Kommer inte ihåg om jag tagit upp detta i bloggen tidigare, men jag tror inte det. Det handlar om den svårta konsten att träffa någon av det motsatta könet. Alltså, jag menar hur man ska göra när man faktiskt är intreserad.
Ska jag vara ärlig så känner man sig, jag iallafall, som en fumlig tonåring. Man vet inte riktigt vad man ska säga eller göra. Man är ju så himla rädd för att göra fel.

Hur ofta får man höra av sig, utan att vara för på? Ska man höra av sig alls eller ska man verka lite svårtillgänglig? Tycker killar ens om att man är rak på sak och ärlig om det mesta? Funderingarna är många. Jag trodde det skulle bli lättare när man blev äldre. Men ack vad jag bedrog mig.



Det sägs att man alltid ska vara sig själv, hur lätt är det då när man är så impulsiv av sig som jag. Jag går efter vad jag känner och jag vet ganska fort vad jag vill. I dom flesta fallen måste jag poängtera.
Man ska inte ha sex för snabbt med någon man träffar. Inte enligt många killar har jag märkt, jag har inga problem med det för jag älskar ju sex. Men tydligen ska man inte ha det. För vem vill ha en "lättfotad" tjej?
Fasen vad svårt det är. Så min erfarenhet säger att man ska vänta med sex, så länge som möjligt. Tills man lärt känna varandra mer. Annars så blir man dumpad.
Man ska inte verka desperat heller, det känns som man balanserar på en väldigt tunn tråd. Man får vakta varje ord man säger och tänkte sig för vad man gör och hur man gör det. Varför finns det ingen manual för detta?

Jag ska ärligt säga att jag aldrig trodde det skulle vara så svårt. Att två vuxna människor kan kommunicera på ett helt annat sätt eftersom man är mer förståndig. Men så är inte fallet.
Tror många killar tycker det är lika svårt som vi tjejer gör. Att det inte är någon skillnad mellan könen i det fallet. Ska man säga detta helt öppet redan från början, eller vad?

Jag kan inte låta bli att jämföra detta ämnet med spelet Minröj. Men här spelar det ingen roll hur smart man är för man har ingen aning om vad som är rätt eller fel. Till en viss del vet man ju. Man pratar inte om framtiden för tidigt, det får vem som helst att backa. Det jag kan nämna är att jag iallafall inte vill ha fler barn, eller är ute efter att flytta ihop med någon i första taget. Jag vill ha mitt eget så länge som möjligt. Tills det känns rätt med att ändra på det. Men barn kan jag säga att jag inte vill ha fler iallafall.

Med tanke på hur svårt det är med allt detta, konstigt att man inte blir nunna istället. Haha. Det är för riskabelt att dejta ju!! Orkar man öppna sig själv om och om igen... det är tveksamt. Jag vet att jag tröttnade på det, det är därför jag hållt mig undan från den biten så länge.
Jag vet vilken typ av kille jag vill ha, där är jag kräsen. Är han inte sådan så är jag inte intreserad heller. Ingen jäkla toffel för mig, nej tack. Jag vill ha en karlakarl rent ut sagt. Haha. Om han nu finns, det återstår att se.....

Lämna en kommentar