Nu ligger barnen och sover, sonen somnade på soffan och Nine väckte honom så han fick flyttat sig till sin säng. Vid tolv somnade Nine och Wille, det är bara Bea och Matti som fattas. Bea är hos Angelica och Matti är i Finland. Älskar ju att ha min stora familj samlade på samma gång, även om jag "bara" har tre barn så räknar jag in svärsönerna i familjen. Det har varit en lugn kväll här iallafall, snart ska även jag lägga mig och sussa gott. Hoppas jag.

Jag känner mig irriterad och rastlös, är så mycket tankar som snurrar i mitt huvud och jag måste säga att det finns saker jag inte tål. Jag vet att jag är egoistisk, men min familj går faktiskt i första hand. Och när någon ger sig på mig med olika påhopp och kallar mig för saker, det ogillar jag starkt. Dessutom när det kommer från en människa som inte känner mig. Hur jag lever mitt liv och gör mina val rör, bara mig, och ingen annan. Jag skulle aldrig ge mig på en annan människas leverne och val. Märker nu att jag inte är redo att låta någon annan komma in i mitt liv, jag är för egoistisk för det och sen trivs jag faktiskt med hur jag lever nu. Sen att jag har ett kontrollbehov ska jag inte heller behöva varken ursäkta eller försvara. Det är olika omständigheter som gjort mig sådan. Kan inte någon annan acceptera det så kan dom dra åt helvete rent ut sagt. Jag tänker inte ge upp något av det som faktiskt får mig att må bra, pratar om mitt beteende nu. Så som jag har det, har jag kämpat för att få. Och nu när jag väl känner att jag mår bra, så tänker jag fortsätta med det. Man ska, ta mig fan, behandla andra människor med respekt. Då ska man även respektera att dom inte lever som man själv gör. Är man så jäkla irriterad över det, så kan man behålla dom åsikterna för sig själv. Man ska fan inte såra någon genom att försöka pracka på sin egen åsikt om hur saker och ting ska vara. Det som fungerar för den ena, fungerar faktiskt inte för alla. Man kan inte dra alla över en kam. Vi är alla olika individer och så ska det vara. Tänk om vi alla vore lika, usch, vad tråkigt det skulle bli. Nu känner jag att jag har alla taggar utåt och har faktiskt ingen lust att lägga energi på någon utomstående. Jag har gjort mina val och tänker stå för dom, så länge jag själv och min familj mår bra av det så. Säger absolut inte att jag är perfekt, det är ingen, men kan man inte acceptera mig som jag är så är det bara att dra.

Som en annan vis (fast ibland är du fanimej dum) sa till mig för ett litet tag sen. Nu tänker jag ta en dag i taget, ta problemen när dom kommer (om dom kommer), samt ägna mig åt min familj. Det är dom som kommer få all min kärlek och uppmärksamhet från och med nu. Nu saknar jag verkligen att prata med den speciella personen, min soulmate. Önskar du kunde höra av dig, läser du detta så gör det. Jag har mest känt mig som jag inte ska störa dig efter vi skrev till varandra sist. Trots att jag menade precis vad jag skrev så fick jag aldrig avsluta samtalet på rätt sätt. Med tanke på att vi båda är så lika så är du självklart också egoistisk, sen är du fanimej mer envis och tjurskallig än mig. Eller heter det jag?? Vad fan vet jag. Skit samma, spelar ingen roll. Ni får ta mig som jag är, även med stavfelen.

Känns skönt att ha fått skriva av sig lite innan jag ska sova, känner mig lite lugnare då. Min ventil, många gånger, är just bloggen. Det finns säkert folk som även stör sig på hur jag kan skriva öppet om såpass mycket. Finns säkert någon som tycker jag skriver i koder också många gånger, men som jag har sagt så kan jag ju inte vara lika öppen och ärlig när det är någon annan person som är inblandad. Jag bjuder på mig själv när det gäller egna erfarenheter och misstag, jag hoppas ni nöjer er med det. Jag skriver ju faktiskt inte bloggen för någon annans skull än min egen, skulle inte spelat någon roll om det inte var någon som läste detta. Men samtidigt så blir jag glad över att det jag skriver faktiskt intresserar någon annan, inte bara mina närmaste. Är inte ute efter att bli någon känd bloggare heller för den delen, den pressen skulle jag inte palla med. Näää, det skulle jag inte och jag står för det!! Jag är faktiskt inte ute efter uppmärksamhet som kanske vissa tror...

Man blir mer kräsen och egoistisk ju längre tid man är singel, nu har jag ju varit det sen i början av förra året. Jag trivs som bara den, det kommer från djupet av mitt hjärta. Ensam kan faktiskt vara stark många gånger, men det är min familj som gör mig stark och orka med livet. Jag tänker fortsätta med att vara stolt över mig själv, trots vad andra människor har att anmärka på. Go to hell, säger jag bara till er. Till er andra som också sitter i samma båt säger jag bara, ni ska gå med huvudet högt. Ingen har rätt att anklaga er för något, Ingen. Gör dom det ändå så är det dom som har problem, inte ni. Låt inte sådana människor ta onödig energi från er.

♥ ♥ ♥ En massa kärlek till er som förtjänar det, jag tror på er ♥ ♥ ♥

Lämna en kommentar