En kille jag träffade för snart sex år sen såg väldigt bra ut, iaf kroppsmässigt så var han mer än jävligt snygg. Fanns bara ett problem som jag inte klarade av. Hans röst! Fyttifan vad han lät, jag ryser än i dag av bara tanken. Tänk er att någon har bedövat tungan helt och samtidigt har en sliskig röst. Han svamlade mest och man nästan väntade sig att han skulle dreggla när han pratade. Det kröp i hela kroppen på mig och jag skyllde på att det inte kändes rätt. Kunde ju inte med att säga som det var. Hade jag varit döv så hade det inte varit några som helst problem. Jag trodde jag skulle vänja mig vid hans röst men ack vad jag bedrog mig.
Jag har märkt att det är rösten som spelar väldigt stor roll för min del. Men även där kan det bli fel, pratade med min mamma om det för ett tag sen. Hon berättade att hon fick kontakt med någon via nätet för länge sen. Hur förälskad hon blev i hans röst och allt kändes så bra och dom kunde prata i timmar. Tills dom träffades...
Min mamma blev så besviken och det kändes inte alls bra. Han såg bra ut så det var inte det, personkemin fungerade inte när dom träffades live. Och det har jag råkat ut för med faktiskt. Några gånger under dom här åren jag bott i Göteborg. Det är många faktorer som vill till om det ska klicka.
Visst kan man ha önskemål, det har jag ju själv också. Se ett av mina tidigare inlägg om detta. Fast ögon och röst är något som får mig att smälta, om det är i kombination framför allt.
Nu får det räcka för i dag, klockan är över tolv nu och jag är trött. Har suttit hos grannen i några timmar och druckit kaffe samt pratat en massa.
Sov så gott
Postat i Min åsikt om... | (0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar