2011-04-13

En helt vanlig onsdag... eller kanske inte

Nu hänger regntunga moln över Göteborg, snart sätter det väl igång att regna igen. Jag sitter och snörvlar i soffan, något jag gjort i över ett halvår till och från. Nu tror jag dock att det beror på pollen från al och hassel som jag reagerar på. Måste få tummen ur och ringa vårdcentralen så jag får utskrivet allergimedicinerna igen. Får be dom skriva ut även till Nine, för hon har också jobbigt med sin allergi. Mitt sitter bara i näsan som tur är, hennes är även i ögonen.

Idag ska jag iväg på utvecklingssamtal med sonen, så Bea kommer hit direkt efter praktiken och stannar tills i morgon. Hon får ta hand om Alice de timmarna jag är borta och då är det lika bra att hon sover över. Alice kommer bli så glad när lillmatte dyker upp. Blir lite tjatigt med bara mig varannan vecka. Haha. Men snart är det fredag och barnen kommer hit igen. Nu är det ju påsklov nästa vecka också så man slipper gå upp klockan sex. Ingen väckarklocka, härligt!



I morgon så kommer Nine hit och är här med Alice medans jag är iväg med sonen hos tandläkaren. Han ska börja gå på folktandvården här vid Wieselgrensplatsen så det är nära och bra. Men eftersom Alice inte är van att vara ensam mer en typ en kvart så får lillmatte vara här och hållla henne sällskap.



På måndag är det dax för att vaccinera vår lilla ligist, ska även passa på att be dom kolla hennes öron. Tycker det luktar illa ur ena örat på henne. Nu kom jag på vad jag skulle skriva om, i går kväll innan sängdax så var jag ju ute sista gången med vovven för kvällen. Vi var på framsidan och helt plötsligt bestämmer sig vovven för att springa till ytterdörren. Hon är mörkrädd min lilla vakthund. Haha. Det får man vara när man är så liten, bara tre månader gammal. Nu tänkte jag att jag skulle smyga och kika runt hörnet för att se vad hon sysslar med medans hon väntar på att jag ska komma. Jag smög och hann inte fram förrän en liten svart skugga svischar förbi mina ben. Jäklar vad rädd jag blev! Jag fick fram ett gällt iiiiih samtidigt som hjärtat stannade. Började skratta för mig själv samtidigt som jag var tvungen att vara tyst för grannen som hade sitt sovrumsfönster öppet. Klockan var ju över tolv på natten! Alice undrade vad jag höll på med och frustade mot mig. Haha. Vilken syn det måste ha varit när jag smyger längst husväggen och hunden kommer och skrämmer livet ur mig. Min lilla hare, sådan matte sådan hund, just då iaf ♥

Nu ligger lillstumpan här i soffan och tuggar på sitt lammtuggben, jäklar att inte tänderna ryker som hon gnager och drar i den. Nu ska jag börja fixa mig så jag är klar med allt jag ska hinna innan tåget går kvart över fyra.

Ha en fin dag. Kram på er


Postat i Min vardag | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()


Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress:



URL/Bloggadress:



Kommentar: