Vissa av er läsare vet kanske redan vad det handlar om, eller kanske har gissat sig till det. Nu när det gått åtta dagar så kan jag avslöja det. Jag är en icke-rökare, fd rökare, rökfri osv. Har hållt upp i åtta dagar nu och det har varit dom lättaste dagarna med tanke på noll abstinens. Jag har ju länge känt att jag vill sluta röka men det har varit lättare sagt än gjort. Att jag har allergisk astma som blev ännu värre av rökningen spelade ingen roll. Trots att jag var tvungen att ta medicin mot det dagligen. Nu har jag inte behövt ta det alls på en vecka. Har varit på riktigt bra humör och inga humörsvängningar eller utbrott. Har inte ens klättrat på väggarna. Haha. Helt otroligt! Detta beror på en bok som jag läste. Min syster läste den först och på tisdag är det två veckor sen hon slutade röka. Sen tog jag över boken och jag var väldigt tveksam till hur den skulle kunna hjälpa. För man kan, inte ens efter att ha läst boken, förklara vad den går ut på. Den ändrar ens tankesätt bara helt enkelt. Jag kan ärligt säga att jag inte haft sug efter ett bloss en enda gång. Hade jag vetat detta så hade jag läst den för länge sen. Men det viktigaste av allt är att jag skulle aldrig ens ha börjat röka om jag fick välja igen. Det är det löjligaste jag har gjort. Jag tänker aldrig mer stoppa en giftpinne i min mun, det är en sak som är säker. Hurra, jag är äntligen icke-rökare. Och jag har aldrig mått bättre.





Det verkar som jag måste komma till en viss punkt när jag känner att det är nog. Så känner jag med mycket i mitt liv och det är dax för en stor förändring när det gäller vissa saker. Jag har helt enkelt fått nog och nu är det dax att tänka på sig själv. Jag är viktigast och ska jag kunna finnas för mina barn så krävs det att jag är rädd om mig själv. Ska även föregå med gott exempel och inte acceptera vad som helst. Vill lära mina barn att vara starka och stå på egna ben. Fast självklart kommer jag alltid finnas där när dom behöver mig. Ibland kan man ju snubbla och allt känns hopplöst. Jag finns där oavsett. Lika mycket som min familj finns där för mig.

Nu har jag delat med mig av min hemlighet. Kan ju avslöja att något som detta ökar självförtroendet något enormt mycket och jag känner att jag klarar vad som helst nu. Men jag tar inte vad som helst längre. Den tiden är förbi.

Trevlig söndag på er. Kram

Postat i Guldkorn | (5) kommentarer Trackbacks ()

Lämna en kommentar