Bea påstår att jag varit grinig av mig till och från sista veckan, håller väl med henne till viss del. Men det är inte så kul när hon säger saker som att jag borde fixa mig ett ligg för att bli på bättre humör. Herregud, det är inte pga sexbristen jag får små utbrott på barnen ibland. I så fall borde väl hon också se till att ha sex eftersom hon inte haft det på tre månader själv heller. Hennes kille gör ju lumpen i Finland. Man kan ju inte skylla agression på sexbrist!! Jag har inte fått så mycket närhet på flera år som jag fått sen vovven kom hem. Det handlar om två veckor bara ju. Hon vill gärna ligga tätt intill mig och få känna min närhet, sover gärna ihop kurad vid min hals så jag känner hennes små andetag mot halsen. Ibland får jag en slick av henne när hon vaknar till. Jag njuter av den närheten man får av en hund, en valp är ännu mer beroende av närheten. Kom faktiskt på mig själv med att tänka att jag inte behöver någon kille häromdagen. Ju längre man är utan sex desto mindre tänker man på det. Nu får jag ändå närheten av min lilla vovve. Även om det inte är samma sak så räcker det för mig just nu. Jag känner att jag inte har någon brådska att träffa någon. Men lyckas någon fånga mitt intresse, det är ju ovanligt, så varför inte. Men inget jag går och längtar efter eller tänker på just nu.

Jo, åter till varför jag blev sur förut. Jag och Alice stack till backaplan förut för att möta Jimmy. Han passade Alice medans jag sprang in på Coop för att köpa valpmat på burk till henne. Dom har inte den sorten varken på Willys eller Coop här på Wieselgrensplatsen. När vi kom hem så åt vi kebabtallrik, jag orkade inte börja laga mat och vi var hungriga. Bea hade sagt innan jag stack att hon inte skulle vara hemma ikväll, hon skulle upp till Jenna och äta och titta på film. Hur tolkar man det, när man säger ordet äta?? Jooo att det handlade om mat. När Bea kom ner när jag och sonen hade ätit så blir hon förbannad för att vi hade ätit utan henne. För hon hade bara ätit popcorn hos Jenna. Jaha, som jag visste det då! Så vad händer, hon surar och börjar böla. Vad annars! Jag börjar inte gråta så fort jag blir sur som hon blir. Det är ju ett sätt att reagera på när man ska fylla 20 i år. Herregud! Ibland undrar jag hur gammal hon är! Det roliga är ju att om jag hade ställt mig och lagat maten, köttbullar och potatis så hade hon INTE ätit. Det hade inte dugit! Blir galen ibland. Är det så konstigt när jag blir irriterad ibland när jag känner att jag hela tiden får passa upp på barnen här. Otacksamhem är världens lön heter det ju. Dom är bra på att sprida ut sin skit i hela lägenhten. Precis var som helst också.

Kände att jag måste få skriva av mig lite. Ibland känner jag bara att jag inte orkar, bor man med ett vuxet barn så kan även den ta lite mer ansvar. I alla fall vissa dagar, som idag när jag gått runt med en helvetes huvudvärk hela dagen och inte orkar. Men det är väl för mycket begärt.

Nu tänker jag inte gnälla här mer. Ska ta mig en lång dusch och hoppas min irritation åker med vattnet ner i avloppet. Sen tänker jag mysa med sonen och vovven. Medans surpuppan håller sig undan. Inte konstigt om man får gråa hår! Just nu skulle jag vilja ha en stor och varm kram av någon....

Lämna en kommentar