Utan barnmorska eller andra hjälpmedel !! Tittade på en dokumentär på femman som handlade om just detta, den utspelade sig i USA och England. Eftersom min dröm, ända sen jag var liten, har varit att bli barnmorska så älskar jag allt på teve som har med förlossningar att göra. Har även varit inne på att bli doula, en som hjälper paret och stöttar när dom ska föda barn. På sjukhus då. Tycker jag har bra erfarenhet av tre egna förlossningar, första med kejsarsnitt efter 16 timmars värkarbete, samt två vaginala. Sen var jag med en tjejkompis när hennes son föddes ett år innan jag fick mitt sista barn. Det var en otrolig upplevelse som jag varmt kan rekomendera.

Första barnet, Bea, fick jag när jag var 18 år. Var ju ganska rädd och visste ju inte alls vad det handlade om. Personalen var helt underbar. Vattnet gick två dagar innan hon till sist kom ut med kejsarsnitt, blev igångsatt med dropp dagen efter vattnet gått. Eftersom inte livmodertappen var mjuk så öppnades den bara 1,5 cm på 16 timmar. Dom sista timmarna så hade jag sådana hemska värkar i ett, utan uppehåll, och då upptäcktes att Bea inte mådde bra. Värdena gick ner och då fick det bli akutsnitt. Jag var beredd att hoppa ut genom fönstret och trodde allvarligt att jag skulle dö, så hemsk var smärtan. Men som tur är så glömmer man fort. Jag kämpade mig upp bara några timmar efter att varit sövd, allt för att få komma hem till julafton. Hon föddes 21 december sent på kvällen. Efteråt ångrade jag mig ju så klart över att jag inte passade på att vila upp mig lite innan man skulle hem. Lätt att vara efterklok i det fallet. Nu blir hon 18 i år, lika gammal som jag var när hon föddes !! Haha, det är inte klokt... kan inte tänka mig henne som mamma.

Med dotter nummer två, Nine, så fick jag en riktigt hemsk barnmorska som motarbetade allt jag ville. Men tack och lov så hann hon bli avlöst av dagpersonalen, några timmar innan Nine föddes, och den barnmorskan var helt underbar. Med Nine hade jag ryggbedövning och tyckte allt gick fint, inte alls rädd som med första barnet. Efteråt har jag fått höra att man kunde bett om att fått byta barnmorska, det hade säkert gjort stor skillnad eftersom man måste känna sig trygg med den som hjälper en. Kom ihåg att häxan ville ge mig lavemang, jag satte mig på tvären och tyckte vi kunde vänta om jag skulle ta det alls. Svaret hon gav mig då var; skyll dig själv !! Vaddå ?? Jävla kärring är min tanke än i dag, det är mitt val om jag ska ha det eller inte. Sen fick jag böna och be om bedövning, fick det till sist (ryggbedövning)och tror jag hann vara inne i sammanlagt 10-12 timmar innan stumpan föddes. Tack vare den andra barnmorskan som kom och avlöste så blev det trots allt en fin upplevelse. Men om jag hade haft henne från början så hade allt gått mycket fortare för då hade jag kunnat slappna av och känna mig trygg i allt. Nu blir lillprinsessan 16 år i april, tänk vad åren går fort.

Till sist har vi sonen, Pim. Det var en drömförlossning. Hade förvärkar i flera dagar innan han väl föddes, men inget var speciellt jobbigt. Hela dagen den 28 maj, så var jag hemma med värkar som kom regelbundet. Kunde vara som normalt hela tiden tills på kvällen vid nio då jag kände att värkarna blev för jobbiga att uthärda. Det är så svårt att veta när man ska åka in, spelar nog ingen roll hur många barn man fått i det fallet. När vi åkte dom få milen till BB så fick jag inte en enda värk, trodde dom skulle skicka hem mig igen. Var framme på förlossningen vid klockan 22. Första timmen där inne så försökte dom ta en CTG kurva, men lillkillen var så vild i magen, trots värkar, att han flyttade på sig hela tiden. Då fick även barnmorskan flytta runt mätarna på magen. Efter en timme gav hon upp och sa skrattande att barnet lever för fulla muggar i alla fall. Hon kände efter och jag var öppen 6 cm, blev ganska chockad eftersom jag bara hade upplevt att det varit jobbigt sista timmen innan vi åkte in. Nu ville jag bada, då var klockan strax efter 23. Hann nog banne mig inte mer än att landa i hörnbadkaret, som fanns i ett rum längst bort från mitt rum, när jag kände att värkarna ändrade karaktär och jag inte klarade av att ligga kvar i badet. Fick kämpat mig upp och skulle tillbaka till rummet. Mitt i korridoren fick jag en så lång och kraftig värk att jag knappt kunde stå på benen, hängde mig mot väggen och bara andades. Väl tillbaka i rummet så fick jag halvsitta i sängen med lustgas att andas. Eftersom det var en lugn kväll på BB så var barnmorskan med mig och Owe hela tiden. Hon tog sig tid att instruera hur jag skulle andas in lusgasen efter värk kurvan, måste säga att om man tar lusgas rätt så fungerar det verkligen. Även om jag kände smärta så fattade jag inte att det var jag som hade ont. Hann inte många minuter alls med lustgasen när övergångsskedet började. Med lustgasens hjälp så klarade jag dom galant, trots att jag slutade andas ett tag när värken höll i sig i några minuter. Fick för mig att jag inte ville andas längre och hörde barnmorskan långt borta beordra mig att jag skulle andas. Till sist slet hon bort lustgasen från mig så jag fick kvickna till. Måste säga att det var en häftig upplevelse att föda helt utan annan bedövning, hela kroppen var liksom med och jag kände mig så trygg och lugn. Sonen föddes klockan 00.40. Hann bara vara inne på förlossningen i 2 timmar och 40 minuter. Barnmorskan var helt underbar och jag var otroligt pigg direkt när han kom ut. Om alla förlossningar skulle vara på det viset så skulle jag kunna föda tio ungar till. Haha.
Nu blir lillpojken 12 år i maj.. oj oj vad det har gått fort. Kommer ihåg detta som det var nyss ju.

Åter till programmet på teve. Visst hade väl jag också en dröm om hemförlossning, men då hade jag absolut viljat ha en barnmorska med mig. Det är så otroligt mycket som kan gå fel och jag skulle inte kunna tänka mig att riskera mitt barns liv på det viset. Även om det inte finns garantier att det går bra bara för att en barnmorska är med, men hon kan ju mer än vad vi kan i alla fall. Tryggast är det ändå att föda på ett sjukhus, trivs man inte med den personal man får så ska man byta. Vill man inte själv säga till så kan man be sin partner göra det. Det är otroligt viktigt att känna sig tillfreds med vem som är med vid ens förlossning och stämmer inte personkemin så spänner man sig och då tar det längre tid och blir mer komplikationer. Sen är jag tveksam till att föda sitt första barn hemma, man har ingen som helst erfarenhet och då kan det också mycket lättare gå snett. Det är min åsikt i detta.

Har man fött barn så sitter minnet kvar för resten av livet, oavsett om det är en fin eller hemsk upplevelse. Jag har svårt att fatta att jag verkligen har fött tre barn, det känns så overkligt. Men det är det häftigaste jag upplevt i mitt liv, samt kompisens förlossning också då på andra plats. Kan fundera på om jag kommer få uppleva det igen, att föda barn alltså. Tror aldrig att man känner sig helt färdig. Får väl se om man träffar Mr Right och om man inte är för gammal då. Om inte så är jag absolut nöjd med dom tre underbara barn jag redan har. Är nöjd med allt helt enkelt.

Så nu till dig Maggan. Du undrade hur många barn jag har och hur gamla dom är. Jag har ju då tre barn. Beatrice som fyller 18 i år, Sandrine som fyller 16 och till sist Jimmy-Lee som fyller 12. Vet att det kom fram i det jag skrev nu innan men vill ändå skriva det en gång till. Kul att du ställde en fråga, är det något mer så är det bara att fråga på.

Nu är klockan mycket och jag ska upp om sex timmar. Dax att krypa ner i sängen under det ljuvliga duntäcket. Brrr, det blir återigen en kall natt. Nu är det elva minusgrader ute. Får skrapa bilrutorna när det är dax att åka vid 7.20. Usch. Längtar efter våren nu !!

Natti natti på er alla...

Lämna en kommentar