I går när jag och sonen var på väg hem från Floda så lyckades jag köra rätt in i ett räcke. Det var en kurva och som tur var så var ju inte hastigheten för hög, när jag tryckte ner bromsen så kände jag hur bilen släppte och kanade rätt in i räcket. Den känslan när bilen bara släppte var hemsk, har sett det igen så fort jag försökte sova i natt. Först så tyckte jag inte det såg så farligt ut, glasen till strålkastaren på vänster sida krossades helt, sen blev det en buckla brevid. Inget på kofångaren eller annat, tyckte inte det verkade så farligt alls så jag tänkte köra där ifrån. Då märkte jag hur trögt det gick när jag gasade, hoppade ut igen för att kolla och då upptäckte jag att däcket hade flyttats bakåt och satt fast mot skärmen. Ringde David som ändå skulle fixa min bil. Han var en ängel och kom dit och bogserade bort min bil medans polisen tog uppgifter och jag fick blåsa. Sen hämtade han mig och körde mig hem. Han lät väldigt optimistisk och tror att det är länkarmen eller något liknande som gav med sig. Med tanke på att bussningarna till det var helt slut så behövs det inte så mycket för att det ska hända något liknande. Han har inte tid att kolla upp det förrän på måndag så då får jag besked om vad som är fel och om det är det vi tror så behöver det inte bli så dyrt. Men det känns så himla onödigt att detta hände, blev ju så glad efter besiktningen och hade ställt in mig på att jag kommer kunna behålla bilen. Nu beror det ju helt och hållet på hur omfattande skadorna är och om det är värt att lägga ner dom pengarna på att fixa bilen. Men som min kära granne Janita sa till mig, det kunde ha gått mer illa och ännu värre om jag och/eller Jimmy hade skadats. Jag känner väl av det i kroppen, efter att ha spänt mig och där bältet tog emot, detsamma för sonen. Hamnade nog i chocktillstånd för först på kvällen släppte allt och jag började må riktigt dåligt. Efter polisen så bröt jag ihop och Jimmy fick trösta mig, var nog mycket rädslan som släppte då tror jag. Kände mig som jag hade sprungit värsta maratonloppet resten av dagen, var helt slut och trodde jag skulle somna utan problem. Men så lätt var det inte, så fort jag blundade så såg jag hur bilen släppte när jag bromsade och fick en panikkänsla sen låg jag och funderade på hur bilen är uppbyggd för att försöka komma på vad som mer kan ha gått sönder. Alltså alla stag som håller upp däcket och upphängningen. Haha. Blev ju inte klokare för det och ska nog försöka att inte tänka så mycket på det innan jag får besked. Som Janita sa, bilen blir varken lagad eller går mer sönder för att jag grubblar över saken. Du är så klok gumman och vet exakt hur jag fungerar. Min extramamma är du. Tack för att jag fått låna din bil i dag och att du fick mig att sätta mig bakom ratten igen, var rejält nervös innan jag kom iväg. Nu känns den biten bättre i alla fall.
Kom underfund med hur mycket jag älskar och behöver min gamla bil... hoppas verkligen inte detta blir för dyrt. Utöver dom 2500 kronorna jag skulle betalat för att fixat tvåorna till besiktningen alltså.
David förstår mitt dilemma och kommer nog hjälpa mig att komma undan så billigt som möjligt, han är verkligen guld värd och jag kommer fortsätta gå till honom när han byter arbetsplats. Att han är väldigt söt också är en fin bonus. Haha. Trevligt att vila ögonen på honom och trots att han är gift/sambo så är han alltid så gullig mot mig.
Pratade med mitt ex och gode vän Christer i dag, berättade om det som hänt och han sa att jag kunde räkna med honom om pengar skulle bli ett problem. Då lånar han ut till mig och jag får betala tillbaka genom att dela upp beloppet. Vilka underbara vänner man har egentligen, när det krisar så visar det sig verkligen vilka som stöttar och ställer upp. Nu menar jag ju inte att det handlar om pengar, utan om omtanke såklart, att dom lyssnar på en när man behöver någon att verkligen få prata med. Det är så många av mina närmaste vänner och familj som finns som ett skyddsnät åt mig, som fångar upp mig när det går illa. Utan er hade jag inte orkat eller klarat mig hittills. Tusen tack till er alla...
Blev inte så kort inlägg trots allt, när man väl sitter och skriver så rinner det på liksom. Men eftersom jag blev barnledig helt en dag för tidigt så har jag inte så mycket annat för mig. Jimmy åkte hem med pappa så han kommer lättare till skolan i morgon. Ååh vad det känns tomt utan några barn. Nu har dom lov nästa vecka också så flickorna lär stanna i Floda tills minst fredag nästa vecka. Sonen kommer nog några dagar tidigare till mig om jag har tur. Älskar er mina små rumpetroll <3
Har pratat med båda småsystrarna i dag. Med Jenna om flytten, verkar bli flyttkörning om två veckor redan. Tur att det blir när jag är barnledig nästa gång. Sen kommer jag sättas i arbete när det gäller att renovera lite i lägenheten också. Ska bli kul att fixa sådant med lillsyrran.
Sen har jag pratat med Joanna också, hon kommer hem från Frankrike i morgon. Det tog är slut med Neil och hon ville hem igen när det ändå är över. Ska bli kul att träffa henne även om det bara har gått en månad knappt. Har verkligen längtat efter henne.
Nu orkar jag inte skriva något mer, näsan rinner och kliar. Attans förkylning som kom tillbaka igen.
Ska lägga mig i soffan och läsa lite innan jag kryper ner i sängen. Natti natti.
Postat i Sick and tired | 
(0) kommentarer
Trackbacks ()
(0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
