Nu, äntligen, har jag bestämt mig för att ta upp detta ämnet jag undanhållit er läsare. Jag har hunnit smälta allt jag fått höra efteråt, inget var någon större chock egentligen. Visste ju att något var riktigt fel med alltihopa när det gällde honom.

Det började förrförra julen, i slutet av 2009.. jag började skriva med en kille på nätet. Han var medlem på en dejtingsida och vi inledde en tät och regelbunden kontakt väldigt snabbt. Jag tyckte han var oerhört intressant och vi gick ganska snabbt in på att prata på telefon och även skicka otroligt många sms fram och tillbaka. Vi pratade om att träffas och han skulle komma till mig bestämdes det. Var en massa saker som kom ivägen för honom och allt blev uppskjutet gång på gång. Ibland kunde han även vara bortblåst, inte svara på telefon eller sms, flera dagar i streck. Men sen var han hur gullig och uppmärksam som helst. Till sist så träffades vi, jag åkte till honom för att fira midsommar. Hela hans familj visste om mig, fick även träffa han son en gång.

Sen bestämdes det flera gånger till att han skulle komma till mig, men samma visa igen. Alltid något som kom emellan. Vid denna tiden förra året så mådde jag fruktansvärt dåligt, pga honom. De gångerna jag öppnade munnen och drog fram allt om hur han behandlade mig så var han fruktansvärt känslokall. Jag hade ingen aning om vad som pågick då, förrän nu.
Han flyttade till Trollhättan för att plugga, pga han behövde någonstans att bo så fick han bo hos sitt ex. Jag hade en konstig känsla för allt detta men gav ändå inte upp. Men sen efter min finlandsresa så backade han, sa bara att han inte visste vad han ville. Vi hördes några få gånger till innan året var slut. Efter det så fick jag reda på att han var ihop med sitt ex igen. Grattade honom för det och önskade honom lycka till. Jag gav upp till sist och kände mig redo att gå vidare utan att veta orsaken till allt som varit.

Så i år har jag fått några sms av honom ibland, jag har låtit bli att svara... tills för några månader sen. Då förklarade han allt och sa att han blivit rädd, men att han nu var förändrad. Så vi inledde en tät kontakt igen. Nu var han helt säker på att det var mig han ville leva med och hade en massa vettiga förklaringar till allt. Det lät så jävla bra i mina öron och faktiskt trovärdigt. Men jag blev så sårad av honom förra året så jag var mer försiktig denna gången. Visst tyckte jag om honom fortfarande, men jag litade inte på honom för fem öre.
Nu var han väldigt på, planerade en framtid för oss. Trots att han ska ha barn med sitt ex igen. Men det var inget han ville och ångrade sig sååååå mycket. Det hade bara blivit så, enligt honom. Han dök upp här en natt, jag släppte inte in honom förrän på morgonen. Jag pratade med honom och lät honom sova i barnens rum i några timmar innan jag skickade iväg honom. Jag ville att han skulle ordna upp det med sitt ex för att de ska ha barn igen. Han påstod att han gjorde slut med henne sen dagarna efter. För det var mig han ville vara med. Hahaha. Allt flöt på som vanligt, han var hur gullig som helst och hörde av sig och var väldigt mån om mig. Jag tänker inte gå in på allt eftersom det är så pinsamt hur han betett sig.
Men för en månad sedan så märkte jag att han förändrade sig igen. Han drog sig tillbaka och jag ifrågasatte honom igen. Denna gången var jag ju inte villig att släppa in honom i mitt liv lika lätt. Jag hade en mur uppe och det är jag glad över...

Nu ska ni få veta vad detta är för en person. En stoooor mytoman. Som inte drar sig för något och tydligen håller på så här mot vilken tjej som helst.
Hur kan jag veta detta? Jo för hans ex kontaktade mig för att fråga en sak och då blev det ett låååångt telefonsamtal för att reda ut lite saker som vi båda undrade över när det gällde honom. Det kom fram att de två har varit ihop hela tiden fram tills för bara en månad sedan. Att han var ihop med henne när jag var hos honom och firade midsommar med hans familj. Att han flyttade till Trollhättan för att bli sambo med henne och att de skulle försöka bli med barn. Allt var bara en lögn från hans sida! Det var mycket annat som kom fram också, men det är inte bara mig det gäller och därför skriver jag inte om det.

Det konstiga är att jag inte blev ledsen, jag kände mig bara lättad för att allt äntligen kom fram. För jag har hela tiden känt på mig att något har varit väldigt fel. Jag är så glad att jag inte släppte in honom på samma sätt igen i mitt liv. Jag lät honom hållas, prata om framtidsplaner osv. För jag anade nog att risken var stor att han kunde såra mig igen annars.

Det är inte ett dugg synd om mig när det gäller vad som hänt. Det är synd om hans ex, som ska föda om två dagar. Deras barn, som han inte ens brytt sig om att följa under graviditeten. Han vet inte vad det innebär att vara trogen och jag är så jäkla glad för att jag inte hamnade i hans nät igen. Han har inte ens vågat prata med mig eller svarat på mitt långa mail som jag skickade efter att jag pratat med hans ex.

Han har ställt till det rejält för sig själv. Tycker lite synd om honom faktiskt, men han verkar inte lida någon nöd oavsett vad han ställt till med. Verkar som han inte har någon empati för andra människor eller deras känslor. Tycker synd om den tjejen han lyckats lura denna gången. Hoppas hon slipper må lika dåligt som jag gjorde förra året för hans skull. Eller pga honom. Fast om man ljuger om allt tillräckligt länge så kanske man tror på sig själv till sist. Han lider ju av en sjukdom stackarn, han är ju mytoman.

Jag är glad att jag kom undan utan några men denna gången. Men jag lärde mig en läxa, jag ska gå på magkänslan efter allt som varit. Trots att jag är godtrogen och vill tro gott om alla, så tänker jag sätta stopp så fort något känns konstigt. Inga mer lögnhalsar för min del. Han var banne mig det värsta jag råkat ut för under hela mitt liv. Hahaha.

Men jag ser positivt på det med, inget ont som inte har något gott med sig. Den killen som lyckas fånga mitt hjärta kan skatta sig lycklig. Så det så!

Såja, jag ville dela med mig lite av det som varit. Även om jag inte kan skriva om precis allt, tänker på hans ex som jag har kontakt med. Tycker synd om henne som måste dras med den skitstöveln resten av livet. För får man barn ihop så kan man inte bara bryta all kontakt. Hoppas han tänker på sina barn nu iaf. Framför allt hoppas han blir vuxen någon gång. Jag skulle skämmas om min son betedde sig så mot någon.
Förlåt för att detta inlägg blev så virrigt. Men det blev skrivet direkt från hjärtat och hur jag känner.

Jag kan ärligt säga att jag mår bättre än vad jag gjort på länge. Äntligen kan jag stänga igen detta kapitlet i mitt liv en gång för alla. För nu vet jag äntligen allt jag ville få svar på.

What goes around, comes around....

Lämna en kommentar