Nu var det ett bra tag sen jag skrev sist, påsk om jag inte minns fel. Dagarna bara flyger förbi och jag vill hellre prioritera annat än skriva. Jag ska vara ärlig och berätta om vad som pågår i mitt liv. Just nu känns det hårt psykist, en stor förändring är på gång och jag vet inte hur jag ska hantera den. Det känns för jävligt och många kan nog tycka det är patetiskt av mig. Man ska på något sätt njuta av att ha "avklarat" ett "jobb". Detta handlar om att min äldsta dotter är på väg hemifrån. Nu kämpar hon med att fixa sitt körkort och då har hon ett jobb direkt verkar det som. I och med att hon tar studenten, några år försent, så kommer hon inte bo kvar hos mig längre. Hon kommer ha sin fasta punkt hos deras pappa tills hon hittar något eget. Detta känns fruktansvärt för mig som står min dotter så nära. Jag vill fortsätta ha det som vi har det nu. Att hon är här varannan vecka och kommer och går lite som hon vill. Att första barnet flyttar hemifrån är hemskt, för man vet inte alls hur det är. Sen när sista barnet flyttar så blir det ännu värre, då vet man hur jobbigt det är och samt är det ens sista barn innan man är helt själv. För mig som verkligen älskar att ha mina barn här och trivs bäst när de är här, är det katastrof. Jag älskar att skämma bort mina barn genom att passa upp dem en hel del. Jag har ju tid till det och därför gör jag det. Ändå hjälper de till när jag ber om något. Ibland kan jag givetvis brusa upp och få ett anfall. Hahaha. Men vilken förälder får inte det?

Denna förändring har varit en del till varför jag mått sämre sista året. Inte fasen underlättar det något att man vet om att den dagen kommer, förr eller senare. Det var ju inget man ens tänkte på när barnen var små. Åren har gått så fort, kanske inte just när man var mitt uppe i jobbiga perioder. Men i det stora hela, nu när man väl sitter här snart 21 år senare.

Själv fyller jag 39 år nästa vecka, det är nu livet ska börja när barnen är stora och mer självständiga. Hahahaha. Barnen är ju mitt liv, jag vill stanna tiden för evigt just nu. Just i denna stund, utan ångest för vad som komma ska. Som mina barn säger till mig, det är dags för mig att träffa någon karl. Som jag kan slösa bort all min kärlek på och skämma bort. Önskar det vore lätt att hitta någon. Jag är så trött på allt spelande, velande som de flesta karlar verkar hålla på med. Iaf dem som jag tycker verka lockande. Någon som anstränger sig och tar mig med storm, varför ska jag alltid anstränga mig. Nu är det dags att någon gör något för mig. Så vart finns alla vettiga karlar som verkligen ser vilken skatt jag är? Finns det någon där ute? Hahahahaa

Nu ska jag sätta igång och göra lite mat till mig. Det blir kycklinggryta idag. Tänker anstränga mig lite trots att jag är barnledig tills på fredag. Då jäklar händer det grejer. Min dotter bjuder ut mig på en helkväll. Ska bli kul att piffa upp sig lite extra.

Ha nu en fin onsdag. Var rädda om er och varandra ♥

Lämna en kommentar

Flera gånger har jag börjat skriva på ett inlägg sista veckorna, men jag har raderat allt och struntat i det. Har varit en jobbig period som resulterade i rejäl magkatarr, men nu är det mycket bättre. Humöret går upp och ner, även om det till stor del har varit upp sista veckan. Kan ju bero på solen, även om det blåst kallt som satan denna veckan.

I alla fall, jag ville bara skriva ett kortare inlägg och önska er en trevlig helg. Framför allt en Glad Påsk.
Hoppas ni får äta massa god mat och en hel hög med gooooodis.
Var nu rädda om er och så ska jag snart försöka få till ett längre inlägg.

Kramkalas på er ♥

Lämna en kommentar