Jag måste lära mig att inte vara så jäkla misstänksam eller vänta mig det värsta jämt. Allt löser ju sig ändå, även om det inte alltid blir som jag tänkt mig. Nu visade det sig att jag hade fel, att han var ärlig mot mig. Hörde av sig trots allt. Bara jag gav honom lite andrum. Alla vill inte dela med sig av sina problem som jag gör. Själv behöver jag få prata av mig med någon jag litar på. Så här i början kan man inte räkna med att man är den första som han vänder sig till heller. Det är något som kommer med tiden. Jag känner mig glad över att han hörde av sig i alla fall och att jag fick ett hum om vad problemet gällde. Nu kan jag pusta ut och bara finnas här för honom när han känner för det. Och om han vill prata. Jag vill bara att han ska veta att jag tycker så mycket om honom. Det vet han redan iofs. Det är ju ömsesidigt, som han säger. Och då ska jag också tro på det nu.
Jag har hållt på att slita mina hår över en lysrörsarmatur som verkar ha sagt upp sig helt. Den utanför min dörr har blinkat ett litet tag och nu tog jag tag i att byta ut rören och tändarna. Då slutar fanskapet fungera helt. Tack och lov dök hyresvärden upp och vi försökte fixa det ihop. Fick även ta ström mätinstrument till hjälp, men den har sagt upp sig helt. Kortslutning. Efter det har jag satt på en maskin med sängkläder och slängt ut täcken och kuddar på altanen för vädring. Nu ska jag plocka lite och sedan fixa något ätbart. Har massa energi och humöret är på topp. Åååh vad jag älskar våren.
Ha en fortsatt trevlig dag
Lämna en kommentar
(3) kommentarer
Trackbacks ()
