Varför är det så lätt att älta och tänka på det förflutna, att man tänker på att man borde ha gjort si eller så. Även att man borde ha sagt vissa saker som man inte sa, man är så efterklok och kommer på det lite senare. Då önskar man att man kunde backa bandet och få gjort eller sagt det man väl kom på efteråt. Jag ältar gärna sådana saker, till min stora förbannelse. Är som jag är programerad till att göra på det sättet, att jag på det sättet lär mig av mina misstag. Som jag uppfattar som mina misstag. Det händer allt för ofta att man rullar bandet (händelsen) om och om igen för att komma på en snillrik lösning, som skulle gynna mig och få mig att må bra. Snacka om att slösa bort tid i onödan. För det som har hänt går inte att ändra, det vet jag ju mycket väl. Men på något sätt är det som att försöka försöka få in en pusselbit som inte passar, man hoppas på något mirakulöst sätt att det ändå ska gå. Hahaha. För att lösa den felaktiga pusselbiten så kan man ju ta fram sågen i värsta fall, det kan man ju inte göra med sådant som hänt och man vill ändra.

Jag känner att jag slösar för mycket tid på det förflutna, faktiskt också en del på framtiden. Inget fel i att fundera på framtiden så sätt, en hel del kan man forma själv genom egna val. Men om man är som jag, inte gillar överraskingar, så är kan det vara lite stressande. Jag vill ha allting svart på vitt så fort det går, antingen eller. Måste vara en försvarsmekanism jag har, jag ska ju tvunget försöka styra och ställa även där. Allt ska vara invant och tryggt, inga avstickare där inte. Detta är faktistk ett problem för mig, det begränsar mig och får mig att vara tveksam till mångt och mycket. Det kan gälla något beslut jag måste fatta, något oväntat som dyker upp. Även att bli kär faktiskt, för där är jag inte ensam om att styra. Då gäller det en person till som jag inte har någon som helst kontroll över. Har så svårt att våga lita fullt ut på någon annan utanför min egen familj. Säkerligen för att dom aldrig skulle såra mig på något sätt. Att öppna sitt hjärta för någon man tycker om är en risktagning.

Så om vi ska prata om kärlek. Pratade med Max om det i går, han sa att om man ska vinna måste man våga och statsa. Han vet hur jobbigt jag tycker det är. Hur jag redan från början förbereder mig för att bli sårad. Ska det vara så jävla svårt att släppa in någon annan och våga tro på vad den säger. Jomenvisst! Klart man säger till någon att man tycker så mycket om den om man nu inte gör det, självklart säger man också att man längtar fast man inte gör det. Hahaha. Fan va dum i huvudet jag är. Vem fan lägger ner energi på någon om man inte tycker om den. Största beviset är väl om han/hon inte hör av sig alls och kanske inte ens svarar när du ringer över huvud taget. Det borde vara bevis nog. Är personen intresserad så säger och visar han/hon det. Visst finns det players men dom lägger inte ner den energin heller för att få lite kul i sänghalmen. I det fallet väljer man one night stands, kräver inte att man lägger manken till på något sätt.... nog pratat om det.

Jag är kär! Och jag är jätteförvirrad, känns som man går på lustgas typ. Haha. Det är en bitterljuv känsla. Nu lägger jag ju mitt hjärta i någon annans händer. Och att han faktiskt ens fortsätter prata med mig förvånar mig många gånger. För jag kan tro att jag har många konstiga sätt som jag visar för honom. Men det beror på min egen osäkerhet för att duga inför honom. Lättare att skriva ner här än säga rakt ut till honom. Men det finns vissa saker jag inte blir klok på. Haha. Max sa till mig på skarpen att jag måste öppna munnen för killar är inte tankeläsare. Näää, det är faktiskt inte vi tjejer heller. Innan har jag ju alltid påpekat för vänner att någon är intresserad när dom hör av sig titt som tätt, säger det rakt ut osv. Nu råkar jag på en som, trots att han säger att han tycker mycket om mig, håller distansen till mig. Hör absolut inte av sig för mycket, är retsam så jag blir galen. Svår att få grepp om. Han hör av sig tillbaka när jag gör det, fast jag önskar att han kunde höra av sig lite oftare till mig först! Haha. Där va det sagt. Jag försöker inte vara för på, ge honom chansen att få höra av sig men när det gått en hel dag så börjar jag ju fan undra. Om man tycker om någon och tänker på den så hör man väl av sig??? Jag vet det fan. Jag blir inte klokare för det. Sen gäller det den där biten att få ihop tiden till att träffas, jag är mer flexibel än vad han är. Vill ha hit honom men det verkar sitta djupt inne. Sorry, men så känns det. Känns skönt att få detta ur mig. Du ska veta att bollen ligger hos dig nu. Puss på dig <3

Nu blev det ett långt inlägg, det var inte meningen. Måste bara tillägga att man ska försöka leva i nuet, det förflutna har redan varit och framtiden vet vi inget om. Då är det bästa att leva i nuet och ta vara på det vi har. Glädjas över livet och vara rädd om dom man älskar.  Vi lever ju trots allt bara en gång, då ska man inte slösa bort tiden på onödiga saker.

Ha en fin dag

Lämna en kommentar