Min lilla vovve fyllde ju ett år för en månad sen, i år har vi upptäckt en stor förändring hos henne. Helt plötsligt så sliter hon sönder sina leksaker som varit hela sen hon kom till oss vid 7 veckors ålder. Hon lyssnar när hon vill. Skäller så fort det låter i trapphuset. Är väldigt mammig mot oss i familjen och ska vara så nära oss hon bara kan. Det sistnämnda är ju ingen fara, hon får all kärlek hon vill ha av oss utan problem. Vi älskar vår lilla tjej och hon är det bästa som har hänt oss i familjen. Hon älskar oss över allt annat och det värmer att känna det.

Sen är hon full av energi, det ska kastas bollar och leksaker som hon kan springa och hämta tusen gånger om dagen. Hahaha. Det har jag inte heller något emot så länge jag inte är upptagen av annat. Sätter jag mig vid datorn så ska hon gärna vara på datorn eller uppe i mitt ansikte. Jag ska ägna mig åt henne ju. Hahaha
När jag lämnar henne ensam, oavsett om det är några minuter för att gå ut med soporna eller lite längre stund för att jag har ärenden jag måste åka iväg för. Då är hon alltid lika lycklig när man kommer innanför dörren.
Hennes glädje när jag säger att vi ska gå ut, då skuttar hon med ut i hallen och sätter sig snällt ner för att jag ska kunna sätta på kopplet. Sen är det full rulle igen direkt när man kommer hem. Tills hon blir trött och kurar ihop sig till en liten boll i soffan, sitter jag där så ska hon ofta ligga riktigt nära.
På nätterna så sover hon gärna under ens täcke, blir det för varmt så sticker hon ut huvudet och somnar om gott. När det är dags att gå upp så är hon så glad över att man är vaken och då ska det gärna busas runt i sängen och pussas lite på sin matte. Morgontrött är hon också, hon sover gärna länge i sängen så länge någon håller henne sällskap. På helgerna när jag går upp före sonen så går hon in och lägger sig under hans täcke och fortsätter sova några timmar till när vi varit ute på morgonpromenaden. Min lilla tröttfis.

I söndags så var jag och sonen iväg med Alice till ett par hundaffärer för att köpa lite nya tuggben och leksaker till henne. Då passade vi på att väga henne eftersom de har en stor golvvåg för hundar där. Nu väger hon 2,5 kilo. Större kommer hon inte bli och jag är förvånad över att hon inte väger mer. Men hon har ju inget extrahull på sin kropp alls, till skillnad från sin matte. Hahaha.
Hon har blivit mer matglad och vi ger henne en hel del gobitar. Men eftersom hon är så aktiv så lägger hon inte på sig något alls.

Jo då, så här är livet med hund för min del. Jag är så lycklig över att ha henne och vill inte ha det på något annat sätt. Fast skällandet måste jag få bukt med, det är okej att hon skäller när någon knackar på vår dörr. Men inte när någon går förbi vår dörr i trapphuset. Detta är en nackdel när man bor på nedersta våningen. Får se om det blir lite mindre lyhört när vi får nya dörrar under våren, utan brevinkast, då blir det mer isolerat från ljud utifrån.

Nu är det dags för sista utgången med Alice och sen blir det sängen. Klockan ringer vid halv sex i morgon bitti, om sex timmar alltså. Tur att jag kan lägga mig en stund till när barnen har stuckit till skolan och praktik.

Nu blev det en uppdatering från min sida iaf, trots att det bara handlade om min vardag med hunden. Hoppas jag inte tråkar ut er för mycket.
Lägger in en bild på mig och Alice, som min dotter tog när Alice ville gosa, när jag låg och läste i sängen. Därav läsglasögonen. Hahaha. Jag är ingen linslus och visar inte gärna upp mig ofixad på bild, men denna gången bjuder jag på detta.

God natt på er och ha en fin onsdag ♥

Lämna en kommentar

Har mycket omkring mig just nu och har varken orkat eller hunnit skriva ett inlägg. Så jag går i ide ett litet tag till när det gäller bloggande här och på bokbloggen. Återkommer med bättre humör och mer sprudlande inlägg, som om det är vad jag brukar göra. Hahaha.
Med tanke på vilken dag det är idag, alla hjärtans dag, så lägger jag in en rolig bild. Jag har aldrig firat denna dagen, varken som singel eller i ett förhållande, och tänker inte börja nu heller. Man ska ge extra omtanke och kärlek mer än bara en speciell dag på året. Det är vad jag tycker iaf.

Så ha nu en fin tisdag och njut av det underbara vintervädret. Göteborg är vackert inbäddat i snö, även om det inte är några mängder. Var rädda om er och varandra ♥

Lämna en kommentar

Nu har jag ätit antibiotkan i två dagar, så nu får den jäkla bölden vad den tål. Hoppas jag. Eftersom jag spräckte den så känns det ju ändå bättre. Men i natt vaknade jag av att det värkte i munnen, lyckades trots det somna om.
Fast idag så har det varit jävligt pga annat. Jag har fått blåsor på tungan, sen började min näsa och ögonen rinna och klia. Nu är jag bomtät i näsan och det suger. Bara för att medicinen slår ut bakterierna behöver jag väl inte åka på annan skit. Men men, så är det ju som oftast. Jag tänker inte gnälla för mycket, kunde ju vara värre som sagt. Hahaha.

Jag sitter och funderar på något pinsamt som hänt mig. När jag skrev det inlägget kom jag på en massa, men nu känns huvudet nästan tomt. Men jag kan ju börja lite smått men något jag minns just nu iaf.

En gång när barnen var små så var jag på vårdcentralen, där ska man ju dra på sig plastskydd över skorna för att inte smutsa ner golven. Efter att vi var klara där inne så går jag in på apoteket i samma byggnad. Upptäcker att jag inte hade tillräckligt med pengar och detta varpå den tiden innan jag kunde betala med kortet. Så jag springer snabbt ut för att hämta pengar på minuten. När jag står där och stampar i kön så hör jag hur det prasslar, då får jag syn på att jag har på mig plastskydden över skorna. Då hade jag lust att sjunka genom marken men tänkte samtidigt att folk såg att jag var en stressad småbarnsmamma. Hahaha. Jag kunde inte med att ta av dem förrän jag var inne i byggnade igen.

Eller den gången jag glömde dra handbromsen när jag parkerade bilen här hemma, helt plötsligt när jag går ut på altanen för att röka ser jag min bil mitt ute på vägen. Folk står och gestikulerar och pratar upprört om min bil som står mitt i vägen. Då hade jag bråttom ut kan jag lova, skämdes som en idiot och bad så mycket om ursäkt när jag försökte få igång bilen så fort som möjligt. Efter det var jag väldigt noga med att kolla så växeln låg i och att handbromsen var dragen. Hahaha.

Vi kan ta upp den gången för herrans många år sen, nästan 20 år sedan. Vi var på dop i kyrkan, prästen började sjunga till en psalm och det var bara hon som hördes. Hon sjöng så falskt så jag inte kunde hålla mig. Jag började asgarva, högt också. Barnens pappa skämdes och jag med innan jag lyckades ta mig ut därifrån asflabbandes. Jag kunde inte ens med att gå in igen. Folk och prästen undrade nog vad jag var för galning.

För ett litet tag sen så skulle jag gå till affären för att handla. Innan hade jag ätit och sen knatade jag iväg. Tyckte nog folk var på väldigt gott humör, alla jag mötte log ett stort leende mot mig. Ännu mer i affären, då var det vissa som skrattade. När jag kom hem fick jag se varför, det hade fastnat en stor klick ketchup på min kind. Tur att jag inte såg det förrän efteråt, för jag skämdes tillräckligt när jag upptäckte det här hemma. Efter det har jag blivit ännu mer noga med att kolla fejset innan jag går ut bland folk. Hahaha. Jaja, alltid glädjer man någon när man gör bort sig iaf, om inte annat så bjöd jag ju på ett gott skratt för flera personer.

Jag vill inte dra upp någon annan person när det gäller pinsamheter. Men när ett av mina barn var små, nämner inga namn, så skämde ungen ut mig. I matäffären, vad annars.
Vi står och  köar vid charken, ungen sitter i vagnen och är på ett jäkla humör. Det var vid den åldern jag tyckte att nappen bara skulle användas vid sovtid. Men nappen var självklart med för säkerhets skull.
Min unge kunde inte säga bokstaven K, utan det blev T istället.
Ungen gnäller och vill inte sitta i vagnen medans vi väntar i kön. Hon börjar tjaffsa om nappen. Jag säger att jag inte har den, att den är hemma. Men det går inte, ungen börjar vråla att den ligger i min ficka. Men eftersom hon inte kan säga bokstaven K så blir det ju så här; Joooo, den ligger i FITTAN. Hela affären hörde detta och de som var lite äldre tittade väldigt ogillande på mig och mitt barn. En muttrade till och med att dagens föräldrar lär sina barn en massa fula ord. Hahahaha. Det var ju inte så att jag ville börja förklara att mitt barn hade svårt med vissa bokstäver, utan jag tog min korg och pös till kassan utan några charkvaror. Fort som attan.

Såja, nu har jag avslöjat lite pinsamheter, iaf det som kom upp i minnet just nu. Mitt minne är kort men intensivt. Blir bara värre med åren, så fler pinsamheter kommer jag garanterat dela med mig av i framtiden.

Nu ska den här gamlingen fixa sig för natten, gott att ligga under duntäcket och mysa när det är så kallt ute. Sen har jag ingen värme på i sovrummet heller, sover bättre när det är svalt och jag kan ha täcket upp till nästippen. Nästa inlägg kommer jag dra upp lite krämpor jag upptäckt på sista tiden. Det kanske är åldersrelaterat, har ingen aning men det är vad jag spånar om.

Sov så gott och ha en fin tordsag när ni vaknar. Kraaaaaam ♥

Lämna en kommentar