Många tankar har rusat genom huvudet på mig i dag och det handlar om just detta ämnet.
Ibland blir jag en grubblande Sabina och då funderar jag verkligen på allt möjligt mellan himmel och jord. Det kan handla om saker som jag vill hitta en lösning på men som inte är speciellt livsviktiga.
Eller som nu när man har kärleken så nära inpå sig som nu så får det mig verkligen att fundera ännu mer på just ämnet relationer. När det gäller olika slags relationer så är det dom här tre som gäller för mig som står i rubriken.
Jag kan börja med vänskap...

Vänskap för mig handlar om många olika sätt. Vänskap till just vänner, familj och älskade. För mig har det aldrig handlat om kvantitet utan kvalitet. Hellre få nära vänner än många som inte står en så nära. Hur är det för mig då ??
Jag har absolut inte många nära vänner, men dom jag har står mig riktigt nära. Ibland blir jag rädd för att jag inte vårdar den vänskapen tillräckligt.
Jag kan lätt verka "svårtillgänglig" trots att jag faktiskt inte har fullt upp. Jag vet också varför jag gör på detta sättet, jag är rädd för att vara för på.
Jag är så enormt fysisk av mig och är rent ut sagt sprickfärdig av kärlek till dom. Vill så enormt väl och vet inte alltid hur jag ska visa det. Kan till och med erkänna att jag får tårar i ögonen bara av att skriva detta nu.
Jag drar mig inte medvetet undan alltid, men jag är så rädd för att jag skulle kännas som en belastning för någon annan. Hur knäppt det än låter så är jag rädd för att bli sårad, att bli bortstött.
I det fallet är ta mej fasiken inte självförtroendet på topp. Hur kaxig och tuff jag än verkar. Men tänk, Sabina är faktiskt väldigt rädd inombords för att göra fel. Oavsett vad det gäller.
Nu när jag ser hur det ser ut som jag skriver så verkar det som värsta rappakaljan. Men jag har faktiskt väldigt svårt att få ner tankarna i just ord i detta fallet.
För mig så är vänskapen bland det viktigaste som finns. Just nu så är tyvärr orken för att engagera mig i detta borta. Det beror helt och hållet på årstiden, jag blir ganska nere just då och försöker orka med det viktigaste. Det vill säga min familj.
Nu över till nästa punkt, kärlek...

Just kärlek är något som hänger över mig just nu. Kan kanske bero på att äldsta dottern Bea är över öronen förälskad och jag är åskådare till detta.
Som i kväll så var hennes pojkvän Matti här, dom höll mig sällskap i vardagsrummet medans jag tittade på teve. Haha. Eller det kanske är milt sagt. Visst pratade vi lite grann ibland men mest satt turturduvorna och hånglade.
Tur att programmet på teven var intressant för mig men visst irrade min blick sig till paret i andra soffan titt som tätt. Jättegulligt, men ack så det kan sticka till i bröstet, när man ser några som är så kära och omedvetna om sin omgivning. Just i sådana stunder saknar man själv någon att sitta och mysa med på samma sätt. Inte för att det va länge sen alls jag hånglade med en kille. Haha. Avslöjar inte mer om det. Men det blir ju helt annorlunda när man gör det med någon som man känner något speciellt för.
Jag har så enormt mycket kärlek att ge och just nu är det bara min familj som får det av mig i överflöd. Mina barn är absolut det viktigaste i mitt liv och ibland blir jag lite rädd för hur starkt jag älskar dom. Det får mig att undra om jag någonsin kommer kunna älska en framtida partner lika mycket, fast på ett annat sätt såklart.
Jag och syrran Jenna brukar sitta och beklaga oss för varandra, vi kommer ALDRIG träffa vår Mr Right (Mr Big).
Trots att jag faktiskt trivs som singel och njuter av att vara fri som en fågel. Men visst får man väl känna en längtan efter något mer ibland.
Var sak har ju sin tid och vår tid kommer väl för eller senare. Jenna behöver inte ge upp hoppet för hon är så ung och fri fortfarande. Värre är det ju för mig som (hemska tanke) fyller 36 i år och har ett "bagage" i form av tre barn.
Hade jag varit kille så hade jag nog sprungit från ett sådant fruntimmer fortare än kvickt. Känns inte som man är speciellt attraktiv när det gäller den marknaden att finna en livspartner.
Nackdelen har ju också varit att i några förhållanden, efter barnens pappa, har killarna velat ha allt så fort. Man SKA flytta ihop efter bara någon månad, man SKA skaffa barn tillsammans osv. 
Jag vet ju varken ut eller in, vilket har varit bäst.. en kille med eller utan barn ?? Vet inte det än i dag om jag ska vara ärlig.
Tack och lov så är det bara ibland och korta stunder som jag får denna känslan av ensamhet som är enormt jobbig.
Jag har påpekat det så många gånger förut, gör det igen. Jag tänker INTE skaffa en kille bara för att ha någon.
Om jag ska orka ge mig in i den svängen igen så ska det kännas helt rätt, även om man såklart inte kan veta det efter första gången man dejtar någon.
Helt klart får man en hum om personen i fråga är intressant och kan vara en möjlig kandidat till att lära känna bättre. Jag har då inte upplevt det där med kärlek i första ögonkastet, så då får man snällt vänta och se. Dom här sista fyra åren har jag dejtat sååå många så jag inte ens kommer ihåg dom. Några har man träffat bara en gång och sen inte mer, andra har man träffat några gånger och sen har det runnit ut i sanden.
Men så orkar man inte hålla på i längden, man tröttnar på att behöva vara öppen och börja lära känna en ny människa på det sättet.
Jag blir helt matt nu när jag tänker på att man kanske borde börja dejta lite igen. Ibland då och då är väl helt okej, men inte i den takten när jag verkligen inte ville vara singel. Då gav jag mig in i relationer som inte kändes helt rätt, bara det fanns ett intresse från min sida så dög det. Aldrig mer säger jag nu !! Det tänker jag hålla oavsett jag kommer in i en dejtingperiod igen eller inte.
Sen skrämmer det mig ganska mycket, om jag träffar någon som jag kommer tycka väldigt mycket om, att bli sårad.
Jag orkar inte lägga locket på mina känslor längre när jag blir ledsen eller sårad. Jag är ju så dum och förväntar mig redan det värsta långt innan det inträffar, OM det ens inträffar vill säga. När det gäller kärlek är jag en pessimist.

Nu till sist ämnet sex. Mmm, mitt favoritämne och sysselsättning. Haha. Visst kan jag som singel ha sex hur mycket jag vill och hur ofta jag vill, med vem som helst. Men det är faktiskt inte värt det !!
Vem fan orkar med känslolöst sex i längden, ha sex en gång med olika killar som inte har en suck om vad jag gillar eller tänder på.
Då tänker nog just du att jag ska väl säga till eller visa det då. Orka göra det för någon främmande. Oj, nu låter det som jag raggar upp någon enbart för sex. Men är det inte lätt hänt när man festar ute att man hamnar i just den situationen. Inte fan raggar du upp någon i affären och drar hem den och har sex med.
Engångare har jag tyvärr varit med om, hrmm, men har faktiskt undvikt det senaste två åren. Därför är en älskare (KK) ett väldigt bra alternativ. Åh så omoget av mig kan man tycka. Men det tycker inte jag, det är inte hälsosamt att ragga upp en kille för ett engångsligg. Kondom skyddar faktiskt inte mot allt. Sen kan andra säga att man kan tillfredställa sig själv, visst kan man det, men det är frustrerande och fungerar inte för mig i längden. Så har jag en älskare ?? Det kan ni klura på och vissa vet säkert svaret på det.
Vill bara ge några tips för er som har eller funderar på att skaffa en älskare.
I många fall är det otroligt lätt att först säga att det absolut inte kommer bli något mer, men i verkligheten så blir antingen den ena eller andra kär i den andra.
Träffas man bara för att ha sex, och absolut inget annat, så är den känslan en utopi. Du har ingen aning om vem personen är i verkliga livet och förväxlar den med intimiteten som man får om man har sex många gånger med samma person.
I det fallet kan man inte undvika att någon kommer bli sårad och då är det lika bra att bryta med en gång.
Men det finns faktiskt flera som klarar av att ha en fungerande KK relation under många år, som bara gör uppehåll när man har stadigt sällskap med någon annan.
Faktum är att jag vet detta !! Faktum är att jag vet även att man kan bli vän med sin älskare och faktiskt inte få amorösa känslor för honom. Visst är det sex som hägrar när man väl träffas, men man kan även ringa och prata lite allmänt med varandra utan något  mer ganska ofta. Låter inte det ganska fantastiskt om man är singel. Fördelen med en sådan relation, när man är singel, är att du har sex med någon som verkligen kommer veta vad du gillar när det gäller sex. Som känner dig helt och hållet i det sexuella.
Eftersom jag inte har haft sex på närmare tre månader så är väl svaret ganska givet om jag har en älskare. Men jag kan i alla fall erkänna att det sista handlade om mig. Och jag blev aldrig sårad av min älskare, fick inga djupa, starka känslor för honom heller. Men visst tyckte jag om honom... annars hade jag aldrig kunnat haft sex med honom.

Nu bjöd jag väldigt mycket på mig själv och det får räcka för denna gången. Självklart vill jag kunna skriva helt öppet om sådant som rör bara mig själv, men samtidigt så vill jag inte att dom som känner mig ska ta illa upp av hur jag faktiskt är.
Just därför lindar jag in det hela ibland, väldigt svår balansgång detta. Jag vill uttrycka mig så här, jag vill kunna vara öppen med mina erfarenheter osv, så är det känsliga och pryda läsare så passar inte min blogg er.
Ni får dömma mig hur mycket ni vill, alla har vi olika åsikter och jag tänker stå för mina.
Typiskt mig att nästan alla inlägg ska bli såååå långa. Hihi. Men nu tänker jag lägga mig för klockan är verkligen jättemycket. Natti natti på er.