Nu orkar jag nog skriva lite mer, känner mig fortfarande helt urlakad efter förra veckan. Samma känsla som man har efter en asjobbig magsjuka typ, känner sig helt orkeslös.
I går så fick jag dammat och diskat alla prydnadssaker som skulle ställas fram igen. Har bara kvar att tvätta köksfönstret och sätta upp stången samt gardinerna i köket. Kom även på att jag måste måla kakellisten som fortfarande är grön. Detta får bli veckans måsten jag ska utföra, men jag tänker vila upp mig lite till innan.

 

Hur mår jag nu då ? Jo då, det är ganska skapligt men tankarna far och flyger nästan hela tiden. Tänker på allt och inget, finns ju även en person som bosatt sig i mina tankar och det känns bara jobbigt, eftersom allt är så ovisst. Man kan ju alltid önska att man visste utgången för vissa saker, allt för att skydda sig själv så gott det går. Men det är ju så att man tyvärr måste utsättas för smällar lite då och då. Det ska ju tydligen härda en, men fan vad jobbigt det är. Hatar när man känner sig som i limbo, eftersom man inte har någon aning om något alls. Men det löser sig säkert på bästa sätt med tiden, livet går ju alltid vidare trots allt. Man får helt enkelt se tiden an.

Nu har jag Bea och Jimmy här, dom kom igår och lär väl stanna till mitten av nästa vecka. Beror på när deras farmor och farfar kommer hit ner och hälsar på. Känns skönt att få tankarna på annat och hålla lite rutiner.
Har även fått en glädjande nyhet också. Familjen ska utökas ännu mer, det är inte bara min brorsa som ska bli pappa igen i december utan en till som ska ha barn i mars nästa år. Eftersom det är så tidigt än så har jag lovat att inte skriva vem det handlar om, med tanke på att så mycket kan hända. Dom planerar iallafall att behålla barnet och jag tycker det ska bli jättespännande. Älskar ju bebisar och vad är då bättre än att skaffa fler själv, jo, att andra i släkten och vänner skaffar. Haha. Jag har redan gjort mitt på den fronten, ställer mer än gärna upp som barnvakt ibland för att få njuta av dom små liven och även avlasta föräldrarna. Helt plötsligt är det så många man känner som ska ha barn, tycker även att man ser gravida och nyfödda överallt. Mysigt, men inget för mig.
Grattis till er som går i väntans tider, framför allt när det gäller första barnet. Det är verkligen något speciellt och jag minns faktiskt själv hur det kändes då.

Nu orkar jag inte sitta här vid datorn längre, sonen spelar live och jag är lite less på skjutljuden som hörs hela tiden. Ska sätta mig och titta på Big Brother strax, njuta av att se snygge Peter. Mmmm, me like !!
Lägger in två bilder på hur det ser ut nu hittills i vardagsrummet, är så nöjd.
Kram så länge...

Lämna en kommentar