Skrev just ett mejl till min lillasyster som är i Franska alperna nu och jag saknar henne något enormt mycket. Det hade jag aldrig anat att jag skulle göra så fort. Men just det att man inte kan ringa henne när som helst som innan och man inte kan träffas heller för den delen. Hon kommer tillbaka hem i maj någongång, det är jättelänge kvar tills dess ju....
Unnar henne verkligen detta äventyr så det är inte det att jag själv skulle vilja göra något sådant. Men min hjärna går väl lite i banorna att jag själv borde ändra mitt liv kanske, hitta nya vägar att utforska. Borde nog rannsaka mig själv och komma underfund med vad jag känner för. Nu handlar det inte om vad jag borde göra utan vad jag verkligen vill och känner för. Har ju tidernas chans att utveckla mig själv på många sätt, bara jag vågar ta det steget.
Beror det lite på åldersnoja kanske, känns som livet bara rinner iväg och jag står och stampar på samma ställe som jag gjort länge och väl nu.
Jag har förändrat en hel del i mitt liv under åtta år nu, tänker jag efter så är några av sakerna enorma bedrifter. Inte bara för mig utan för alla, men varför känner jag mig då så värdelös...
Jag måste hitta mig själv på andra punkter nu, bara jag får stöd till det också så jag inte vacklar. Eller rättare sagt stöd till att orka hitta min plats i livet. När man inte har en livskamrat så måste man hitta någon som stöttar en utan att känna avund eller tvivel mot en. Ärligt talat så kan man känna de båda vänner imellan. Så är det, även om man inte vill erkänna det.
Vad önskar jag mig av år 2009 ?? Hmmmm
En del vet jag ju redan, att min familj och mina vänner ska ha det bra. Trots att jag trivs som singel så hoppas jag ju att jag kanske träffar någon som det klickar med, tänker inte nöja mig med mindre än det om jag ska ge mig in i det där med förhållande igen.
Jag önskar att min bil går igenom besiktningen utan dyrare saker att åtgärda så jag har den ett år till.
Att ekonomin ska bli lite bättre och jag kommer i kapp mig. Har två skulder som är borta om några månader...
Nej det är inte inkasso eller kronofogden... det är två privatlån som kostar mig 1000 kronor i månaden just nu.
Jag hoppas att min äldsta dotter ska börja må så bra igen så hon kommer kunna plugga heltid till hösten. Sen hoppas jag att min andra dotter kommer in på fordon till hösten som hon vill.
När det gäller sonen hoppas jag bara att allt fortsätter lika bra i skolan som innan. Sen hoppas jag han vänjer sig vid allt som hänt hemma i Floda... DET skär i mitt hjärta när jag tänker på det.
Sen önskar jag att rättegången om min misshandel snart är överstökad så jag slipper oroa mig för den mer. Vill kunna lägga det helt bakom mig även om det aldrig kommer försvinna ur mitt minne.
Jag hoppas att min andra syster flyttar hit till Göteborg och att hon får ett jobb här också.
Önskar och hoppas om så mycket, inte bara för min egen del... men tänker inte skriva något mer för listan skulle bli lång.
Hoppas, hoppas... HOPPAS att 2009 blir ett bra år för alla och att vi alla får något vi önskar i alla fall.
Postat i Sick and tired | 
(0) kommentarer
Trackbacks ()
(0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
