Jag blir faktiskt riktigt trött på mig själv, men det verkar som jag är inne i en riktigt dålig period och allt är pest och pina. Nu kommer ni tro att jag inte är helt normalt funtad eftersom jag kommer skriva det här. Jag längtar tills hösten! Jag längtar tills slutet av november. Hur normalt är det då på en skala! Jag kan ju avslöja lite ytligt varför också. Med tanke på hur ansträngd min ekonomi är och har varit. Har varit tvungen att fixa en del saker och det som tynger mig är att jag betalar närmare 3000 kronor extra i månaden som försvinner när jag betalar det sista i slutet på oktober. Jag har själv satt mig i skiten och kommer få sota för det tills dess. Tack och lov så blir det inga följder efter detta. Men sommaren lär inte bli rolig och vi kommer inte ha råd att göra något alls. Det är ju ännu värre nu när jag inte ens har råd med mat till mig själv den veckan jag är barnledig. Blir det rester över från barnveckan så kan jag få mat någon dag när jag är ensam. Fy fan vad detta suger. Hade hoppats på att jag hade råd att köpa mig ett busskort för att kunna åka till stranden med barnen. Barnen har ju fritidskort som dom kan åka på i hela västra götaland hela sommaren. Men mitt månadskort är så dyrt så det kan jag inte köpa som läget är nu. Hade varit fint om det fanns en sjö i närheten. Har ju inte någon cykel heller så man kan ta sig dom längre sträckorna som gäller för att kunna åka och bada. Fast det är nog lite väl långt att cykla till badställena vid havet från mig ändå.

Sen är det mycket krångel med annat också, som jag har skrivit vagt om förut. Nu har det kommit till den punkten att det inte kan bli värre. Antingen så skiter det sig helt eller så löser det sig. Jag har redan ställt in mig på att det skiter sig såklart. Jag orkar inte hoppas längre heller, det har varit för mycket krångel och frågetecken. Men det visar sig väl hur det blir inom väldigt snar framtid. Redan nu är jag beredd att gå vidare, har redan sörjt i några dagar för detta. Har gjort det jag har kunnat och mer kan jag inte göra. Resten är inte upp till mig längre. Men någon leksak är jag inte och tänker inte gå med på det heller.

Just nu är jag ensam hemma. Har betalat några räkningar och hyran. Blev sent gjort, men bättre sent än aldrig. Nu är bankkontot ekande tomt och det är långt kvar tills den 18:de, hua mig. Hoppas skattepengarna kommer snart så jag klarar den sista veckan med barnen innan jag får pengar igen. Även om det inte är någon större summa jag får tillbaka så räcker det till att klara maten om man snålar den veckan. Är ju van att kunna klara det på några få hundralappar. Snacka om att man får räkna och verkligen snåla i affären för att hitta billig mat. Hoppas nu inget oförutsett händer som kräver pengar, i så fall är jag illa ute. Men med min vanliga tur så är det väl som bäddat.

Nu har jag väl fått gnällt ur mig det värsta. En och annan tår blev det också på kuppen medans jag skrev detta. Inte ens solen får mig på bättre humör just i dag. Det blåser ju som fan här i Göteborg. Alltid är det något. Haha. Fan vad jag är patetisk. Hoppas jag inte smittar av mig till er som läser i alla fall. Det unnar jag er inte.
Må så gott allihopa. Kram

Lämna en kommentar