Detta känns till och med pinsamt att skriva, jag tror jag har slagit rekord i att prata på telefon igår och inatt. Tror det blev sammanlagt nästan 10 timmars pratande. Haha. Tror aldrig tiden har gått så fort och det var som jag gick på något när vi väl hade lagt på. Nu förstår jag hur en knarkare känner sig när han tagit en sil, eller hur en tonåring känner sig också för den delen. Behöver jag berätta att det var en kille jag snackade med?? Knappast va. Det är en ny bekantskap och man får se vad som händer. Jag tar som sagt inte ut något i förskott, bara det negativa såklart. Det är ju mig vi pratar om nu. Haha. Pesimistiska Sabina, i ett nötskal. När jag väl skulle somna så snurrade huvudet bara av positiva tankar och jag fick tvinga mig själv att inte försöka tänka på saker alls. Somnade till sist efter att ha vridit och vänt mig i en timmes tid.

Gick upp tidigt i dag, kände mig stressad för att jag hade lovat min kusin och hans tjej att hjälpa till med att renovera i deras lägenhet. Förvanade att jag bara har målat och småspacklat hål innan, men det är jag ju duktig på iofs. Så vad händer?? Joo, jag får en kille, Adde, på 18 år till hjälpt, som ska hjälpa mig med småsaker, med andra ord så är det jag som ska spackla hela väggar och hörn. Fick panik kan jag lova, har ju bara varit med och sett när andra har gjort det jobbet. Men jag fick motat paniken och satte igång, killen kunde inget sen innan och jag fick satt honom i mindre småjobb. Själv satte jag igång med att spackla skarvar och hörn, blev serverad öl också hela tiden så då försvann nervositeten. Marco frågade mig om det var något speciellt jag behövde. Fick funderat ut snabbt för att jag behövde gullfiberremsor till hörnen, en bred spackelspade och en hink med spackel. Han hade bara köpt en tub innan!! Hur långt hade han tänkt sig att det skulle räcka?? Inte ens till ett hörn. Jag blev riktigt nöjd med resultatet och i morgon så ska jag sätta söte Adde till att slipa väggar medans jag fixar bort lite hål och skarvar i deras vardagsrum. Sen ska det målas i sovrummet. Är så spänd på resultatet och oroar mig faktiskt för att dom inte ska bli nöjda. Men jag förvarnade att jag absolut inte är någon fackman eller har gjort så mycket på väggar förut. Dom sa att dom vågar ta chansen. Så nu gäller det att hålla både tummar och tår.
Jag hjälper Marco för att han alltid hjälper mig med min dator, är det något som ska fixas så behöver jag aldrig betala för allt arbete han lägger ner, enbart delar. Så det känns skönt att jag kan göra något för honom också. Lär väl inte ha några som helst problem att somna efter att ha stressat och jobbat en hel dag. Marco och Lenita var snälla och bjöd oss arbetare på pizza, tror aldrig jag har slängt i mig maten så fort. Kände stress för att hinna spackla klart idag innan dom skulle iväg och jobba på Dubliner.

Nu tänker jag umgås med Bea och Jimmy, får lite dåligt samvete för att jag inte är med dom i helgen men dom förstår ju att jag måste ställa upp nu. Önskar mina läsare en trevlig helg, festar ni så ta en sup för mig också. Kramis

Lämna en kommentar