Har precis förberett varma mackor och tänker inte stoppa in dom i ugnen förrän han börjar duscha.
Har fått lite förfrågningar av gamla vänner via mail om jag har träffat någon. Svaret är nej, eller det är densamma som tidigare i det fallet. G som jag skrivit om förut.
Har även skrivit om att jag har lätt att bli kär, men att det lätt går över. Jag är inte kär just nu faktiskt, jag älskar fortfarande G så jag kan inte tänka mig någon annan. Lyckades bygga en mur runt mina känslor för honom under dom här tre månaderna. Men varje gång han hör av sig nu så lyckas han få den att smulas sönder. Han är den mannen jag älskar och skulle kunna göra allt för, jag vet även att det inte är över än på långa vägar. Det är inte vår första storm under dom här tre åren vi känt varann. Men jag tänker inte slösa varken tid eller vara ledsen för att läget är som det är. Livet fortsätter oavsett hur det kommer bli framöver. Det kan även vara så att någon annan lyckas fånga mitt hjärta, skulle iofs underlätta enormt mycket med tanke på hur långt i från varandra vi bor.
Tills dess kommer jag leva som jag gör just nu, lite tidsfördriv ibland. Festa och umgås med olika kompisar. Se till att göra allt för att hålla honom borta ur mina tankar.
Dom viktigaste i mitt liv är min familj och mina närmaste vänner. Det är dom som stöttat och stöttar mig i allt.
Vi två är menade för varandra, men det är fel tid och plats. Önskar det vore enkelt och att det fanns en vettig lösning på det hela. Mitt hjärta är stängt tills vidare, det finns inte plats för fler. Framför allt lider jag inte, jag är faktiskt nöjd med tillvaron ändå. Det som är menat att hända det händer ändå. Så det återstår att se...
Nu ropar mitt besök på mig, behöver tydligen hjälp med något. Ska väl vara en artig värdinna och stå till tjänst då.
Tills nästa gång, sköt om er. Till alla er som funnit er pusselbit, var rädda om varandra. Tänk på att ni är unika och har haft väldig tur....
"Amor Vincit Omnia"
Postat i Min vardag | (0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar