Fattar inte att dagarna bara rinner i väg som dom gör. Får nästan dåligt samvete när jag ser hur långt det går mellan mina inlägg. Detta är ju min dagbok och det är ett bra minne för allt man gör. Men ändå så känns det som skrivlusten smält bort i värmen. Men nu tänkte jag få till ett inlägg i alla fal.l För jag ser att jag, trots allt, har flera besökare inne på sidan dagligen. Hur nu det är möjligt? Kikar ni in för att ni är sugna på att läsa något nytt? Trots att min blogg innehåller mycket gnäll och klagomål. Skulle faktiskt kunna gnälla och beklaga mig i även detta inlägg men jag avstår. Jag har kommit till en gräns när jag inte orkar tänka på det mer. Det handlar givetvis om ekonomin. Kärleken håller i sig, även om vi inte haft någon tät kontakt dom senaste dagarna. Så kan det bli när det är mycket omkring en och framför allt underbart väder. Förhoppningsvis så kommer han till mig om lite mer än en vecka. Jag längtar otroligt mycket. Även om jag inte tar det förgivet att han kommer. Har blivit besviken så många gånger redan. Men men, den som lever får se.

Veckan som gått har bestått av mycket sol och några promenader runt slättadamm med syrran. Har tagit en hel del kort och dom lägger jag in i ett eget inlägg. Vi har haft så kul och det har blivit en hel del skrattande. Framför allt en av dagarna när vi promenerade där och skulle mata ankorna. Dumt att tro att bara ankorna ville ha mat, fiskmåsarna är ju för jävliga. Jenna har verkligen fiskmåsfobi, vilket liv det var på henne eftersom dom "anföll" henne. Hon skrek verkligen som en tjej. Haha. Jag skrattade så jag höll på att kissa på mig. När brödet var slut så gick vi vidare längst dammen. Helt plötsligt så får vi syn på något vid den grunda kanten, rygg och stjärtfenor på en fisk. Jenna ska kvickt ta sig ner för slänten för att kolla. Mitt i slänten gör hon ett rejält hopp och vänder i luften. Skriker och skrattar om vartannat. Hör bara att det är något med att allt rör sig. Jag fattade ingenting samtidigt som jag höll på att bryta ihop av garv, hon såg så rolig ut. Till sist får hon fram att det är små grodbebisar överallt i gräset. Då får jag syn på dom, har aldrig sett så mycket grodor. Tusentals hoppade runt och det prasslade överallt. Då upptäckte vi att dom även var på vägen. Jenna har ju även grodfobi, efter vår käre mor, men hon är djurvän och ville inte råka trampa på någon. Undrar hur många hon krossade på vägen ner för slänten. Hahaha. Jag är inte rädd för grodor så jag passade självklart på att hålla. Ville ta med mig några hem men fick inte för Jenna. Tack och lov. Dom stackarna hade ju dött. Dom har det bäst vid dammen, som fågelmat till alla jäkla fiskmåsar. Usch. Stackarna. Nästa gång vi gick dit så såg vi inte så många grodor, fanns bara några stycken. Men ankorna skulle ha mat igen, då var jag med om något jag aldrig varit med om innan. Utöver fiskmåsarna som alltid dyker upp när det vankas något ätbart så kom även duvorna. En av duvorna måste varit tam för den flög upp och satte sig på min hand, den gjorde det om och om igen. Till Jennas stora skräck. Haha. Hon höll sig på avstånd kan jag säga. Jag tyckte det var en härlig känsla när det åt från min andra hand. Lägger som sagt in bilder från våra utflykter till slättadamm i nästa inlägg.

Nu har det kommit en regnskur, hörde åskan på håll och hoppades det skulle komma över här. Nu är det mer kvavt än innan, skulle vara skönt med ett rejält åskväder. Hoppas ni som läser mår bra och att ni också passar på att njuta av den härliga svenska sommaren. Ha det bäst. Kram

Lämna en kommentar