Var iväg i morse till Elgiganten direkt när dom öppnade, skulle ju köpa det senaste COD spelet som släpptes i dag. Sonen är överlycklig och längtar tills på fredag när han ska hem till pappa igen och kan spela det för första gången. Inga större framsteg med sonens gående, han klarar korta turer här i lägenheten och sen har han rejält ont. Ser inte ljust ut att det ska bli någon skola för honom alls denna veckan, är för långt för honom att ta sig till Floda när han inte klarar av att gå riktigt.

Själv mår jag uschligt och humöret är nere på noll. Hatar detta mörker och längtar tills man kan julpynta lite så det blir lite ljusare, för det blir det ju när det är stjärnor och stakar i alla fönster. Även alla ljusslingor som folk sätter upp i sina trädgårdar hjälper också till. Men det är några veckor kvar innan dess, tror iofs att det kommer gå fort tills dess.

Nu har jag bestämt mig, inga fler chanser från min sida. Finns en gräns för hur mycket jag tänker utsätta mig själv för. Det är inte värt det och jag känner mig inte ens ledsen över det beslutet. Konstigt nog så förvantade jag mig detta så jag blir inte förvånad längre. Mitt öde med andra ord.

Vet ni vad jag har lust att göra mest av allt just nu? Jo, det är att gå i ide och vakna när det blir vår igen. Försvinna från allt jävelskap och glömma allt som varit. Hoppas på att man får ny energi att tackla alla problem som dyker upp. För det ska gudarna veta att dom gör, ingen idé att ens andas ut längre mellan varven. Är det inte det ena, så är det alltid det andra. Varför?? Vad i helvete har jag gjort för fel? Snacka om att vara född under fel stjärna.

Ska även avslöja en sak till som har funnits i mina tanker sista tiden. Jag fasar för julafton, för jag ska vara helt ensam för första gången i mitt liv. Jag får ångest av bara tanken. Men jag ska försöka tänka på att det är en helt vanlig dag och sen låtsas att det är julafton först när barnen kommer på juldagen. Herregud, varför väcker det så mycket ångest att vara ensam på en julafton? Jag har allt varit helt ensam på både nyårsafton och midsommarafton. Kan inte påstå att det var speciellt roligt, men det gick faktiskt. Även om jag måste avslöja att när jag var det på en nyår så grät jag en skvätt i min ensamhet. Haha. Patetisk jag är. Detta är nackdelen med att vara singel, man har ingen man kan dela dom dagarna med. Men inte fan tänker jag vara ihop med någon bara för att slippa vara ensam heller.
Säger bara tack och lov till att det inte är första julen utan mina barn, annars så hade jag väl dränkt mig i dassholken. Haha. Suttit och tittat på Kalle Anka och hans vänner samtidigt som jag bölar som värst....

Nu ska jag fixa mig för sängen, den är min favorit just nu. Ber om ursäkt för att jag gnäller i bloggen, men ibland är det svårt att tänka på att det kommer en ljusning till allt....

God natt

Lämna en kommentar