Järntorget i sin vårprakt. På väg till Sahlgrenska sjukhuset.
I dag var jag på hörselprov, är helt slut i huvudet efter det. Fick sätta mig i ett litet ljudisolerat rum med en stol och olika hörlurar samt mikrofon. Kändes som väggarna kröp närmare mig först men sen glömde jag bort det med tanke på att jag fick koncentrera mig på hörselprovet.
Först så fick jag lyssna på en massa olika pip i olika tonlägen och styrka, då skulle man trycka på en knapp varje gång man hörde något. Gick bra med vänster öra, höger visade sig vara likadan som testet för ett år sen. Sen sattes det på ett störande brus samtidigt som jag skulle försöka höra pipandet genom. Det var också detsamma som förut. Men det sista testet som gjordes fick mig nästan att börja gråta. Det skulle vara störningsbrus i hörlurarna samtidigt som en röst skulle säga ord som jag skulle upprepa. Det var inte lätt heller på det örat jag hör normalt med, den andra kändes mest som gröt i huvudet. Jag hörde ju att någon sa något men inga tydliga ord. Fick gissat på så många och hon fick höja flera gånger för att jag skulle kunna höra något alls. Men då höjdes ju även bruset !! Jag satt där helt gråtfärdig och kände mig så dum. Hon sa att hörseln på höger öra är väldigt nedsatt och kan förstå att jag ofta får be om ursäkt eller säga va när någon pratar med mig. Och det gäller oavsett det är rörigt omkring mig eller ej. Ofta får jag låtsas att jag hör för att jag är rädd för vad folk ska tänka om mig. Jag går på helspänn hela tiden och försöker se till att ha det "friska" örat mot ljudkällan. Nu är det fastställt iallafall och nu ska jag bara vänta på läkartid för att få veta graden av min förlorade hörsel. Sen får jag helt enkelt lära mig att leva med detta. OCH fortsätta säga; va ?? Ursäkta ??
Nu över till annat.
I går så umgicks jag med min mormor nästan hela dagen. Jag körde henne till optikern för att göra en synundersökning och sen provade hon ut bågar. Vi skrattade mycket under tiden vi gjorde det med tanke på att vi även provade bågar som inte såg kloka ut. Nu blir hennes nya glasögon färdiga om en vecka och då hoppas jag hon kommer se mycket bättre igen.
När vi var klara med det så åkte vi hem till henne och hon började planera för middag medans jag gick ut med Oliver, en hund som hon är dagmatte åt. Vi passade på att gå en riktig långpromenad runt hela kyrkbyn och jag passade på att ta lite bilder. Förutom vitsippor så fanns det andra gula och blåa blommor som växte fritt. Tyckte det var så fint och trots att det blåste kallt och var mulet så njöt jag för fullt. Passade även på att titta på massor av trädgårdar och jag fastnade speciellt för denna jag tog ett kort på. Trädgården i sig är inte min stil men jag bara älskar den lilla önskebrunnen dom hade. Hade jag kunnat med så hade jag smitit in och kastat i en slant och önskat mig något. Här följer några bilder från olika ställen i Kyrkbyn, samt en bild på söta Oliver. Väldigt väluppfostrad hund måste jag säga.
Efter middagen med mormor så blev jag kvar hela kvällen, vi satt och pratade om hennes liv. Mormor fyller 79 i augusti och nu får jag känslan av att hon kanske inte har så lång tid kvar. Hon mår inte bra, sen verkar hon väldigt känslosam och alla gamla minnen kändes väldigt färska. Svårt att förklara men jag kan säga så här. Om jag hade gått igenom det livet hon haft så hade jag nog aldrig suttit här i dag. Vet inte om jag skulle ha orkat med allt som hon har gjort. Men förhoppningsvis så har jag väl lite av den styrkan som både min mormor och mamma har. Jag hoppas verkligen det iallafall. För dom två är dom starkaste kvinnorna jag vet, verkar som inget är omöjligt.
Var hemma först vid klockan 22 och då satte jag mig en stund framför teven innan det var dax för att sova. Tack för en trevlig dag i går mormor.
Nu vill jag bara avsluta med några bilder på Bea och Pimpom. Dom har satt in löständer i munnen som gör att dom ser ut som... jaaa, inte vet jag. Dom ser inte riktigt kloka ut ju. Men visst är dom söta ändå mina gullungar.
Sista bilden, Beas fot, är tagen i söndags kväll när vi skulle sova. Bea har nog ap-anlag eller något för hennes tår är otroligt viga !! Kan man säga så ?? Fattar inte hur hon kan spreta, vrida och böja på dom hur som helst. Eller så är det jag som har så gamla stela tår som inte kan göra samma sak. Haha. Vi tjöt av skratt kan jag lova. Älskar dig lilla Bea, oavsett din "abnormi tåväxti", Beas finska ord för det. Haha.
I dag är det lill-lördag och Jennas födelsedag. Sista orden för denna gången får bli en hyllning till min lillasyster.
Grattis på 22 års dagen Jenna. Hoppas din dag blir bra trots att du håller på med flyttstädning. Ses nästa helg och då firar vi min födelsedag.
Ha en bra dag allihopa.
Postat i Min vardag | 
(0) kommentarer
Trackbacks ()
(0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
