner ser vad man gör. Barnen i programmen är ju en stor del i det hela och får följa mycket. Kan inte låta bli att tänka på vad dom fått utstå efter att säsongen är slut. Tänk att få höra även sårande saker om sin egna mamma. Nej tack! Men detta är min åsikt och självklart så hoppas jag tjejerna hittar sin drömprins. Men måste man verkligen gå så långt som till detta för den sakens skull? Man hittar sin prins när man väl gör det och framför allt så gjorde man det även innan teven började sända sådana här program. Även innan internet. Fast självklart är inte internet heller bara rosor, det finns negativa saker med att nätdejta också. Men det är så långt som jag kan sträcka mig. Till att träffa någon kille via nätet.
Det viktigaste är att man mår bra och är lycklig, oavsett man är singel eller inte. Tills mitt liv ordnar upp sig och min tid kommer att kanske dela mitt liv med någon så tänker jag njuta av det jag har nu. Mina barn, min familj och mina vänner. Att jag dejtat/dejtar under den tiden som gått, utan att svenska folket ser vad jag gör, ser jag bara som något som ger mig mer erfarenhet av det motsatta könet. Oavsett det har lett till något förhållande eller inte.
Detta med kärlek är inte lätt, men jag är helt övertygad om att det finns någon speciell för oss alla. Bara man vågar tro på kärleken och inte tvingar fram den desperat sökande. Puss o kram på er
Lämna en kommentar
Oavsett det gäller en kille eller en tjej så kan jag bara, återigen, säga samma sak. Tänker på alla vänner man har tröstat genom åren när det inte blir som dom tänkt sig.
Hör han/hon inte av sig så är han/hon inte intresserad av dig. Är det bara du som hör av dig jämt och inte ömsesidigt, eller att han/hon hör av sig när den personen är kåt och behöver någon bekant att lätta på trycket med. För det är väl helt öppenbart att man är intresserad av den andra om man skickar (gulliga) sms eller ringer titt som tätt. Då har man den andre i tankarna mer eller mindre hela tiden. Visst kan det finnas vissa ursäkter som faktiskt stämmer för att man inte kan höra av sig, att det hänt något väldigt jobbigt eller så. Men även det ska man kunna skicka iväg ett sms om i så fall. Ett sms tar max ett par minuter att få i väg om man nu verkligen inte har tid att ringa. Det är ju så solklart att det är skrattretande. Även om man kanske har händerna fulla just när man får ett sms och inte kan svara på stört så svarar man så fort man kan.
Som kille eller tjej så ska man visa till en viss gräns att man faktiskt är intresserad. Men om det går för lång tid, upp till någon vecka, som man inte får någon respons längre så kan man lika gärna ge upp och lägga ner. Man sårar bara sig själv och det är inte ens eget fel att den andra personen faktiskt inte kan vara ärlig och säga rakt ut som det är. Då är det bara att inse fakta och inte höra av sig själv mer, bollen ligger hos den andra. Då är det dax för den att kämpa lite om det nu är så att han/hon faktiskt vill ha dig.
Så snälla sluta med att ursäkta dom som beter sig på det sättet. Det är inte kul men man får faktiskt se sanningen i vitögat och inse när man inte är önskvärd som person. Sluta hänga upp sig på någon som faktiskt inte vill ha dig. Kom i håg att man alltid är värd det bästa och att man ska behandla andra med respekt. Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Och trots att du kanske sårar genom att säga sanningen, så är det väl många gånger bättre att säga det rent ut än att låta den andra gå runt i ovissheten. Det är lika patetiskt av den som går och hoppas som den som faktiskt inte talar klarspråk. Är man vuxen ska man väl kunna bete sig bättre än så. Vi vuxna ska vara bra föredömmen för dom kommande vuxna. Då kanske man borde tänka sig för lite hur man uppför sig.
Nog sagt om detta. Ville bara poängtera hur jag tycker det är och som faktiskt stämmer många gånger. Själv sätter jag mig själv i den situationen ibland men det är, ta mej fan, slut på det. Kram på er.
Lämna en kommentar
Antingen har jag svårt att formulera mig eller så kommer inte min egen åsikt fram riktigt när jag skriver. Därför får jag väl försöka mig på att förklara min ståndpunkt igen...
Svarar på två kommentarer jag fått.
Korven skrev:
åh, trots kvinnors extremt påstridiga "vetande" finns det såå mycket ni inte vet om män .. men ni är duktiga på att tro
ÖfvreÅdalen skrev: "Jag skulle tro att han inte tänder på mig! Är man kåt så blir kuken hård, ännu hårdare ju kåtare han blir. Det är min uppfattning iallafall."
Suck - om det vore så enkelt. Paradoxalt kan det vara så att om man får en riktig "puma" i sängen kan det smyga sig in något otäckt! Prestationsångest - denna erektionens främse fiende.
Mitt svar till dessa två: I det fallet så är vi kvinnor mer intresserade av att försöka lära oss om er män. Men det jag skrev i mitt inlägg var min egen åsikt. Jag ger
aldrig upp, jag har alltid haft mest killkompisar under hela mitt liv. Vi har kunnat prata om allt och jag har även frågat om allt mellan himmel och jord som rör er killar. Allt för att försöka förstå er bättre. Men självklart kommer vi aldrig helt förstå oss på er, lika lite som ni kommer förstå er på oss. Jag vet att jag skulle klara av ett sexproblem i en relation, för jag skulle försöka med allt. Inte så det var öppenbart för att bädda för ännu mer prestationsångest hos killen. Man kan jämföra med att många tjejer har svårare att få orgasm genom bara penetrationen, där är procenten ännu högre än vad det var i detta ämnet om hårdare erektion. Nackdelen är att tjejer kan fejka, därför märker ni ingenting.
Det är fel! Oavsett det finns något problem hos tjejen eller killen så är det viktigaste att våga öppna sig och prata om det. Det lättar lite för den som har problem och den andra är ju medveten om felet. Om det hade rört mig och en partner så hade jag inte fokuserat så mycket på själva sexet. Jag hade sett till att göra andra saker som han skulle njuta av, som tex massage. Allt för att få honom känna sig avslappnad och trygg med mig. Och skulle jag ha problem med att få orgasm så hade jag banne mig varit ärlig om det inför min pojkvän, för en lögn föder flera. Hur kul är det att avslöja efter flera år att det inte fungerar. Hur ska man veta att något är fel om man inte öppnar munnen? Har man problem att få stånd, eller att den ska bli tillräckligt hård, så är det ju väldigt öppenbart. Det kan inte killen komma ifrån. Det är även något som fastnar i dom flesta killars hjärna och sitter kvar tills nästa gång, och nästa... och nästa. Ni förstår nog vad jag menar. För killar hänger ofta upp sig mer på ett "misslyckande" än vad vi tjejer gör. Felet många gör då är att inte låtsas om det inför den andra. Men så dyker pressen upp nästa gång man ska ha lite kul. Hoppas jag får fram mer vad jag menar denna gången.
Så
korven, jag tror aldrig, jag vet! Om man har självförtroende för något man kan så brukar det nästan alltid lösa sig. Framför allt gäller det att aldrig ge upp.
Och till dig
ÖfvreÅdalen, jag är väl medveten om att ni killar kan få problem med erektionen för att en tjej är för snygg eller sexig. Att kuken inte följer det ni känner. Jag har inte upplevt att någon sagt att jag varit för snygg. Haha. Men jag har fått höra att jag varit för sexig. Även om jag har svårt att tro det.
Kul att jag fick två kommentarer på det jag skrev och jag älskar att få fördjupa mig i ämnen så här. Hoppas ni förstår vad jag tänker om detta ämnet nu. Sen är det kul att folk kan tolka det man skriver på olika sätt. Framför allt ni killar. Haha. Välkomna åter
Lämna en kommentar
Var inne på Expressens hemsida och kollade runt bland lite nyheter för att se vad som händer i världen. Fick syn på denna rubrik och kunde inte motstå att kika in och läsa artikeln. Allt som handlar om sex fastnar mina ögon på. Haha. Det beror faktiskt inte på sexbristen heller. Och som vanligt så ber jag om ursäkt för att jag inte förfinar några ord som jag använder. Min blogg är inte för pryda människor.
Rubriken var att varannan svensk man vill ha hårdare erektion, bland män i åldersgruppen 25–64 år är det bara 66 procent som är nöjda med sin erektion. Hoppsan Kerstin!! Det betyder att flera av oss kvinnor, som haft många sexuella kontakter, borde ha varit med några stycken som inte är nöjda med hur hård den blir. Utan att utmåla mig själv som en slampa, så har jag haft sex med många fler än vad jag borde. Visst har jag väl upplevt att en killes kuk kan vara halvslak, men det har bara inträffat när dom varit rejält berusade. Men om detta nu är ett verkligt problem så är det ju hemskt. För jag skulle faktiskt ta åt mig om den killen jag har sex med inte "hårdnar" tillräckligt. Jag skulle tro att han inte tänder på mig! Är man kåt så blir kuken hård, ännu hårdare ju kåtare han blir. Det är min uppfattning iallafall.
Nu visar denna undersökningen som gjorts att det inte handlar om att vara impotent, att man faktiskt kan få erektion fast inte tillräckligt hårt för att kunna genomföra ett samlag. Detta var något helt nytt för mig och det tänker jag lägga på minnet, jag är ju vetgirig som sagt var. För visst vet vi, tjejer, att oavsett hur kåt killen är så kan faktiskt kuken ligga helt död utan ens en liten ryckning ibland. Ännu värre är det ju för killen som då tror att han aldrig mer kommer kunna ha sex. Killen bygger upp en himla massa prestationsångest och nästa gång man ska till och ha sex så är han så spänd så inte ens "första hjälpen" får liv i den. Jag har upplevt detta några få gånger och jag har alltid tagit det väldigt lugnt och inte tagit illa vid mig. Det stora huvudet styr inte över det lilla och det är mycket omkring en som påverkar om krigare Krull kan/klarar av att göra sin plikt.
Framför allt är det viktigt att vi tjejer gör allt för att få killen att slappna av tills nästa gång och inte gör någon stor sak av det. Det är ett råd jag har gett mina vänner som berättat om sådana problem.
Jag tror faktiskt att hårdheten också kan bero på den psykiska biten till ganska stor del. För klarar ändå mannen av att få stånd, oavsett hårdheten, så kan man säkert få den att bli ännu hårdare. Det är något som tjejen ska försöka att jobba med. Jag själv är en problemlösare och hade inte haft något emot en sådan utmaning. Allt handlar inte om sex och man kan börja med att göra så mycket annat för att få sin partner avslappnad innan man ens kommer till kukområdet. Ju mindre press killen upplever desto större framgång, enligt mig. Men samtidigt förstår jag att det faktiskt finns vissa människor som behöver andra hjälpmedel, då är det bra att dom finns. Jag tycker ingen ska ge upp, man hittar alltid en lösning.
Jag är förvånad bara, jag som trodde det var storleken som var det stora problemet för killar. Att dom tycker dom har för små kukar. Nu helt plötsligt så är det tydligen att kuken inte blir tillräckligt hård. Jaja, man får alltid lära sig något nytt.
Här är artikeln som jag läste http://www.expressen.se/sex/1.1771110/varannan-svensk-man-vill-ha-hardare-erektion
Bilden är från Expressen
Lämna en kommentar
Mycket som har hänt under denna sommaren som gått har verkligen fått mig att fundera. Det gäller detta med kärlek, att hitta en partner. Vissa verkar gilla jakten, att man måste lägga ner energi och verkligen "jobba" för att få det man vill ha. Andra verkar vara nöjda så länge dom hittar någon som tycker om en. Inget av dom är speciellt bra, enligt mig. Även om jag gjort både och i det fallet.
Det finns en speciell tjusning med att få kämpa för det man vill ha, onekligen blir man mer intresserad av någon som är mer svårflirtad. Varför jag är funtad på det sättet har jag ingen aning om, vet även att många andra tycker detsamma. Till en viss del kan jag fortfarande tycka att det är "roligare" att få jaga, när någon verkar mer oåtkomlig för en. Man visar alla sina bästa sidor för att försöka få den andra på fall. Oavsett det är en kille eller tjej som är oåtkomlig så finns det ju en gräns för vad man orkar med. Jag har hela tiden trott att jag endast var den som fick kämpa för att få dom oåtkomliga, men har kommit på att jag även har varit den som killar har försökt kämpa för. Fy fan, det känns inte bra. Jag är så kluven i det fallet, jag tycker inget ska vara för lätt. Inte att få sin drömprins heller, men det ska ju inte vara som att gå i motvind. Förhoppningsvis så visar både killar och tjejer när man verkligen inte är intresserad. För det gör jag i det fallet, ingen ska behöva lägga ner vansinnigt mycket energi på mig helt i onödan, när jag redan vet att han inte har någon chans. Där kan jag inte vara egoistisk och njuta av uppmärksamheten någon visar för mig. Tycker mest det känns pinsamt.
Men man ska absolut inte vara lätt tillgänglig, vill man verkligen ha något så är det värt att få kämpa lite för. Man ska lägga in hela charmen och visa hur jävla bra man är. Det är inte lätt att veta hur man ska göra alltid, för visst vill väl alla vara ärliga mot andra? Haha. Näää, det vet jag väl också att inte alla är.
När det gäller det andra, att nöja sig med det man får. Bara den andra tycker om en. Där är min åsikt att det handlar om att vara kär i kärleken.
Been there, done that. Därför tänker jag även yttra mig om den saken nu.
Visst vill väl alla hitta sin andra halva, den man kan tänka sig leva med resten av sitt liv. Och det är just det det handlar om, man ska kunna tänka sig en
lååång framtid med sin partner. Man ska inte vara ihop med någon bara för att ha någon, bara för att alla andra har någon och man inte vill vara ensam.
DÅ är man kär i kärleken, man nöjer sig med det man får. Skiter i det långsiktiga,
det tycker jag är tonårsfasoner.
Är man vuxen ska man även föregå med gott exempel för sina barn, man kan inte växla partner i ett att visa upp. Trots att jag varit singel sen i början av förra året så vet jag att jag kommer träffa någon jag verkligen tycker om till sist. Det kommer när det kommer, tills dess tänker jag njuta av mitt liv som det är nu. För man vänjer sig faktiskt vid livet som singel och kommer börja tycka om det. Det är när man inte är desperat efter att hitta någon längre som man kan vara sig själv fullt ut. Sen kan jag avslöja att man faktiskt blir mer attraktiv i andras ögon också. Den dagen man verkligen klarar av att gå på dejter utan förhoppningar och gå efter den äkta känslan man har inombords, då har man utvecklats. Då är desperationen borta. Man blir inte besviken efter varje dejt som inte gått bra, när det skiter sig. Det var bara en person som råkade korsa mitt livs väg för en väldigt kort sekund, inte ens värt att minnas. Inget man ens reflekterar över.
Dit har jag kommit nu, så mycket kan jag säga. Jag älskar mitt liv som det är nu, trots alla med och motgångar så blir jag starkare för varje gång. Kan ärligt säga att jag tror aldrig jag varit så tillfreds med min tillvaro som nu. Även om en liten röst kan dyka upp ibland och viska att jag aldrig kommer hitta någon som duger för mig. Att jag blivit för kräsen och kräver för mycket. Den rösten motar jag bort och tänker inte lyssna på. Man ska ju vara kräsen och inte nöja sig med mindre än det som är perfekt för en själv. Även om det inte finns någon som inte har fel och brister så ska det vara sådant man kan bortse för att allt annat är så perfekt. Jag vill ha någon som tycker om mig för den jag är, som accepterar mina egenheter och att jag faktiskt är stark och har en egen vilja. Personkemin mellan ett par är a och o, handlar inte om att matcha i allt utan även kompletera varandra.
Under dom fyra åren som jag har bott ensam nu, har jag hittat ett par stycken som jag faktiskt har kunnat tänka mig en framtid med. Gissa vem som sabbat det? Jo, jag. Mitt fel att jag ska testa gränser för mycket, handlar inte om otrohet utan hur långt jag kan gå med mitt sätt att vara. Och att man gjort det för tidigt. Haha. Tack och lov så har man väl lärt sig lite om sitt eget beteende och har det i bakhuvudet. Det hjälper en del, men vad hjälper det när man blir kär och galen. Haha.
Den dagen jag hittar rätt så kommer den killen att genomskåda mina försök, han kommer fatta vad jag går för och lösa det. Det är den mannen som är den rätte för mig. Tills dess kommer jag fortsätta njuta av singellivet, utan att ha sex till och med. "Lösnummer" tiden är förbi för min del, det är en sak som är säker. Familjen och vännerna är dom som är prioritet
nummer ett för mig. All min kärlek till dom ♥
Till er andra som sitter där själva och verkligen mår skit för det, gör det inte till ett så stort problem. Ut med er och hitta på saker, träffa nya människor och tänk inte på att någon av dom kanske är den rätte. Lär dig njuta av ditt liv som det är nu, när du väl gör det så kommer du hitta någon när tiden är inne. Nöj dig inte med mindre än den bäste för dig, du är för värdefull för att nöja dig med mindre. Talesättet, den som söker finner, stämmer inte när det gäller kärleken. Kärleken kommer till dig när du minst anar det, förr eller senare. För inte mår du väl bättre av att hålla på med någon som är halvmessyrer heller, då kan man lika gärna vara ensam tycker jag. Önskar er alla som är singlar lycka till, hoppas ni kan passa på att njuta av livet som det är nu och sen även all lycka när ni väl hittat rätt i framtiden.
♥ Amor Vincit Omnia - Störst av allt är kärleken ♥
Lämna en kommentar
Har funderat på att ha detta som ett inlägg ett tag tillbaka och nu i veckan när jag pratade med en vän om ämnet så känner jag att jag vill ta upp det. Detta är
min uppfattning om detta med lögner.
Att ett barn far med lögner är ju inget ovanligt, har själv gjort det och även ibland som vuxen. Men jag har lärt mig att det är bäst för alla parter om man är ärlig så långt man bara kan. Klart det inte är roligt att såra någon, beror på vad det handlar om också. Men jag tycker att man ska tala i klarspråk, för när det väl visar sig att det var lögn så sårar man någon ännu mer. Det är ett faktum att sanningen alltid kommer fram förr eller senare ändå. Är det då inte bättre att vara så ärlig som möjligt för även sin egen skull. Hur roligt är det att verkligen veta att man sårat någon, även kanske djupt då. Jag skulle inte klara av att se mig själv i spegeln i det fallet. Eftersom jag har varit den som har ljugit och även blivit utsatt för lögner så vet jag hur det känns. Det är hemskt att utsätta någon annan människa för det, ännu hemskare när man råkar ut för det själv. Blir inte lättare när man är så godtrogen som jag är också, då får man sig kängor ganska ofta. Jag är så trött på det. Säg som det är redan från början så känns det lättare för båda parter. Visst kan man bli ledsen ändå men alla vet ju att det går över.
Hur många chanser ska man ge någon som sårar en om och om igen då? Det där är ju upp till var och en. När det gäller mig själv så har jag varit med om att inte fått någon chans till alls. Hur mycket jag än försökt gottgöra mitt fel. Just därför tycker jag inte det är värt att föra någon bakom ljuset. När det gäller någon som ljuger för mig, hahaha, fattar inte att det är möjligt att jag kan göra så. Jag förlåter och ger nya chanser, om och om igen, tills en dag när det tar stopp. Men då har ofta mina känslor vänt sig till hat och då vill jag absolut inte ha något mer med den personen att göra. När jag egentligen borde ställa personen mot väggen efter att det hänt mer än en gång. Kanske borde tänka på det hädanefter.
Varför ljuger vuxna människor då? Det är svårt att svara på. Tror det handlar mycket om att man har dåligt självförtroende och inte klarar av om det blir en konflikt. Men jag tyckte inte jag mådde bättre bara för att jag sa något den andra ville höra.
Många människor ljuger för att komma dit dom vill, för att vägen ska bli mer rak för dom. Då spelar det ingen roll hur många man trampar på under tiden. Jag tänker aldrig ljuga om mina känslor för någon annan, inte heller om mina syften eller annat. Är jag osäker på något så säger jag hellre det rätt ut.
Som jag har sagt till mina barn och det är jag bestämd på, man leker
inte med en annan människas känslor. Kommer aldrig acceptera det om det kommer till mina öron att dom gjort så. Då får han/hon sina fiskar varma.
Kom även att tänka på hur många vänner som jag tröstat genom åren när dom fått nobben. När dom har fått höra att det inte är något fel på dom utan att det är bara så att dom (personen som ljuger) inte är redo för ett förhållande. Haha. Snacka om bullshit!! Jag säger som jag alltid har gjort, dom är inte redo för ett förhållande med
dig. Du är helt enkelt inte rätt person för dom som säger så. Varför måste man ljuga i det fallet?? Jag blir så jävla arg när jag hör detta. Säg som det är istället, hur kul är det när man upptäcker bara efter ett kort tag att dom träffat någon annan som det är sååå jävla seriöst med. Hur var det då med det där att man inte var redo!! Faktum var att han/hon tyckte inte du var rätt person för henne/honom. Då är det väl fan så mycket bättre att vara ärlig om det då. Även om det aldrig är kul att varken dumpa eller bli dumpad, så kommer man vara tacksam för den ärligheten senare.
Lika svårt som det är att berätta för någon att man tycker om den, är det att berätta att det inte är besvarat. Och trots detta så fortsätter vi att försöka, någon gång ska väl det vara just vår tur. Vågar man inte så kan man heller inte vinna.
Men när det gäller att vinna, för sin egen skull, tänk då på att
ärlighet varar längst. Du kommer må så jävla mycket bättre då... och göra dom andra en fin tjänst på sikt.
Lämna en kommentar
Tittade precis på ett avsnitt av SATC (Sex and the city, för dom som inte vet det). Det är ju en av mina favoriter och jag älskar serien för att den handlar så mycket om sex och är så öppen om det ämnet.
I dagens avsnitt så handlade det om att Miranda upptäcker att hon blivit gravid, pappan är hennes ex Steve. Detta efter någon som hon kallar för barmhärtighetsknull med honom. Eftersom Steve varit tvungen att operera bort sin ena pungkula så hade han bara en kvar och mådde tydligen dåligt för detta. Vem vill ha en kille med bara en kula var hans problem då. Vad gör då Miranda?? Jo hon har sex med honom för att visa att han är attraktiv, efteråt säger hon att det var ett barmhärtighetsknull till tjejkompisarna. Och så blir hon gravid på kuppen då också.
Så vad tycker jag om detta då? Haha. Så desperat skulle jag aldrig bli, ska jag ha sex med någon så är det för att jag vill det. Varför ska man ha sex med någon bara för att vara snäll. Det kan väl aldrig vara bra, för då kan man ju lika gärna prostituera sig tycker jag. Då får man betalt för att vara snäll mot någon också.
Men jag vet att många som har ett förhållande redan med någon faktiskt ställer upp på sex ibland för att vara snälla. Sen behöver det ju inte betyda att man inte tycker om det när man väl håller på.
Man kanske inte har lust men vill ändå glädja den andra. Jag har alltid lust så då skulle det ju knappast vara ett problem. Hörrö O, vet att du läser min blogg och skrattar åt mig nu. Jag vet vad som var då, men nu är nu och jag är förändrad. Jag har ju blivit som en jäkla duracellkanin och får aldrig nog. Även om det varit väldigt lugnt på sexfronten i år, har bara haft det en gång hittills. Men detta är mitt eget val, vill ha det med någon det känns rätt med. Så enkelt är det.
Lust har jag så det räcker och blir över, men jag tänker inte låta någon kille flirta mig till den biten. För erbjudande om detta får jag hela tiden. Jag är kräsen och jag är stolt över det.
Undrar om det finns något som heter barmhärtighetshångel? För jag har hånglat med någon som jag faktiskt inte ens tände på. Han började och jag tyckte inte det var otrevligt och stoppade honom inte. Jag tände inte ens på killen. Så varför jag gjorde detta är ett mysterium. Men alla gör vi väl konstiga saker ibland, fast jag tänker aldrig gå över till att ha sex med någon bara för att vara snäll.
Eller joooo, kom på det nu, jag har ju faktiskt gjort det. Tänkte på inlägget om (o)sexuella minnen. Där var ju killen som efter en fest väckte mig med att han pillade. Jag vaknade kåt så jag backade inte. Trots att han inte tilltalade mig alls. Men i mörkret är alla katter grå som sagt var, så där har vi mitt barmhärtighetsknull då. Haha. Fasen också, tur att jag kom på det nu. Annars så hade jag fått äta upp det, om det finns några regelbundna läsare, som har bättre minne än mig. Hoppsan Kerstin. Där ser man. En gång har det alltså hänt i mitt liv, knappast troligt att jag skulle göra samma sak en gång till. En gång är ingen gång heter det ju....
Nu ska jag umgås lite till med syrran innan det är dax för sängen. Var tvungen att stänga av datorn tidigare när det åskade som sjutton här. Nu är det lugnt och stilla igen.
Önskar er en fin vecka. Natti natti
Lämna en kommentar
Vill hylla oss alla som är singlar och faktiskt trivs med det. Tänk vad bra vi har det i alla fall. Även om inte allt detta stämmer varannan vecka när jag har mina barn boende hos mig. Men när jag inte har det så lever jag som värsta "ungkarlen".
Ett litet utdrag för vad vi singlar kan göra;
# Man har all tid i världen att umgås med sina vänner, utan att få dåligt samvete.
# Ingen gnäller för att man vill titta på tjejserier eller filmer, om det så gäller en hel dag !!
# Ingen som stökar ner och man måste gnälla på för att tex toalocket inte är nere.
# Man har inte en jävel att ta hänsyn till, vill man hänga i baren sju kvällar i veckan så är det fritt fram. Även om det inte är så nyttigt.
# Man får behålla kuddar och täcket för sig själv. Samt breda ut sig i sängen hur man vill.
# Man får hångla med vem man vill, när man vill.
# Man slipper jobbiga svärföräldrar, speciellt svärmödrar !!
# Vill man ligga i sängen en hel dag och bara frossa i godsaker samtidigt som man tittar på film så gör man det.
# Man får lov att ragga och flörta hur mycket man vill, perfekt.
# Man slipper svartsjuka och misstänksamhet, eller förklara sig över huvudtaget.
# Man kan släppa en brakskit eller rapa när det trycker på.
# Ingen som klagar över att man tar för lång tid på sig i badrummet när man ska fixa sig.
Visst är väl livet som singel toppen !!
På tal om något helt annat. Ett litet meddelande till dig G. Drömde om dig i natt. Miss you. Hör gärna av dig.
Nu ska jag ner till tvättstugan och fortsätta med min tvätt. Tjing.
Lämna en kommentar
Fördelen med att vara medlem på en datingsida är att man får se vilka som besöker ens sida. Händer nästan aldrig att jag skriver till någon eftersom jag inte letar. Ser det ju mest som en rolig grej ju. Om det sedan skulle dyka upp någon intressant så är det bara ett plus, verkar inte speciellt troligt. Men man ska aldrig säga aldrig, heter det ju. Ta nu detta inlägg med en nypa salt, jag ger mig inte på någon enskild person. Det är min humor som talar, här och nu.
Jo, varför jag tar upp detta nu är för att jag oftast får många goa skratt när jag ser vilka som besöker min sida. NU syftar jag inte på alla !! JAG får lov att skriva om vad som helst eftersom detta är min blogg, känner för att skriva om något som jag upplever det.
Skönheten sitter ju som sagt i betraktarens ögon, men om det nu krasst sagt skulle vara ett utseende bara en mor kan älska då !! Vissa kan tänka att det är kaxigt tänkt av mig. Vaddå då !! Jag ÄR faktiskt nöjd med mitt utseende och trots att jag kanske inte är fotomodells snygg i andras ögon så skiter jag i det !! Jag får så mycket uppskattning som bevisar att jag duger, även om det inte spelar mig någon roll.
I dagens samhälle går man tyvärr bara efter utseende, så enkelt är det. Inte fan skulle man ragga på någon som ser oattraktiv ut i ens ögon. Jag bryr mig inte om en person är tjock, som jag, bara personen har något som tilltalar just mig. Det är ungefär som det jag läste en gång; Jag är fet, du är ful men jag kan banta.
Jag får lov att skratta om någon skriver i sin presentation att han har hyggligt/skapligt utseende eller ser bra ut enligt andra. (Och det inte stämmer, nu talar jag inte för alla, dom jag har frågat om åsikt har tyckt samma som mig) När man då undrar om personerna i omgivningen är blinda eller ser ännu värre ut. Visst är alla katter grå i mörkret, men man kan ju faktiskt inte leva i mörker för alltid.
Alla har inte turen att se bra ut, men man kan iallafall göra sitt bästa av situtionen. Även utan operation. Genom att fixa sig på olika sätt, genom kosmetika och/eller kläder så ser man fräschare ut. Det är A och O i detta fallet. Själv tycker jag att jag ser mycket bättre ut när jag fixar mig, men bara man ser fräsch ut så visar jag mig i affären osminkad också. Tror även att just för att jag är tjock så gör det att jag ser yngre ut än vad jag är, håller ju skinnet sträckt så rynkorna håller sig borta. Haha. En fördel med att vara XXL tjej.
Om jag skulle träffa någon så vill jag INTE ha någon som ser gubbig ut, han ska inte se ut att kunna vara min pappa !! Barnens pappa är ju 10 år äldre än mig men han varken var eller är gubbig på något sätt. En kille jag var ihop med för ett tag sen var inte alls min "typ" första gången jag träffade honom. Han såg ut som en ganster typ, men han blev bara vackrare i mina ögon allt eftersom jag blev kär. Fast han såg inte illa ut på något sätt från början heller. Har träffat alla möjliga olika killar utseendemässigt, fast dom som sett gamla och gubbiga ut har gått bort. Dom har jag faktiskt inte gett en chans, trots att dom kanske säkert varit jättetrevliga. Man får lov att vara kräsen, man bestämmer ju själv vad man vill ha. Jag vill varken ha någon som är ett "babyface" eller "gubbig". Mitt liv, mitt val. Tack och lov. Sen vill jag varken ha en spenig eller klotrund kille heller för den delen. Han ska vara lång och stor. Grov med andra ord. På både det ena eller andra sättet. Trots att jag är STOOOR så bär jag upp det och har former. Men visst vill jag att magen ska försvinna. Jag tänker inte hyckla om det.
Nu tycker säkert flera att detta inlägget är ytligt och att om man ser medelmåttig ut som jag så ska man inte yttra sig. Jag ser mig varken som skönheten eller odjuret, men jag är nöjd. Förutom med vikten då. Jag är väl medveten om att jag inte duger i allas ögon, det tror jag ingen gör. Det är inget som stör mig heller för den delen. Huvudsaken är att man vet vad man vill ha på ett ungefär. Jag tänker fortsätta titta på läckerbitarna, som jag inte skulle vilja ha ett förhållande med ändå. Min eventuella framtida pojkvän ska vara snygg och vacker för mig, i mina ögon, så visst sitter väl skönheten i betraktarens ögon. Som tur är. Inte ens killar tittar på det dom anser vara oattraktivt i deras ögon. Eller hur ?? Om ni inte kan få skönheten så inte fan väljer ni odjuret heller, då får det bli en medelmåtta. Som oftast är det bästa.
Oj vad virrigt detta inlägget blev, hoppas jag fick fram vad jag menar på ett ungefär. Nu ska jag lägga mig i min stora, breda säng. Som får till och med mig att känna mig liten. Haha.
Natti natti, dröm söta drömmar.
Lämna en kommentar
K
om in på samtalet sex med en kompis för några dagar sedan och efter det så har jag funderat mycket på vårt samtal. Varför ämnet kom på tal är för att jag levt i celibat hittills under detta året. Inte för att jag inte haft möjlighet till sex utan för att jag inte känt för det helt enkelt. Hör och häpna, låter helt otroligt med tanke på att det handlar om mig. Jag ÄLSKAR ju sex.
Så varför har det blivit så då ?? Jo, det kan jag förklara. Verkar som jag kommit till en punkt i livet att det kan kvitta om det inte är med någon speciell. Alltså någon jag känner något för och vice versa. Vill inte knulla för knullandets skull längre, det ger mig ingenting i längden. Har ju två friska händer om det skulle knipa.
Hur kul är det, om man är riktigt ärlig, att ha sex med någon som inte har en aning om vad jag gillar. Jag vill att det ska vara ömsesidigt givande och tagande, det kan det bara bli om man verkligen känner varandra. Det blir ju mer upphetsande om man verkligen vet vad den andra tänder extra mycket av att man gör.
En KK då, eller finare sagt, en älskare ?? Inte heller intressant, för även om man känner varandra efter ett tag så fattas dom rätta känslorna. Det handlar ju bara om att knulla... sex är ju så mycket mer också. Närhet, ömhet och värme.
Haha. Helt otroligt att det kommer från mig. Med tanke på hur jag levt tidagare och inte brydde mig. Det var då det. Och helt allvarligt så kan jag säga att jag inte lider av sexbristen just nu. Ju längre tiden går, desto lättare är det. Även om en tanke kan infinna sig ibland om att man kanske aldrig träffar någon mer som det kommer kännas rätt att ha sex med. Jag får väl gå över till tjejer då, man är ju mer lika i sättet. Skämt åsido. Får väl bli nunna om det skulle bli så illa. Hihi.
Jag fick höra av kompisen att jag verkar mer lugn och harmonisk än jag någonsin varit innan. Jag svarade faktiskt att det nog beror på att jag känner mig väldigt nöjd med livet helt enkelt. Behöver ju inte lägga ner någon onödig energi på någon utomstående som ändå inte ger mig något i längden. Får bekräftelse på andra sätt av mina nära och kära och det räcker faktiskt. Äntligen har jag landat och funnit hur jag vill ha det när det gäller kärleksfronten. Det kallas kanske att bli vuxen, vad vet jag. Desperationen är borta och det känns underbart.
Flörtandet kommer jag alltid fortsätta med, det är en del av mig och jag gillar att ge uppskattning åt andra människor. Men nu är det jag som går i första hand och jag kommer inte nöja mig med mindre än det bästa.
Nu ska jag slötitta lite på Big Brother, dom visar repriser på Tv400. Tycker det är kul att uppleva Benji, Peter, Alex, Kitty och alla dom andra. Sen tycker jag att både Peter och Jacob är helt underbart snygga att titta på. Framför allt Peter, älskar hans personlighet. Ögongodis är aldrig fel.
Efter det så är det natti natti och dax att krypa ner i min underbara säng. Inte illa att ha en stor dubbelsäng heeelt för sig själv.
Lämna en kommentar
Många tankar har rusat genom huvudet på mig i dag och det handlar om just detta ämnet.
Ibland blir jag en grubblande Sabina och då funderar jag verkligen på allt möjligt mellan himmel och jord. Det kan handla om saker som jag vill hitta en lösning på men som inte är speciellt livsviktiga.
Eller som nu när man har kärleken så nära inpå sig som nu så får det mig verkligen att fundera ännu mer på just ämnet relationer. När det gäller olika slags relationer så är det dom här tre som gäller för mig som står i rubriken.
Jag kan börja med vänskap...
Vänskap för mig handlar om många olika sätt. Vänskap till just vänner, familj och älskade. För mig har det aldrig handlat om kvantitet utan kvalitet. Hellre få nära vänner än många som inte står en så nära. Hur är det för mig då ??
Jag har absolut inte många nära vänner, men dom jag har står mig riktigt nära. Ibland blir jag rädd för att jag inte vårdar den vänskapen tillräckligt.
Jag kan lätt verka "svårtillgänglig" trots att jag faktiskt inte har fullt upp. Jag vet också varför jag gör på detta sättet, jag är rädd för att vara för på.
Jag är så enormt fysisk av mig och är rent ut sagt sprickfärdig av kärlek till dom. Vill så enormt väl och vet inte alltid hur jag ska visa det. Kan till och med erkänna att jag får tårar i ögonen bara av att skriva detta nu.
Jag drar mig inte medvetet undan alltid, men jag är så rädd för att jag skulle kännas som en belastning för någon annan. Hur knäppt det än låter så är jag rädd för att bli sårad, att bli bortstött.
I det fallet är ta mej fasiken inte självförtroendet på topp. Hur kaxig och tuff jag än verkar. Men tänk, Sabina är faktiskt väldigt rädd inombords för att göra fel. Oavsett vad det gäller.
Nu när jag ser hur det ser ut som jag skriver så verkar det som värsta rappakaljan. Men jag har faktiskt väldigt svårt att få ner tankarna i just ord i detta fallet.
För mig så är vänskapen bland det viktigaste som finns. Just nu så är tyvärr orken för att engagera mig i detta borta. Det beror helt och hållet på årstiden, jag blir ganska nere just då och försöker orka med det viktigaste. Det vill säga min familj.
Nu över till nästa punkt, kärlek...
Just kärlek är något som hänger över mig just nu. Kan kanske bero på att äldsta dottern Bea är över öronen förälskad och jag är åskådare till detta.
Som i kväll så var hennes pojkvän Matti här, dom höll mig sällskap i vardagsrummet medans jag tittade på teve. Haha. Eller det kanske är milt sagt. Visst pratade vi lite grann ibland men mest satt turturduvorna och hånglade.
Tur att programmet på teven var intressant för mig men visst irrade min blick sig till paret i andra soffan titt som tätt. Jättegulligt, men ack så det kan sticka till i bröstet, när man ser några som är så kära och omedvetna om sin omgivning. Just i sådana stunder saknar man själv någon att sitta och mysa med på samma sätt. Inte för att det va länge sen alls jag hånglade med en kille. Haha. Avslöjar inte mer om det. Men det blir ju helt annorlunda när man gör det med någon som man känner något speciellt för.
Jag har så enormt mycket kärlek att ge och just nu är det bara min familj som får det av mig i överflöd. Mina barn är absolut det viktigaste i mitt liv och ibland blir jag lite rädd för hur starkt jag älskar dom. Det får mig att undra om jag någonsin kommer kunna älska en framtida partner lika mycket, fast på ett annat sätt såklart.
Jag och syrran Jenna brukar sitta och beklaga oss för varandra, vi kommer ALDRIG träffa vår Mr Right (Mr Big).
Trots att jag faktiskt trivs som singel och njuter av att vara fri som en fågel. Men visst får man väl känna en längtan efter något mer ibland.
Var sak har ju sin tid och vår tid kommer väl för eller senare. Jenna behöver inte ge upp hoppet för hon är så ung och fri fortfarande. Värre är det ju för mig som (hemska tanke) fyller 36 i år och har ett "bagage" i form av tre barn.
Hade jag varit kille så hade jag nog sprungit från ett sådant fruntimmer fortare än kvickt. Känns inte som man är speciellt attraktiv när det gäller den marknaden att finna en livspartner.
Nackdelen har ju också varit att i några förhållanden, efter barnens pappa, har killarna velat ha allt så fort. Man SKA flytta ihop efter bara någon månad, man SKA skaffa barn tillsammans osv.
Jag vet ju varken ut eller in, vilket har varit bäst.. en kille med eller utan barn ?? Vet inte det än i dag om jag ska vara ärlig.
Tack och lov så är det bara ibland och korta stunder som jag får denna känslan av ensamhet som är enormt jobbig.
Jag har påpekat det så många gånger förut, gör det igen. Jag tänker INTE skaffa en kille bara för att ha någon.
Om jag ska orka ge mig in i den svängen igen så ska det kännas helt rätt, även om man såklart inte kan veta det efter första gången man dejtar någon.
Helt klart får man en hum om personen i fråga är intressant och kan vara en möjlig kandidat till att lära känna bättre. Jag har då inte upplevt det där med kärlek i första ögonkastet, så då får man snällt vänta och se. Dom här sista fyra åren har jag dejtat sååå många så jag inte ens kommer ihåg dom. Några har man träffat bara en gång och sen inte mer, andra har man träffat några gånger och sen har det runnit ut i sanden.
Men så orkar man inte hålla på i längden, man tröttnar på att behöva vara öppen och börja lära känna en ny människa på det sättet.
Jag blir helt matt nu när jag tänker på att man kanske borde börja dejta lite igen. Ibland då och då är väl helt okej, men inte i den takten när jag verkligen inte ville vara singel. Då gav jag mig in i relationer som inte kändes helt rätt, bara det fanns ett intresse från min sida så dög det. Aldrig mer säger jag nu !! Det tänker jag hålla oavsett jag kommer in i en dejtingperiod igen eller inte.
Sen skrämmer det mig ganska mycket, om jag träffar någon som jag kommer tycka väldigt mycket om, att bli sårad.
Jag orkar inte lägga locket på mina känslor längre när jag blir ledsen eller sårad. Jag är ju så dum och förväntar mig redan det värsta långt innan det inträffar, OM det ens inträffar vill säga. När det gäller kärlek är jag en pessimist.
Nu till sist ämnet sex. Mmm, mitt favoritämne och sysselsättning. Haha. Visst kan jag som singel ha sex hur mycket jag vill och hur ofta jag vill, med vem som helst. Men det är faktiskt inte värt det !!
Vem fan orkar med känslolöst sex i längden, ha sex en gång med olika killar som inte har en suck om vad jag gillar eller tänder på.
Då tänker nog just du att jag ska väl säga till eller visa det då. Orka göra det för någon främmande. Oj, nu låter det som jag raggar upp någon enbart för sex. Men är det inte lätt hänt när man festar ute att man hamnar i just den situationen. Inte fan raggar du upp någon i affären och drar hem den och har sex med.
Engångare har jag tyvärr varit med om, hrmm, men har faktiskt undvikt det senaste två åren. Därför är en älskare (KK) ett väldigt bra alternativ. Åh så omoget av mig kan man tycka. Men det tycker inte jag, det är inte hälsosamt att ragga upp en kille för ett engångsligg. Kondom skyddar faktiskt inte mot allt. Sen kan andra säga att man kan tillfredställa sig själv, visst kan man det, men det är frustrerande och fungerar inte för mig i längden. Så har jag en älskare ?? Det kan ni klura på och vissa vet säkert svaret på det.
Vill bara ge några tips för er som har eller funderar på att skaffa en älskare.
I många fall är det otroligt lätt att först säga att det absolut inte kommer bli något mer, men i verkligheten så blir antingen den ena eller andra kär i den andra.
Träffas man bara för att ha sex, och absolut inget annat, så är den känslan en utopi. Du har ingen aning om vem personen är i verkliga livet och förväxlar den med intimiteten som man får om man har sex många gånger med samma person.
I det fallet kan man inte undvika att någon kommer bli sårad och då är det lika bra att bryta med en gång.
Men det finns faktiskt flera som klarar av att ha en fungerande KK relation under många år, som bara gör uppehåll när man har stadigt sällskap med någon annan.
Faktum är att jag vet detta !! Faktum är att jag vet även att man kan bli vän med sin älskare och faktiskt inte få amorösa känslor för honom. Visst är det sex som hägrar när man väl träffas, men man kan även ringa och prata lite allmänt med varandra utan något mer ganska ofta. Låter inte det ganska fantastiskt om man är singel. Fördelen med en sådan relation, när man är singel, är att du har sex med någon som verkligen kommer veta vad du gillar när det gäller sex. Som känner dig helt och hållet i det sexuella.
Eftersom jag inte har haft sex på närmare tre månader så är väl svaret ganska givet om jag har en älskare. Men jag kan i alla fall erkänna att det sista handlade om mig. Och jag blev aldrig sårad av min älskare, fick inga djupa, starka känslor för honom heller. Men visst tyckte jag om honom... annars hade jag aldrig kunnat haft sex med honom.
Nu bjöd jag väldigt mycket på mig själv och det får räcka för denna gången. Självklart vill jag kunna skriva helt öppet om sådant som rör bara mig själv, men samtidigt så vill jag inte att dom som känner mig ska ta illa upp av hur jag faktiskt är.
Just därför lindar jag in det hela ibland, väldigt svår balansgång detta. Jag vill uttrycka mig så här, jag vill kunna vara öppen med mina erfarenheter osv, så är det känsliga och pryda läsare så passar inte min blogg er.
Ni får dömma mig hur mycket ni vill, alla har vi olika åsikter och jag tänker stå för mina.
Typiskt mig att nästan alla inlägg ska bli såååå långa. Hihi. Men nu tänker jag lägga mig för klockan är verkligen jättemycket. Natti natti på er.
Lämna en kommentar
Mår fortfarande ganska dåligt och tänkte därför fördriva tiden och tankarna en stund genom att skriva om just
bröst.
Här kan vi snacka om att kärt barn har många namn !! Finns ju enormt många ord för bröst. Hittade några slangord på nätet.
Kvinnobröst; Hängpukor, Systrarna B1 & B2, Rattar, Hängpannkakor, Meloner, Krockkuddar, Stötdämpare, Handtagen, Snuttekuddar, Bomber, Ballongar, Semlor, Juver, Fläskbollar, Klot, Fettknölar, Tvillingarna, Mjölkcentral, Arla, Russinpåsar, Lungor, Boomisar, Airbags, Pattar, Mjölkbehållarna, Mjölkpaketen, Mjölkproducenterna, Mjukpukor, Tutteluttarna, Tax-öron, De kuttrande duvorna, Bullar, Brön, Bröd, Kullar, Det kvinnliga utputet, Boobsen, Vårtbergen, Alptopparna, Klippiga Bergen, Silicon Valley, Vägbulorna, Kullerstenarna, Lökarna, Strutar, Hyllan, Behag mm.mm
Nu var det bara ett LITET urval av alla ord jag hittade, blev själv förvånad över att det var så ofantligt många. Men det var inte riktigt det jag ville få fram med detta inlägget, faktiskt. Jag vill slå ett slag för något jag själv är riktigt nöjd och stolt över.
Mina bröst !! Jag kan ju avslöja min egen BH storlek, 85E, konstigt nog ser dom inte enorma ut på mig. Men det kan ju iofs bero på att jag är en stoooorbyggd kvinna och då matchar det varandra. Jag älskar mina bröst, jag älskar kvinnobröst över huvudtaget. Tycker det är något av det vackraste som finns, när dom är naturliga i alla fall. Sen finns det absolut vackra siliconbröst också, men tycker många överdriver sina inlägg. Har en syster som satte in geleinlägg för ganska många år sen, hon gjorde det för att hon inte hade några bröst över huvudtaget. Tänk dig en J-Lo kropp fast utan bröst. Hon jobbade, sparade och slet ihop till en operation. Måste säga att hennes bröst är något av det snyggaste jag sett, även om dom inte är naturliga. Dom klär henne helt enkelt och fick henne att börja må bättre som kvinna, känna sig som kvinna kanske jag ska skriva. Sen känns dom inte onaturliga heller för den delen, kanske beror på att inläggen sitter under bröstmuskeln.
Oavsett det är äkta eller inte så tycker jag man själv ska trivas, det är A och O. Det är en himla tur att man kan åtgärda brösten om man har problem med att dom är för små eller stora. Själv har jag faktiskt funderat på att göra en lyftning av mina bröst den dagen jag har kommit ner till en mer normal vikt. Med tanke på att jag ammat tre barn så är det ju lite häng på dom, men jag älskar dom ändå som dom är just nu. Sen är det ju bara en bonus att killar verkar gilla dom minst lika mycket. Haha.
Det som är viktigt för alla tjejer, oavsett bröststorlek, är att använda bra behåar. Jag skäms över vilka jag gick runt med för typ sju år sen, brydde mig inte så mycket mer än att det skulle vara så bekvämt som möjligt. Men när jag äntligen tog mig i kragen och gick till en riktigt undeklädesaffär. Där fanns banne mej behåar som man kunde tälta i minst sagt, när det gäller storleken. För väldigt små personer då vill säga. Man fick personlig service och bara man överkom sin blyghet, att visa sig helt naken på överkroppen, för en främmande människa så var det helt okej. Dom som arbetar i en sådan affär är ju utbildade för att hjälpa kvinnor oavsett storlek. Först fick jag en chock över att mina bröst var så mycket större än D-kupa. Inte konstigt med tanke på att man gått runt i typ sportbehån eller ammingbehån i så många år. Var där några gånger och köpte mig läckra behåar, men med tanke på att dom går på nästan 1000 kronor i den storleken så slutade jag handla där. Jag gick över till att prova Miss Mary istället, fungerar kanonbra när man väl lärt sig hur det skulle gå till. Jag beställde DD kupa det första jag gjorde, halva tuttarna välde över kanten på dom. Var helt gråtfärdig när ringde upp kundservice, men fick rådet att prova mig fram. Jag kunde byta genom att skicka tillbaka det jag inte ville ha eller som inte passade. Blev ett himla skickande tillbaka första månaden kan jag lova. Nu kom jag fram till att jag har 85E, men det beror på olika behåar faktiskt, har en som är 80F som sitter skitsnyggt. Det viktigaste är att prova sig fram, olika modeller kräver olika storlekar. Jag provar och är det för litet eller stort så byter jag storlek. Kostar mig inget att skicka tillbaka heller för den delen. Visst finns det mycket tantiga underkläder i den katalogen, men nu har dom börjat med lite mer romantiska och sexiga i första delen av katalogen. Beror på Thulin, tackar för det.
När jag gått från att allt skulle sitta så bekvämt så det inte kändes, till att det var viktigt att det skulle se snyggt, sexigt och bra ut, så var det en stor pärs kan jag lova. Hade aldrig haft en bygelbehå och det var något man måste vänja sig vid. Det skaver kan jag säga, innan man vänjer sig. Men skam den som ger sig, att få se hur snygga tuttarna blev var värt varje minut. Sen verkar det som tuttarna är mindre hängiga i frisläppt läge när man har en bra lyftande behå på sig dagligen. Haha. Kan vara jag som inbillar mig det men det verkar faktiskt så. Nu har jag gått i nattlinne hela helgen och har inte varit i närheten av någon behå, det är skönt att ha lite mer "let it swing" då. Jag har en liten fundering. Är det någon mer, som har större bröst, som kan känna att dom är lite i vägen eller kommer i kläm ?? Jag kan t ex inte ligga och sova på mage, det är så obekvämt för det gör ont att ligga med tyngden på brösten. Ibland när jag lyckats hamna så i sömnen ändå, då lägger jag tydligen tyngden på armarna för när jag vaknar så sover båda armarna helt. Just därför jag föredrar att sova på rygg eller sidan.
Sen är det ju viktigt att kontrollera sina bröst flera gånger i veckan, efter knölar och liknande. Jag känner på (leker med !!) mina bröst dagligen, jag kan inte låta bli att göra det. Kalla mig för bröstfixerad men jag bara älskar att känna på dom. Nu är det inget jag sitter och gör om det finns folk omkring mig. Men jag kan komma på mig själv att sitta och pilla på dom om jag tittar på teve själv, eller pratar i telefon. Jag skulle varit född till kille kanske. Hihi. Sen kan jag avslöja att jag ALDRIG haft något emot att en kille pillar på mina bröst när som helst. Inte vem som helst såklart!! Nu syftar jag på när man har haft pojkvän. Då har jag inte behövt pilla på dom själv så ofta heller. Näää, skämt osido. Vad är det jag älskar med brösten då, det är nog rundheten. Jag gillar att det är så mjuk rundhet. Jag är nog knäpp trots allt... det kan jag leva med i så fall.
Skulle kunna mala på i evighet om detta ämnet, men det känns som jag varit lite väl öppenhjärtlig nu. Framför allt vill jag att alla tjejer ska vara stolta över sina vackra behag. Bröst, det är kvinnlighet för mig, när det gäller storleken så är ju smaken som baken. Det är tur. Naturliga bröst hade absolut varit min favorit om jag var kille, det är ju min favorit även som tjej. Sen gillar jag när det är mer att ta i, när det gäller hela kroppen. Kurvighet är kvinnligt. För mig i alla fall.
Nu räcker det för denna gång. Hoppas ni hade en trevlig läsning. Kram på er.
Lämna en kommentar
Detta är inte så lätt ämne att skriva om men jag tänker ge mig på det trots allt. Är bara roligt om någon vill att jag ska skriva om något specifikt ämne, kommer tacksamt ta emot förslag om allt. Tar upp allt som sagt var.
Först när jag läste kommentaren till ett av mina inlägg och fick detta ämne som förslag så funderade jag lite på vad det ordet betyder för mig. Frågade även mina döttrar vad dom tänker på när dom hör det. Både Bea och Nine förknippade det med kärlek, att man träffar den man vill leva sitt liv med. Googlade till och med ordet för att se vad som fanns, det förknippas med andlig gemenskap, kärlek mellan två osv. Vad betyder själsfrände för mig då ? Kom ihåg att detta är min åsikt, gäller inte för alla.
En själsfrände för mig betyder någon person jag klickar med, behöver inte betyda att det handlar om med en partner. Jag kan ta barnens pappa som exempel, mitt ex. Vi är bästa vänner än i dag och kan prata om precis allt. Sen fungerar vi så att man inte alltid behöver använda ord för att förstå varandra, det är något som har vuxit fram efter åren och var absolut inte så i början. Så därför har jag svårt att förstå när jag läser att någon har träffat sin själsfrände, kärlek alltså, hur fan kan man veta det efter ett kort tag. Tror att det är lätt att tro det när man är nykär och allt bara är underbart, man ser inte varandras olikheter eller "dåliga" sidor då, man blundar för det om inte annat. När det gäller förhållanden så är nog barnens pappa den enda som jag klickat så med. Sen har jag haft andra förhållanden men det har aldrig blivit att vi känt varandra på samma sätt, för kort tid ihop helt enkelt. Så därför vidhåller jag bestämt på att när det gäller kärlek så är själsfrände något man blir med tiden och när man lärt känna varandra utan och innan. Men det är inte alltid man har tur att det blir på det viset ändå, många är främlingar för varandra oavsett hur många år dom levt tillsammans. Tror att förutsättningen till att man ska lyckas är att man pratar om allt, inget är tabu.
När det gäller vänskap så är det nog lättare att uppnå själfrändeskap, även om inte all vänskap resulterar i det. Vore underligt annars. Ofta har man någon/några vänner som står en riktigt nära, men beror det på att vi är så lika eller något annat ?? Tror inte att man är ute efter att hitta en själsfrände när det gäller en äkta vän, där handlar det ju om att man ska ställa upp för varandra och alltid finnas där troget. För mig handlar själsfrände om att man är ganska lika i sättet, tänker lika och beter sig lika. Men om jag ska vara ärlig så undrar jag om det hade varit så bra att ha en kompis som var precis som jag. Haha. Men måste man vara lika på alla plan för att man ska hamna i den kategorin ?? Det är väl bara bra om man är lite olika och kompletterar varandras olikheter på olika punkter. Så vill jag ju att det ska vara med en framtida partner också, skulle inte vara roligt om han var som jag. Lite krydda i livet måste man ha genom att det kan bli smågnabb genom olika åsikter osv. För ska jag vara ärlig så hände det knappt att jag och barnens pappa bråkade om något alls sista åren. Visst pratade vi om olika saker och tyckte väl inte alltid samma sak, men det blev aldrig liv om saker. Vi var mer som vänner helt enkelt, eller ska jag säga som syskon kanske. Finns inte passionen kvar så finns det inte heller energi till att bråka om saker. Nu kom jag av mig... åter till ämnet.
Dom närmaste vännerna jag har klickar jag med, vi har mycket gemensamt men inte på alla plan. Men det är inte ett krav för att jag ska kunna säga själsfrände om någon som står mig nära.
När det gäller kärleken då... skulle jag vilja ha en själsfrände där ?? Nej faktiskt inte, hör och häpna. Inte från början i alla fall, kommer det senare så är det helt okej för min del. Jag vill att jag och min partner ska komplettera varandra. Eftersom jag har hett temprament så ska han inte ha det, inte lika illa i alla fall. Han får gärna vara andra saker som jag är, t ex; spontan, busig, kärleksfull, humoristisk osv. Men mina så kallade "dåliga" sidor vill jag att han ska vara/ha annorlunda mot mig. Det är en bra förutsättning för att det ska fungera då. Det viktigaste för mig, oavsett när det gäller kärlek eller vänskap är att man alltid ska kunna prata öppet. Kanske inte om allt men det som är viktigt i alla fall. Tror man benar upp mellan nära vänner och partner vad man pratar om, man pratar inte om allt med bara en person, vissa saker kan man bara ta med en viss person.
Sen kan jag tycka att man kan ha en själsfrände sexuellt också. Det är intressant faktiskt. Haha. Mitt favoritämne, sex !!
Fungerar det sexuella bra mellan två parter så är man väl själsfränder eller ?? Nu pratar jag om att man vet vad den andra tycker om eller inte, att man kan tillfredsställa varandra helt. I så fall har jag träffat flera stycken när det gäller på den planen. Men fan att det inte har funkat på andra plan, som ett förhållande. Är det helt omöjligt att få det att fungera på alla plan när det gäller förhållande. Har ju upptäckt att det alltid har varit något som har fattats, varför är det så ?? Jag kräver hela kittet om det ska vara någon idé alls. Jag kan inte leva med att bara ha bra sex eller bara ha ett förhållande som funkar på alla plan förutom det sexuella. Ska det vara så svårt att kombinera dom två sakerna, tydligen när det gäller min erfarenhet. Eller så betyder det bara att jag inte träffat den rätta än. Eller så får man ha två olika killar som kan ge mig det båda för att vara nöjd. Haha. Dålig idé !! Men önsketänkande. Hur kommer det sig att jag kom in på detta ämnet sex när jag skulle skriva om annat, kan bero på att det är torka på den fronten nu. Kommer snart klättra på väggarna här, två månader utan sex är en evighet. Haha. När jag berättade det för mitt ex så sa han att jag aldrig hade problem med det innan. Se där, man förändras med andra ord.
Nu kommer jag inte på mer att skriva om just nu. Blev ingen date i dag för jag mår bajs !! Han ringde i förmiddags när jag låg i sängen och läste, han hörde hur jag lät och tyckte det var lika bra att skjuta upp det. Skönt, hade inte orkat faktiskt. Ska kurera mig här hemma och umgås lite med mina tre ljuvliga barn. Har kommit på nästa ämne redan, det handlar om tuttar, bröst, pattar. DET kommer bli kul att skriva om och inte alls lika svårt som detta ämnet var. Ha en fortsatt trevlig helg nu.
Lämna en kommentar
Nu tänker jag inte storleken på vad som helst, utan på mannens könsorgan. Haha. Oj vad det lät prydsamt, jag är inte pryd av mig och denna bloggen är inte för känsliga läsare så sluta läs nu innan jag släpper loss.
Okej, jag tänker skriva kuken, även om kärt barn har många namn. Finns ju ofantligt mycket mer namn på det manliga könsorganet än det kvinnliga. Men åter till det manliga.
Tittade nyss på Sex and the city och i detta avsnittet så blev seriens player Samantha kär. För ovanlighetens skull så hoppade hon inte i säng direkt med killen utan det hände efter många dejter. Jag kan känna igen mig i hennes karaktär när det gäller mycket. Nu satt hon på toaletten och grät inför sina tjejkompisar över hur sexet hade varit, han hade tydligen för liten kuk. Så hur är det igentligen, betyder storleken allt ??
Jag kan ju bara svara för mig själv, men det är ju även ett hett samtalsämne tjejer i mellan. Min egen åsikt är ju att den har betydelse till en stor del, men vad spelar det för roll om killen har enorm kuk men suger i sängen. Är kass menar jag. Tänker inte skriva om hur många sexpartners jag har haft men jag kan säga så här, det har varit kukar av alla dess slag. Man kan träffa en kille som har typ porrfilms kuk men det är ingen action i sänghalmen, han filar på hålet och aldrig något mer. Han glömmer allt det andra. Sen kan du träffa på en kille som har normal/medel kuk och dom kan ju vara både bra och dåliga i sängen. Sen tar vi dom småkukade, som min syrra berättade för mig en gång, man har ingen aning om han är i en eller inte. Det är ungefär som en tampong, känns inte. Har varit med om det också, men i det fallet va killen rent grym på att tillfredsställa genom händer, mun och tunga så jag led knappast.
Det gäller oavsett storlek på kuken. Sex blir vad man gör det till. Nu menar jag inte att tjejen bara ska ligga och ta emot när killen jobbar, det handlar om att både ge och ta från båda håll. Alltså båda personerna. Usch vilken snuskig fantasi jag har nu, typiskt mig. Beror nog på sexbristen i år. Haha.
Min personliga åsikt är ju att killen ska vara bra på det han gör, att han ska ha fantasi, oavsett storleken på kuken.
Men drömscenariot är ju att den ska vara perfekt i storleken, varken för liten eller för stor. Personligen älskar jag när den är lite grövre, det känns ju mer då. Är den för stor så känns det ju mest obehagligt, det handlar ju inte om korvstoppning heller. Är den för liten så kommer den knappt "över tröskeln". Alla har vi olika smak som tur är. Ingen av mina fasta pojkvänner har varit någon besvikelse sexuellt eller storleksmässigt. Nu ljög jag, sexuellt har det funnits några, just därför det har tagit slut. Men dom hade lite över medelstorlek.
Tror det skulle vara lika obehagligt för en kille att vara med en tjej som har en mutta i hinkstorlek. Det finns ju inget som fyller sådana hål, eller ska jag säga kratrar.
Vi tjejer ska vara byggda på det sättet, om man kniper rätt och har knipmuskler, att vi kan krama ett finger. Men visst känns det mer för oss om det är större än så. Njutningen blir större. Sen ska vi få ut mycket större saker än det, t ex ett huvud när man föder barn. Skulle iofs aldrig vilja ha sex med någon som har så grov kuk !!
Oj detta var ett brett ämne att skriva om.
Nu handlade det om en serie på teve som tog upp detta ämnet, men om man nu råkar bli kär i någon som faktiskt har en kuk som är som en tändare. Ska inte kärleken övervinna allt ?? Om killen är duktig sexuellt kan man inte bortse från minikuken ?? Jag själv är kluven och har svårt att föreställa mig det.
Nu handlar inte detta inlägget om att ge killar dåligt självförtroende, jag menar verkligen inget illa. Vill bara få ner hur jag tänker om det hela.
Men visst, blir jag dödligt förälskad i en kille så kommer jag se till helheten. Storleken kommer bara vara en liten del i det hela, han kommer förhoppningsvis kunna tillfredställa mig ändå. Är han inte påhittig och intresserad av att exprimentera så får jag väl lära honom vad jag gillar och hoppas han hakar på. Om det inte funkar i längden så var det väl inte rätt för någon av oss.
Jag skulle aldrig såra en kille genom att säga något elakt oavsett det gäller storleken eller något annat.
Visst ska man vara ärlig, men inte när det gäller saker som kan ge men för livet.
Sätt i gång att knipa tjejer, och ni killar är förhoppningsvis fina som ni är oavsett storlek. Annars så är inte den tjejen något för er.
Var stolta över det ni har. Ni har något fantastiskt mellan benen, bland det bästa som finns ; )
Det sagt av en sextokig kvinna som mig... sex är livet !!
Lämna en kommentar
När jag låg sjuk i influensa och sedan kräksjukan så blev det automatiskt en hel del tv tittande. Med det blev det också en massa reklamavbrott i tid och otid. Oj oj oj säger jag bara.
Tänker på innan när man bara hade ettan och tvåan som marksända nät, vi hade aldrig parabol när jag bodde hemma heller. Sen kom fyran som hade reklamavbrott, minns iofs inte om det var avbrott mitt i program lika ofta då som nu.
Nu får man vara glad om ett program går upp till 15 minuter utan avbrott för det. Tv1000 och pluskanalerna avbryter aldrig för reklam men dom har jag inte. Hade pluskanalerna ett kort tag och, hör och häpna, då saknade jag reklamen !! Hur knäppt är inte det då. Helt plötsligt så fick jag inte den där pausen som man var van vid, men ändå gnäller över, för att gå på toa, röka eller något annat. Då kände man sig plötsligt rastlös för att det inte blev ett avbrott. Men när man sitter mitt i ett intressant program eller en film så blir man förbannad över att det ska visas reklam för olika saker.
Vilka saker sen då !! Det är för sanitet, rengöring, läkemedel osv.
Köp den multisprayen så blir det lekande lätt lika rent hemma som på reklamen. Det är bara att spraya och sen skölja av. Okej, då är det bara att ladda upp med sprayflaskor och sen spruta överallt hemma, sen plockar du fram en vattenslang och sköljer av. Smidigt och du sparar såååå mycket tid. Man borde fixa ett vattentåligt hem när det gäller hela inventeringen då om man ska spara tid.
Hade en pojkvän för några år sen som jag inte kunde motstå att städa hos i början när jag var där. Hans spis såg ut som den brukar göra på reklamen för sådana sprayer. Men här var det flera års skit som hade bränt fast. Köpte hem ett helt artilleri av olika sprayer som lovar att det ska gå lekande lätt. Hur gick det då ?? Haha, provade allt det där, även med olika svampar för att kunna skrubba. När jag till sist fick loss det värsta så var det svinto som gällde. Och spisen blev aldrig riktigt ren och fin ändå. Men dock mycket bättre. Så skitsnack säger jag bara.
Även när det gäller tvättmedel är det likadant, köp rosa så försvinner rubbet lekande lätt. Funkar på mycket men inte allt, min erfarenhet. Är det vita kläder så kör på klorin istället, fungerar bättre på många fläckar och kostar inte alls lika mycket.
Sen ska du inte glömma reklamen "have a happy period" för när du har mens. När fan blev den perioden så happy då ?? Spelar ingen roll vad du använder, även om du kan känna dig säkrare med t ex tampong så blir du automatiskt inte gladare för det. Det är en gissel för dom flesta tjejerna och ett nödvändigt ont.
Nu klankar jag inte ner på reklam helt, det är inte så jag menar. Men många är så skrattretande så det blir dumt. Det har faktiskt blivit så att folk diskuterar nya reklamsnuttar dom sett på t ex kafferasten. Sen säljer ju företagen enormt mycket mer måste jag hålla med om.
Men om du skulle få välja, hur skulle du vilja ha det ? Jag vill ha reklam bara mellan programmen, absolut inte ett avbrott mitt i ett program som bara är en halvtimma långt. Kan även sträcka mig till att det är ett avbrott i mitten av en film. Men där går gränsen annars.
Inte konstigt om folk hellre laddar ner filmer än tittar på dom när det är reklam varje kvart på teven.
Men man kanske inte ska gnälla för mycket, i USA så har dom väl reklamavbrott var femte minut. Haha.
Tur att man bor i Sverige då iaf kanske... när det gäller mycket.
Lämna en kommentar
Måste bara ta upp en sak som jag är lite fundersam över. Har hört flera tjejer prata om det och sen har jag tagit upp det med några killkompisar också för att höra deras åsikt.
Flera av mina tjejkompisar har problem med få uträttat nummer två, alltså bajsa, när dom bor ihop med någon.
Japp, ni läste rätt. Hur i hela fridens namn kan något som är så naturligt ställa till med så mycket besvär, som förstoppning.
Om jag ska dra in mig själv i detta så har jag inga som helst problem med att utföra det, oavsett folk i lägenheten eller publik heller för den delen. Men det kanske beror på att jag är trebarns mamma och är härdad. Vad göra när det redan prärievargar och hänger i knävecket. Då har man inget annat val ju. Och att låsa in sig så att ungen står skrikande och bankar på toadörren är ingen hit. Det låser sig helt så då får man vackert finna sig i att ha en unge klängande på sig när man ska uträtta sina behov. Inte verkar dom märka av stanken heller. Eller så bryr dom sig inte för dom vill vara där mamma är. Nu undrar ni kanske varför man inte väntar tills ungen sover eller liknande, kan lova att när man har hållt sig tillräckligt länge så funkar det inte längre. Ögonen är ju på väg att ploppa ur skallen på en, nöden har ingen lag. Och ingen censur heller för den delen.
Vet en person som faktiskt blev förstoppad i början av förhållandet, till sist hade hon inget val utan var tvungen. Killen måste ju undrat varför hon var så grinig och flämtande, det sistnämnda utan att ha sex. Och sex kan man inte ha i det tillståndet ändå. Så hon slängde massor av papper i holken för att det inte skulle höras något ploppande i vattnet och sen, hör och häpna, hon höll isär skinkorna så det inte skulle låta. Haha. Inte ett ljud skulle få slinka ut.
Sen efteråt, tömd på det mest akuta, så sprayades det friskt med något som doftade annat än just skit. Fin kombination, bästa är att tända en tändsticka i så fall.
Vad killarna svarade mig på detta när jag frågade, det blev mest en hel del skratt och dom fattar inte hur vi är funtade. Det är det mest naturliga i världen, alla gör det ju.
Så snälla tjejer, för det första är det inte nyttigt för mag-och tarmsystem att gå och hålla sig. För det andra så undertrycker du kroppens egna signaler till sist eftersom du inte går när det larmar. Din mage kommer balla ur helt och inte fungera alls som du vill till sist. Så införskaffa tändstickor på toaletten och sätt på teven eller radion högt när du ska gå, om det nu är så pinsamt. Din mage kommer tacka dig. Haha.
Nog skitpratat här nu, jag måste åka till affären och handla.
Lämna en kommentar
(2) kommentarer
Trackbacks ()
