Nu är det snart dax att lägga sig, klockan ringer vid sex i morgon bitti igen. Har haft en riktig nostalgiafton med både fångarna på fortet och timeout på teve. Har skrattat en hel del. Innan jag ska fixa mig för natten så vill jag berätta om mitt besök hos öronläkaren igår.

Jag var lite nervös redan när jag skulle dit. Var ju redan föberedd på att det skulle bli aktuellt med ett rör i mitt andra öra med tanke på alla öroninflammationer. Sen fanns ju risken att röret jag redan hade skulle behövas bytas ut. Men när doktorn tittade så såg det bra ut och den sitter fint där den ska. Och han tyckte absolut jag skulle sätta in rör i andra örat också för att slippa mitt helvete som jag haft sen mina barn var små. Jag är ju öronbarn även som vuxen. Han började prata med sköterskan om att hon skulle hämta olika saker och då fattade jag att jag skulle göra ingreppet redan denna gången. Jag stelnade till och frågade om det skulle göras redan i dag. Japp, han tyckte det var lika bra så jag slapp gruva mig tills nästa gång. Haha. Visst hade han rätt i det men jag kände paniken komma som ett skott. Jag fick fram om hur det hade gått till förra gången och hur dom bedövade då. Att läkaren hade sprutat in skum i örat och jag fick vänta en timme medans det verkade, men att det gjorde för jävla ont ändå. Nu berättade doktorn att dom har ett bättre medel som hjälper riktigt bra och man känner knappt något alls när det är bedövat. Det var bara det att det är bökigt att få gjort det och att det är ganska obehagligt. Tur att jag inte visste hur det var. Bedövingen tar med en gång när man penslar på trumhinnan, men här snackar vi om en sådan tunn och liten tops så man knappt såg den. Och det tog sin lilla tid att få penslat hela området. Jävlar vad ont det gjorde!!! Det kändes som han drog med något vasst inne i örat. Jag skrek inte men varenda svordom och alla fula ord jag kunde drog jag högt medans jag nästan kramade sönder sköterskans hand. Sen kom det en massa ojande ljud från mig också. Haha. Jag var stel som en pinne och sköterskan sa till mig att inte glömma andas hela tiden. Jag måste säga att jag är inte rädd för smärta och jag har hög smärttröskel, men detta var som värsta öroninflammationen innan det går hål och varet kommer ut. Men doktorn hade rätt i en sak iaf, när han väl skar hålet för röret så kände jag ingenting. Kände bara att det knakade till när han sen efter det drog röret på plats. Jag var helt genomsvett när jag fick sätta mig upp och jag skämdes som en hund. Jag bad båda om ursäkt för att ha låtit så, sa att min mamma hade skämts för mig om hon varit med och hört mig. Men läkaren sa att det var inget ovanligt att det lät från detta rummet. Haha. Jag trodde inte det kunde bli mer pinsamt, men när jag öppnade dörren för att gå ut i väntrummet så stirrade alla på mig. Vuxna och barn, framför allt barnen tittade storögda på mig. Jag har nog skrämt livet ur dom och dom lär vägra gå in till doktorn efter mig. Hahaha. Jag tittade ner i golvet och skyndade mig ut från avdelningen. När jag kom hem så hade bedövningen släppt helt och jag hade riktigt ont. Det ska gå över efter några dagar och jag får ta smärtstillande vid behov. Jag är glad att det är över och nu ser jag fram emot att slippa mina öronproblem. Ska bli så skönt när hörseln kommer tillbaka helt på det örat också, har en lock känsla och är mer lomhörd än vanligt.

Nu ska jag borsta tänderna och så, sen ska jag läsa en stund innan det är dax att sova. Bea ligger redan och sover i min dubbelsäng. Skönt med sovsällskap, så länge hon inte tar all plats även på min sida. Det är hon duktig på ibland min kära dotter.

Nu önskar jag mina läsare en god natt. Nu hoppas jag att jag får drömma om min drömprins, var han nu finns. Kram på er

Lämna en kommentar