Min lilla vovve fyllde ju ett år för en månad sen, i år har vi upptäckt en stor förändring hos henne. Helt plötsligt så sliter hon sönder sina leksaker som varit hela sen hon kom till oss vid 7 veckors ålder. Hon lyssnar när hon vill. Skäller så fort det låter i trapphuset. Är väldigt mammig mot oss i familjen och ska vara så nära oss hon bara kan. Det sistnämnda är ju ingen fara, hon får all kärlek hon vill ha av oss utan problem. Vi älskar vår lilla tjej och hon är det bästa som har hänt oss i familjen. Hon älskar oss över allt annat och det värmer att känna det.

Sen är hon full av energi, det ska kastas bollar och leksaker som hon kan springa och hämta tusen gånger om dagen. Hahaha. Det har jag inte heller något emot så länge jag inte är upptagen av annat. Sätter jag mig vid datorn så ska hon gärna vara på datorn eller uppe i mitt ansikte. Jag ska ägna mig åt henne ju. Hahaha
När jag lämnar henne ensam, oavsett om det är några minuter för att gå ut med soporna eller lite längre stund för att jag har ärenden jag måste åka iväg för. Då är hon alltid lika lycklig när man kommer innanför dörren.
Hennes glädje när jag säger att vi ska gå ut, då skuttar hon med ut i hallen och sätter sig snällt ner för att jag ska kunna sätta på kopplet. Sen är det full rulle igen direkt när man kommer hem. Tills hon blir trött och kurar ihop sig till en liten boll i soffan, sitter jag där så ska hon ofta ligga riktigt nära.
På nätterna så sover hon gärna under ens täcke, blir det för varmt så sticker hon ut huvudet och somnar om gott. När det är dags att gå upp så är hon så glad över att man är vaken och då ska det gärna busas runt i sängen och pussas lite på sin matte. Morgontrött är hon också, hon sover gärna länge i sängen så länge någon håller henne sällskap. På helgerna när jag går upp före sonen så går hon in och lägger sig under hans täcke och fortsätter sova några timmar till när vi varit ute på morgonpromenaden. Min lilla tröttfis.

I söndags så var jag och sonen iväg med Alice till ett par hundaffärer för att köpa lite nya tuggben och leksaker till henne. Då passade vi på att väga henne eftersom de har en stor golvvåg för hundar där. Nu väger hon 2,5 kilo. Större kommer hon inte bli och jag är förvånad över att hon inte väger mer. Men hon har ju inget extrahull på sin kropp alls, till skillnad från sin matte. Hahaha.
Hon har blivit mer matglad och vi ger henne en hel del gobitar. Men eftersom hon är så aktiv så lägger hon inte på sig något alls.

Jo då, så här är livet med hund för min del. Jag är så lycklig över att ha henne och vill inte ha det på något annat sätt. Fast skällandet måste jag få bukt med, det är okej att hon skäller när någon knackar på vår dörr. Men inte när någon går förbi vår dörr i trapphuset. Detta är en nackdel när man bor på nedersta våningen. Får se om det blir lite mindre lyhört när vi får nya dörrar under våren, utan brevinkast, då blir det mer isolerat från ljud utifrån.

Nu är det dags för sista utgången med Alice och sen blir det sängen. Klockan ringer vid halv sex i morgon bitti, om sex timmar alltså. Tur att jag kan lägga mig en stund till när barnen har stuckit till skolan och praktik.

Nu blev det en uppdatering från min sida iaf, trots att det bara handlade om min vardag med hunden. Hoppas jag inte tråkar ut er för mycket.
Lägger in en bild på mig och Alice, som min dotter tog när Alice ville gosa, när jag låg och läste i sängen. Därav läsglasögonen. Hahaha. Jag är ingen linslus och visar inte gärna upp mig ofixad på bild, men denna gången bjuder jag på detta.

God natt på er och ha en fin onsdag ♥

Lämna en kommentar