Pissigt värre, har åkt på öroniflammation. Varit vaken i två nätter nu och har verkligen haft lust att både skrika och slå huvudet i väggen. Förstår varför barn gråter, för det gör jävulusiskt ont, inget hjälper. Önskar det kunde gå hål så varet rinner ut och smärtan släpper, hoppas det gör det snart. Fint att vara öronbarn även som vuxen. Man känner ju sig genast mycket yngre. Haha

När jag satt på bussen förut så satt det ett lite äldre par och hånglade, inget fel i det. Men med tanke på hur kvinnan började låta, stöna och kvida, så tyckte jag det var ganska opassande. Det satt ju barn på bussen också och glodde på dom. Så till sist kunde jag inte hålla käft och öppnade munnen, skaffa ett rum för helvete! Ni kan väl tänka lite på barnen som finns omkring er. Båda blev illröda och stammade fram ett förlåt, sen pös dom av bussen på nästa hållplats redan, undrar om dom ens skulle hoppat av där från början. Haha. Visst är det gulligt när man ser nyförälskade par och att dom gullar och nojsar med varandra. Men någon måtta får det ta mej fan vara. Man behöver ju inte gå till överdrift och nästan låta som när man har sex, i en fullsatt buss. Spelar ingen roll hur nykära man är, eller vilken ålder man är i. Usch för nykära, när man inte själv är det.

Nu har jag blivit barnledig också, känns tyst och tomt, saknar redan mina älskade barn. Skulle egentligen gått ut i kväll med mina båda systrar och några vänner. Men med tanke på hur jag mår och för lite sömn så är det uteslutet. Jag känner mig inte alls social och absolut inte för att vara glad och uppåt. Det är något jag är, inte något jag kan låtsas vara. Nu känner jag mig som ett ursketet äpple, jävla talesätt, och vill helst av allt bara krypa ner under täcket och försvinna från omvärlden en stund.
Pratade en snabbis med Max för en stund sen, han skulle i väg och jobba. Hoppades han kunde piggat upp mig lite, som han brukar göra. Får nöjet att prata med honom efter att han har jobbat klart för denna helgen igen.

Har inte haft ork eller tid att skriva här inne nu under veckan. Bara jag blir bättre så lär jag komma i gång igen även med skrivandet. Känner att jag inte vill utstråla denna negativa energi till er som läser. För det är svårt att veta vad man ska skriva när man känner sig trött och less på allt. Detta är något som bara ordentlig sömn och antibiotika kan lösa just nu. Snart är jag tillbaka igen.

Trevlig helg på er. Puss o kläm

Postat i Sick and tired | (0) kommentarer Trackbacks ()

Lämna en kommentar