
Jag kan börja med att berätta dom glädjande nyheterna. Operationen gick mycket bra, första snabbtestet visar att det inte är av elakartad natur men för att kunna vara på den säkra sidan så måste vi vänta på det viktigaste och slutgiltliga beskedet som kommer (??) om några veckor förmodar jag. Så hittills verkar det vara lugnt men jag har pratat med "sjuklingen" och förstår att rädslan och oron fortfarande finns där. Det är så jobbigt att jag varken får skriva vem detta handlar om eller vad det handlar om, även om vissa redan har luskat ut det. Men jag måste följa personens önskan om att inte bli utlämnad i detta skedet och personen förstår att jag måste få skriva av min oro till viss del här inne också. Så ni som vet, snälla skriv inte öppet om personen i kommentarer eftersom dom syns direkt utan att jag sett dom först. Jag kanske borde ändra på det men jag känner att alla ska få ta del av vad folk skriver till mig, oavsett om det är snälla eller elaka saker. Vill tacka er som skrivit kommentarer till mig nu senaste dagarna, tack det värmer verkligen. Jag kommer från och med nu besvara kommentarer direkt under era kommentarer. Men blir det något som berör mig på bra eller dåligt sätt så kommer den hamna med i ett blogginlägg som det gjorde häromdagen. Nu lät det fel, när det är något extra ville jag säga.- Hoppas ni förstår vad jag menar. Jag är helt snurrig just nu... är inte helt frisk om man säger så. Okej mer än vanligt då. Haha.
Jag blev ju som sagt sjuk i början av veckan, lillsyrran smittade mig. Tack älskling, vi delar allt i nöd och lust. Hihi.
Har feber fortfarande till och från, ber om ursäkt för alla stavfel som blir men det känns snurrigt i huvudet om jag ska vara helt ärlig. Känns som man inte är riktigt nykter. Men så väl är det såklart inte.
I går när jag skulle iväg med Nine till ungdomsmottagningen så passade jag på att åka förbi vårdcentralen i Floda. Har haft så jäkla ont i örat i flera dagar och orkade inte med det mer. Har inte tagit upp det i min blogg tidigare men jag är ett så kallat vuxet "öronbarn". Var faktiskt öronbarn när jag var liten, sen hade jag otur att bli det igen som vuxen. För några år sen så sattes det in ett rör i mitt högra öra, hade nog öroniflamation 6-10 ggr per år just då. Efter det så har jag inte haft några som helst problem med det örat. Har haft några enstaka gånger i vänstra i stället. Så man kan säga så här, eftersom jag knappt har någon hörsel kvar i högra örat (beroende på skada samt misshandeln) och nu när jag inte hör speciellt mycket på vänstra heller, så känner jag mig väldigt lomhörd rent ut sagt. Igentligen så skriver dom inte ut penicillin till större barn eller vuxna som har öroninflammation längre. Men eftersom jag har en lång historia när det gäller detta så får jag det ändå. Nu görs allt för att jag inte ska ha samma otur en gång till. Det fanns inte tillgång till att sticka hål i trummhinnan på mig i går, så om det inte spricker av sig själv innan antibiotikakuren är slut så måste jag tillbaka igen och får åka till sjukhuset för att tömmas. Det är tortyr kan jag lova, även om det lättar enormt mycket efteråt så har man god lust att sparka/smälla till läkarn när han sticker hål på trummhinnan och varet sen sugs ut. Lättnaden efteråt är helt enorm. Och så hör man så mycket bättre. Haha. Nu känns det som jag har gröt i vänstra halvan av huvudet och örat känns helt tjockt. Jag som redan innan hört ganska dåligt, om jag haft "fel" sida åt ljuden, hör ännu sämre och det känns som jag får be alla upprepa sig hela tiden. Gaaah !! Förlåt mig, jag hoppas verkligen jag ska höra normalt på vänster sida så fort det går igen. Nu ska jag äta antibiotika (är allergisk mot penicillin) i sju dagar. Sen borde nog febern släppa också inom några dagar, just nu mår jag ganska urkigt !! Tänker krypa ner i sängen igen när jag skrivit klart detta.
Blev ett ganska tråkigt inlägg detta, men ville bara berätta det som hänt. Det har hänt mycket mer saker såklart men det orkar jag inte skriva om nu. Känner att bokstäverna börjar hoppa runt lite väl mycket nu, tur att fingrarna vet vart tangenterna sitter och jag inte behöver titta efter bokstäverna.
Nu tänker jag krypa ner under mitt täcke helt ensam, inget sällskap och inga barn. *Snyft*
Är barnledig tills fredag och det känns pissigt just nu. Saknar mina älsklingar.
Skriver så fort jag mår bättre igen... ha en trevlig lördag.

Postat i Sick and tired |
(0) kommentarer
Trackbacks ()

Lämna en kommentar