Min älskade lille pojk, som inte är speciellt liten längre, kom förbi i eftermiddags. Han skulle hämta ett spel och tyckte inte det var konstigt att finna sin gamla mamma lite ur gängorna. Han vet hur det brukar bli en gång i månaden och är väl van. Haha. Sandrine är den som är förskonad från PMS och det är bara Bea och jag som får våra sammanbrott i det fallet. Är glad över att jag inte har barnen här just nu när det är som det är, för om någon dag är jag som vanligt igen. Med röd näsa och rödgråtna ögon. Haha. Fan vilken syn... och framför allt, vilken tur att det är ytterst sällan det blir så här illa som nu. Annars så hade jag banne mig dränkt mig själv i dassholken, bara någon spolade åt mig samtidigt.
Har även haft ett argt samtal med försäkringskassan idag, blir helt galen på dom. Ge mig rätt besked från början så hade det underlättat och jag hade sluppit fixa fler papper som det blir nu. Vad mycket extrakrångel det blev efter att vi adressändrade båda döttrarna till pappans adress. Lätt och vara efterklok. Som med så mycket annat!! My life... i ett nötskal.
Det blir aldrig som man tänkt sig med andra ord.
"Miss you"
Postat i Sick and tired | (0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar