Fick precis posten och där låg ett brunt kuvert utan någon avsändare. Trodde det var reklam först men tyckte det var knepigt att bara mitt namn och adress var påtryckt, inget annat.
När jag sprättat upp kuvertet och får fram arken, flera, så lyser Åklagarmydigheten mot mig med stora svarta bokstäver. Första sekunderna har jag svårt att andas och känner hur det susar i huvudet. Nästa ord jag ser är Underrättelse och efter det beslut. När jag ser ordet misshandel så fattar jag vad det handlar om. Åklagaren har äntligen väckt åtal !! Nu är det bara att vänta på tid för rättegång. Känns både bra och dåligt. Är inte speciellt glad över att få se svinet som gjorde mig så illa, sen är det ju fan två år till hösten nu sen det hände. Hur i hela världen ska jag minnas allt i detalj fortfarande. Det är ju en del av livet som jag vill glömma. Vilken knytnäve kom först, den högra eller vänstra ??? Hur fan ska jag kunna komma ihåg det idag när jag bara minns smärtan och rädslan. Och framför allt vem ska jag prata med om allt eftersom detta kommer slita upp så mycket igen. Nu hoppas jag verkligen att det går fort att få ett datum och att det sedan är över. Vill aldrig mer behöva bli påmind om honom. Patetiska människa som ger dig på andra människor på det sättet och ger men för livet. Tack för att du tog en stor del av min trygghet. Hoppas det känns bra för dig.



Förövrigt, jag är så trött på vissa människor just nu. Ärlighet finns det något som heter, men tänk även på att det kan såra djupt många gånger. Jag tänker sluta upp med att vara så förbannat naiv och tro gott om alla, både dom jag känner väl och inte. Jag brukar vara dum och ge folk flera chanser, men denna gången när jag verkligen behöver stöd och inte får det då undrar jag om det är möjligt.
Ska nog börja fundera på om folk är värda mig alls i det fallet.

Lämna en kommentar