Det var ingen större idé att ens tro att man skulle få sova ut, jäkla telefon till att ringa hela tiden. Till sist blev jag sur och lade mig i soffan istället. Då minsann var telefonen knäpptyst tills jag väl hade somnat. Haha. Så typiskt. Tror vissa människor har en radar för att verkligen veta när det är som mest olämpligt att höra av sig. Kan ju iofs stänga av ljudet men jag vill vara tillgänglig när det gäller mina barn. Tänk om det händer dom något, hemska tanke!! Så därför får man väl leva med sönderhackad sömn när man är så dum och tror man ska få sova på dagtid. Huvudvärken är nästan helt borta, men känner mig seg. Så just nu är det baksmälla och mensvärk som pågår. Kul kombination, knappast, kan jag lova.

Vilket jäkla väder det har varit, kom världens hagelskur för någon timme sen. Sedan efter det har det ösregnat. Det är helt klart höstligt och ikväll tänker jag kura i soffan framför något sevärt med en massa levande ljus i vardagsrummet. Mysfaktor på hög nivå, jag bara älskar det. Nu slipper man ju frysa så förbannat här inne också eftersom värmen fungerar igen. Härligt.

Fick in pengar på mitt konto idag som jag inte hade väntat mig, blev glatt överraskad. Tänker ändå leva snålt så jag får undan något av det jag ligger efter med. Är så snål mot mig själv så jag bara har ätit middag två gånger sen i torsdags förra veckan. Ser till att bara få i mig något litet varje dag när jag inte har barnen. Blev ju knappt några rester över från förra gången jag hade dom. Därav middagsbristen. Ska jag ha råd att föda mina barn så får jag själv gå i sista hand, dom ska få äta ordentligt när dom är här. Bea lovade mig att vi ska sticka iväg och handla mat i morgon när hon kommer efter skolan. Skönt att få sällskap med den tråkiga sysslan.

Trots att mycket inte har blivit som jag hoppades sista tiden, stor del av året, så känner jag mig otroligt uppåt. Tänker inte sörja för något som går åt pipan, utan går vidare med högt huvud och rak rygg. Vem fan vill gråta över spilld mjölk?? Inte jag iallafall. Fick komplimanger av en vän för hur jag klarar av att hantera alla motgångar. Svarade med ett skratt att det inte som inte dödar en, härdar en. För visst är det så att jag blir starkare för varje sak jag går igenom, som för dom flesta. Men för mig är det en stor sak. Vissa saker tillåter jag mig att bli ledsen över, men jag blir fort arg och tänker att va fan... inget/ingen ska få mig på fall. Jag gör mitt bästa, ännu ivrigare än någonsin innan. Allt ska inte serveras på silverfat, lite ska man få kämpa också så man värdesätter det mer. Så är det när det gäller mycket. Om det blir tårar och tandagnisslan så tar jag det när jag är hemma, utan att någon annan får se eller höra det. Förutom mina närmaste då såklart. Det är er förtjänst att jag sitter här idag ju. All min kärlek till er ♥

I morgon kommer två av mina älskade ungar hit, även Matti då tror jag, Ninemus kommer på lördag först. Och då kommer jag få ha henne för mig själv tills på söndag kväll när hon åker till pappa igen. Fasen vad mysigt det ska bli, har verkligen saknat min envisa dotter. Hennes kille William kommer jag inte träffa denna gången då med andra ord. Älskar mina underbara barn och båda mina fina svärsöner. Kan inte ha det bättre än så här.
Nu tänker jag rota fram något ätbart, känner hur magen kurrar och jag tror huvudvärken kommer ge med sig om jag får i mig lite näring.
Lägger med några höstliga bilder som jag tog för en stund sedan, detta är min utsikt från altanen.

Trevlig kväll på er.

Lämna en kommentar