Jag var inte riktigt ärlig förut när jag skrev, innerst inne är det något som känns fel. Vet inte vad det är eller vad det beror på, eller så vet jag det men försöker förtränga det. Tankarna snurrar hela tiden och jag försöker hitta något fel. Jag förbannar mig själv för att jag ska vara så jäkla komplicerad varje gång något känns bra. Är det för att jag tycker att alla andra förtjänar att vara lyckliga men inte jag. Vet så jävla väl att jag gör fel val i livet på grund av min iver många gånger. Vill inte såra någon, men ändå gör jag det. Om och om igen. Jag vill ju inte bli sårad själv heller, men ändå så lever jag inte alltid som jag lär. Tidigare så trodde jag att det var okej så länge jag var ärlig om mina syften, sket faktiskt i vad andra tyckte och körde mitt eget race. Vilka som åkte på "käftsmällar" av mig undertiden brydde jag mig inte om. När så många har behandlat mig illa så kan väl jag lika gärna göra samma sak. Även om personen som drabbas faktiskt inte behövt gjort mig illa på något sätt alls. Får en känsla av att jag kommer göra samma sak igen. Varför ??? För att skydda mig själv, för att förhindra framtida problem som jag inte ens har en aning om. När jag ser det skrivet här så fattar jag ju hur dumt det låter. Men det spelar ingen roll, jag är jag och lär aldrig ändra på mig. Kommer inte fungera förrän den dagen jag träffar på någon som är exakt som jag själv är. Det känns inte rätt annars helt enkelt. Helt plötsligt känner jag som jag är på väg att drukna, kämpar febrilt för att hålla mig uppe. Tänker fan i mej inte hamna på botten igen. Det har jag bestämt !! En gång och aldrig mer. Mina barn ska inte behöva uppleva det helvetet en gång till.
Jag är bara rädd för vad det kan bli för reaktion av detta. Just nu mår jag inte alls bra, det kom ärligt talat bara över mig sådär, starkare än någonsin. Beror säkert på många olika saker som hänt, jag måste ändra på det som går.

Jag är tacksam för att du lyssnade på vad jag hade att säga i natt M. Vill hålla dig anonym här inne för jag vill inte lämna ut någon. Se där, i det fallet är jag omtänksam iaf. Det är även skrämmande att du känner mig så väl som du gör. Jag önskar bara jag kunde somna just nu och vakna upp när allt är löst. Fasen att jag inte kan skriva helt öppet om detta, det är inte bara jag som drabbas av det hela. Så därför måste jag skriva väldigt kryptiskt. Hatar det när jag absolut inte har något emot att vara ärlig om saker som gäller mig själv. Men denna gången känns det så svårt att vara ärlig, för jag är väl medveten om vilken skitstövel jag är. Finns inga ursäkter för detta.......

Postat i Sick and tired | (2) kommentarer Trackbacks ()

Lämna en kommentar