Pratade med Lenita ikväll, igen. Kan inte med ord beskriva hur mycket hennes stöd betyder för mig. Hon är alltid så klok och får mig att må bra varje gång jag pratar med henne. Hon är som en svägerska för mig trots att hon faktiskt är ihop med min kusin. Inget jag berättar för henne är pinsamt och jag kan verkligen vräka ur mig allt. Blir mycket skratt och även tårar ibland. Hon peppar mig och försöker få mig att inse hur värdefull jag är, när jag känner mig som mest misslyckad. En sådan kompis borde alla ha, jag har turen som fått det iallafall. Det är nog den vänskapen jag uppskattar mest, för första gången är det inte jag som bara måste lyssna utan här är det faktiskt mest jag som spyr galla och avreagerar mig. Hon är ju själv i sjunde himlen och allt ser så ljust ut. Men självklart kommer jag lyssna även på henne när det behövs. För det handlar om att ge och ta i det fallet. Om man är normalt funtad vill säga...
I morgon bitti är det dax för min syster Joannas ultraljud, tror hon kommer hit efteråt för att visa upp bilderna och umgås. Ska bli så spännande att se bilderna och samtidigt även känna på magen igen. Nu sparkar bebben för fullt också. Och för varje vecka blir hon större och större. Tänk att jag ska bli moster!! Blir alldeles varm av bara tanken.
Helgen har varit både bra och anus, vill inte ens skriva om den. Nu ser jag fram emot en ny vecka och vad den har att erbjuda.
Vill också passa på att skriva till D, krya på dig. Hoppas du blir frisk fort. Tänker på dig...
Ville bara skriva en snabbis innan jag ska lägga mig. Önskar er en bra vecka i höstrusket, för det kan man verkligen kalla det nu. Just nu så regnar det för fullt och det har blåst rejält hela dagen.
Glöm inte; Man ska behandla andra människor som man själv vill bli behandlad tillbaka....
Borde väl inte vara så jävla svårt att leva efter, eller?
Postat i Min vardag | (0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar