I morse så blev jag väckt av att hemtelefonen ringde. Det var barnens pappa som undrade varför jag inte svarat på mobilen. Jag har ju den på ljudlöst för att slippa bli väckt av sms och så. Vår äldsta dotter Bea var riktigt dålig och behövde åka in. En kompis körde Bea från Floda till Östra sjukhuset. Själv fick jag skjuts av syrran dit och sen lämnade hon av Alice till Nine så hon kunde ta med vovven upp till Floda. Så nu är jag hundledig tills i morgon. Känns tomt utan min lilla busmus här hemma.

Det togs en himla massa olika prover på sjukhuset och Bea var riktigt dålig, men hon fick ligga med dropp i fem timmar så hon blev bättre tills vi fick åka hem. Doktorn misstänkte lunginflamation men röntgen visade inget. Så nu får hon stanna hemma och vila tills den höga febern ger med sig. Ingen mer praktik för henne denna veckan ser det ut som.
Hon suckade åt mig för att jag kollade in de snygga ambulansförarna som kom in med patienter titt som tätt. Men till sist när hon började piggna till lite så kollade hon in lika mycket hon med. Hahaha. Det var riktig ögongodis kan man säga. Vilka hunkar! Den dagen man slutar kolla in snygga killar så kan man lika gärna grävas ner. Haha.




Jag kunde inte låta bli att tänka på besparningarna som ska göras inom sjukvården i Göteborg. Redan nu går personalen på knäna där och det ligger patienter i långa rader i korridorerna. För rum finns inte till alla! Ännu värre ska det bli, då är det ingen idé att söka hjälp längre. Man får ha hjärtstillestånd så kanske man får hjälp. Var så många riktigt sjuka som låg där, dem led jag med. Personalen hinner ju inte hjälpa alla. Jag hjälpte en gammal farbror med att komma upp ur sängen så han kunde gå till toaletten, hämtade även vatten till honom när han var törstig. Jag kan bara inte se på när de inte ens kan larma för det inte finns något larm i korridorerna. Jag är glad att jag inte var tvungen att stanna kvar där, att jag kunde åka hem med min dotter som mådde bättre utav droppet.

Nu har jag bäddat ner henne i soffan, själv sitter jag i fotöljen och bara slappar. Kommer bli en lugn kväll här hemma. Ingen liten Alice som vill kura i famnen på en. Längtar tills i morgon när hon kommer hem igen. Skulle inte vilja vara utan min älskade hund. Tänk vad fort man fäster sig vid de små liven ♥

Ha en fin måndagskväll

Lämna en kommentar

Nu, äntligen, har jag bestämt mig för att ta upp detta ämnet jag undanhållit er läsare. Jag har hunnit smälta allt jag fått höra efteråt, inget var någon större chock egentligen. Visste ju att något var riktigt fel med alltihopa när det gällde honom.

Det började förrförra julen, i slutet av 2009.. jag började skriva med en kille på nätet. Han var medlem på en dejtingsida och vi inledde en tät och regelbunden kontakt väldigt snabbt. Jag tyckte han var oerhört intressant och vi gick ganska snabbt in på att prata på telefon och även skicka otroligt många sms fram och tillbaka. Vi pratade om att träffas och han skulle komma till mig bestämdes det. Var en massa saker som kom ivägen för honom och allt blev uppskjutet gång på gång. Ibland kunde han även vara bortblåst, inte svara på telefon eller sms, flera dagar i streck. Men sen var han hur gullig och uppmärksam som helst. Till sist så träffades vi, jag åkte till honom för att fira midsommar. Hela hans familj visste om mig, fick även träffa han son en gång.

Sen bestämdes det flera gånger till att han skulle komma till mig, men samma visa igen. Alltid något som kom emellan. Vid denna tiden förra året så mådde jag fruktansvärt dåligt, pga honom. De gångerna jag öppnade munnen och drog fram allt om hur han behandlade mig så var han fruktansvärt känslokall. Jag hade ingen aning om vad som pågick då, förrän nu.
Han flyttade till Trollhättan för att plugga, pga han behövde någonstans att bo så fick han bo hos sitt ex. Jag hade en konstig känsla för allt detta men gav ändå inte upp. Men sen efter min finlandsresa så backade han, sa bara att han inte visste vad han ville. Vi hördes några få gånger till innan året var slut. Efter det så fick jag reda på att han var ihop med sitt ex igen. Grattade honom för det och önskade honom lycka till. Jag gav upp till sist och kände mig redo att gå vidare utan att veta orsaken till allt som varit.

Så i år har jag fått några sms av honom ibland, jag har låtit bli att svara... tills för några månader sen. Då förklarade han allt och sa att han blivit rädd, men att han nu var förändrad. Så vi inledde en tät kontakt igen. Nu var han helt säker på att det var mig han ville leva med och hade en massa vettiga förklaringar till allt. Det lät så jävla bra i mina öron och faktiskt trovärdigt. Men jag blev så sårad av honom förra året så jag var mer försiktig denna gången. Visst tyckte jag om honom fortfarande, men jag litade inte på honom för fem öre.
Nu var han väldigt på, planerade en framtid för oss. Trots att han ska ha barn med sitt ex igen. Men det var inget han ville och ångrade sig sååååå mycket. Det hade bara blivit så, enligt honom. Han dök upp här en natt, jag släppte inte in honom förrän på morgonen. Jag pratade med honom och lät honom sova i barnens rum i några timmar innan jag skickade iväg honom. Jag ville att han skulle ordna upp det med sitt ex för att de ska ha barn igen. Han påstod att han gjorde slut med henne sen dagarna efter. För det var mig han ville vara med. Hahaha. Allt flöt på som vanligt, han var hur gullig som helst och hörde av sig och var väldigt mån om mig. Jag tänker inte gå in på allt eftersom det är så pinsamt hur han betett sig.
Men för en månad sedan så märkte jag att han förändrade sig igen. Han drog sig tillbaka och jag ifrågasatte honom igen. Denna gången var jag ju inte villig att släppa in honom i mitt liv lika lätt. Jag hade en mur uppe och det är jag glad över...

Nu ska ni få veta vad detta är för en person. En stoooor mytoman. Som inte drar sig för något och tydligen håller på så här mot vilken tjej som helst.
Hur kan jag veta detta? Jo för hans ex kontaktade mig för att fråga en sak och då blev det ett låååångt telefonsamtal för att reda ut lite saker som vi båda undrade över när det gällde honom. Det kom fram att de två har varit ihop hela tiden fram tills för bara en månad sedan. Att han var ihop med henne när jag var hos honom och firade midsommar med hans familj. Att han flyttade till Trollhättan för att bli sambo med henne och att de skulle försöka bli med barn. Allt var bara en lögn från hans sida! Det var mycket annat som kom fram också, men det är inte bara mig det gäller och därför skriver jag inte om det.

Det konstiga är att jag inte blev ledsen, jag kände mig bara lättad för att allt äntligen kom fram. För jag har hela tiden känt på mig att något har varit väldigt fel. Jag är så glad att jag inte släppte in honom på samma sätt igen i mitt liv. Jag lät honom hållas, prata om framtidsplaner osv. För jag anade nog att risken var stor att han kunde såra mig igen annars.

Det är inte ett dugg synd om mig när det gäller vad som hänt. Det är synd om hans ex, som ska föda om två dagar. Deras barn, som han inte ens brytt sig om att följa under graviditeten. Han vet inte vad det innebär att vara trogen och jag är så jäkla glad för att jag inte hamnade i hans nät igen. Han har inte ens vågat prata med mig eller svarat på mitt långa mail som jag skickade efter att jag pratat med hans ex.

Han har ställt till det rejält för sig själv. Tycker lite synd om honom faktiskt, men han verkar inte lida någon nöd oavsett vad han ställt till med. Verkar som han inte har någon empati för andra människor eller deras känslor. Tycker synd om den tjejen han lyckats lura denna gången. Hoppas hon slipper må lika dåligt som jag gjorde förra året för hans skull. Eller pga honom. Fast om man ljuger om allt tillräckligt länge så kanske man tror på sig själv till sist. Han lider ju av en sjukdom stackarn, han är ju mytoman.

Jag är glad att jag kom undan utan några men denna gången. Men jag lärde mig en läxa, jag ska gå på magkänslan efter allt som varit. Trots att jag är godtrogen och vill tro gott om alla, så tänker jag sätta stopp så fort något känns konstigt. Inga mer lögnhalsar för min del. Han var banne mig det värsta jag råkat ut för under hela mitt liv. Hahaha.

Men jag ser positivt på det med, inget ont som inte har något gott med sig. Den killen som lyckas fånga mitt hjärta kan skatta sig lycklig. Så det så!

Såja, jag ville dela med mig lite av det som varit. Även om jag inte kan skriva om precis allt, tänker på hans ex som jag har kontakt med. Tycker synd om henne som måste dras med den skitstöveln resten av livet. För får man barn ihop så kan man inte bara bryta all kontakt. Hoppas han tänker på sina barn nu iaf. Framför allt hoppas han blir vuxen någon gång. Jag skulle skämmas om min son betedde sig så mot någon.
Förlåt för att detta inlägg blev så virrigt. Men det blev skrivet direkt från hjärtat och hur jag känner.

Jag kan ärligt säga att jag mår bättre än vad jag gjort på länge. Äntligen kan jag stänga igen detta kapitlet i mitt liv en gång för alla. För nu vet jag äntligen allt jag ville få svar på.

What goes around, comes around....

Lämna en kommentar

I dag så klarade min älskade  dotter, Sandrine, sitt körkort. Jag är enormt stolt så hjärtat känns som det ska komma ut ur bröstet på mig. Kan inte fatta att mitt barn har körkort nu. Känns så overkligt på något sätt. Jag har ännu aldrig åkt med henne utan det är hennes pappa som har skött det med henne. Hon och jag skulle hamnat i ett världskrig om vi hade övningskört tillsammans. Hahaha. Vi är för lika och har lika hetsigt temperament, så det hade aldrig gått. Jag har bestämt att det är deras pappa som får sköta den biten, jag har nada tålamod när det gäller sådant. Vet ju att Owe är duktig eftersom det var honom jag övningskörde med innan jag fick mitt körkort för snart nio år sedan.

Nu tänker Bea också sätta igång med sitt körkort på allvar, hon fyller ju 20 i december och hon har redan blivit lovad ett jobb till sommaren. Men då krävs det att hon har körkort. Så nu är det högsta prioritet för hennes del. Hoppas det går lika lätt för henne som för hennes lillasyster.

Nu ska jag sätta på lite kaffe här, får besök snart av hyresvärden. Har lite att prata om. Det är mycket som händer runt omkring mig just nu. Men, jag mår toppenbra trots att jag är trött som fan. Ett stort problem försvann ur mitt liv precis och då släppte allt. Kommer berätta om det en annan gång. Känner att jag inte vill lägga ner energi på det just nu.

Ha det bäst. All kärlek till mina underbara barn ♥

Lämna en kommentar

Upptäckte idag att min lilla vovve har börjat löpa, var ingen större överraskning iofs. Har ju väntat på det och sista veckan har jag upptäckt att hennes brösvårtor har förändrats och även hon. Hon blir ju ändå 9 månader gammal om ett par dagar. Så speciellt tidigt var det inte. Henns kompis Leah är 6 månader gammal och löper också just nu. Tror det var Leah som fick igång Alice. Haha

Just nu håller jag på att tvätta, har bytt i dubbelsängen och tagit fram duntäckena. Börjar ju bli kyligt och det ska bli skönt att kura under ett varmt täcke på nätterna. Även om solen skiner för fullt även idag så är det bitande kallt i vinden. Brrr. Vinterjackan har jag allt på mig när jag går ut, vinterskorna med. Haha. Jag hatar att frysa.

Snart kommer min syster Joanna och hennes dotter Julia hit. Bea kommer redan idag efter praktiken och även Sandrine ska sova över här för hon har halkan i morgon. Beas ex Matti ska komma på besök också. Så det blir fullt hus. Härligt! Måste en sväng till affären för jag tänker göra makaronlåda till middag. Fattas ägg, makaroner och mjölk. Måste kolla om vi har någon ketchup hemma också innan jag går. Lägger till det i minnet. Hahaha. Mitt minne som är såååå fruktansvärt bra. Hrmph!

Ville bara uppdatera lite snabbt. Hoppas ni läsare mår bra och njuter av dessa fina höstdagar ♥
Kram på er

Lämna en kommentar

Jag orkar inte ens be om ursäkt längre för att jag inte skriver. Dagarna rullar på med mer eller mindre sysslor och saker som händer. Så visst skulle jag kunna skriva, men hur kul är det för någon annan att läsa om det. Mitt liv är tyvärr ingen spännande historia och jag har svårt att hitta motivationen för att skriva om något alls. Kanske borde släppa pressen om detta helt och bara skriva för min egen skull. Jag är ju absolut inte ute efter att bli någon storbloggare utan vill bara skriva för min egen skull. Det är just den biten jag har glömt bort. Att jag inte måste vara skämtsam jämt och käck. Vill jag gnälla så gör jag det, även här inne. Så får det bli om jag ska fortsätta blogga. För ska sanningen fram så har jag funderat på att ta bort bloggen helt. Sen kanske börja om på ny kula i framtiden....

Har ju inte mått speciellt bra alls denna sommaren och hösten, känns som jag inte hittar någon ork eller energi till mer än det absolut nödvändigaste. Självklart har något annat också dykt upp från förut, något jag aldrig trodde jag skulle öppna dörren för igen. Men men, alla gör vi våra val och jag får hoppas att det inte är något misstag denna gången. Det handlar om en person...

Ickerökandet har gått åt helvete, jag lyckades hålla upp i nästan nio månader.. men när jag mår skit så var det lätt att falla dit igen. Tänker ta nya tag och hitta något annat som jag kan ta till när jag mår dåligt. Som nu när jag t ex har börjat virka som bara den. Hahaha. Min kära syster som väckt liv i det hos mig igen efter många års uppehåll. Läsa är också något jag börjat med mer och mer igen. Var ju dåligt med det efter att jag skaffade vovven. Hon är ju det bästa som hänt detta året om jag tänker efter. Min lilla gullegris, Alice mitt hjärtegull ♥

Sista tiden har handlat om känslor som har åkt berg och dalbana. Undrar hur mycket min mage pallar innan den ballar ut igen!
Jag är klar med rotfyllningen också, blev klar idag. Nu hoppas jag att jag kan börja tugga som vanligt på den sidan igen.
Åkte ju på en rejäl infektion med förkylning, hosta och feber som velade fram och tillbaka.
Har tagit hand om en familjemedlem som har gjort en operation, big boobies. Hihihi.
Fick ett rejält ryck och tvättade mina fönster, för första gången i år, samt målat om en fönsterbräda. Jo, jag fick äntligen lagt på min vardagsrumsmatta igen, tog ju bort den när vi blev med valp. Nu är det sällsynt att olyckor händer inne. Och genast ser vardagsrummet mer ombonat ut igen.
Herregud, intresseklubben antecknar väl ordentligt nu! Hahaha. Ser ni vad spännande mitt liv är. Nää då, nu var jag bara sarkastisk. Detta är ju bara en microdel av vad som hänt och jag har gjort.

Något som jag är lite förundrad över är vädret, är det inte ovanligt varmt för årstiden? Kanske bara jag som är glömsk och har förträngt hur det varit innan. Men jag är glad över att det är såpass varmt fortfarande. Då kommer tiden till första advent gå ännu fortare och inte kännas så seg. Jag älskar ju julen, som sagt.

Nu får detta räcka för denna gången. Jag är ingen kvällsmänniska längre när jag måste upp tidigt. Jag älskar att sova och jag bara älskar min säng. Så nu ska jag strax krypa ner jämte Bea och vovven.

Var rädda om er. Natti natti

Lämna en kommentar