2009-02-09

Nu krävs det mirakel !!

Fick ett jättejobbigt besked i kväll som gjorde mig chockad. Kan inte riktigt gå in på vad det gäller än innan vi i familjen får ett slutgiltligt besked. Har gråtit och pratat i telefon dom sista timmarna och nu ber jag om styrka och ork för familjen att klara av att gå igenom allt detta. Än så länge är det helt ovisst om vad det handlar om, hur allvarligt det är. Trots att jag försöker tänka optimistiskt och för en gångs inte förvänta mig det värsta så säger en liten röst inom mig att jag ska tro det värsta redan nu. För att förbereda mig själv och för att kunna stötta om det blir så illa. Men jag kommer aldrig tillåta att det inte går att "fixa", inte om jag har något att säga till om saken. Jag får vara stark för oss alla, nu är det min tur att ge tillbaka igen efter allt som familjen gjort för mig. Kommer aldrig ge upp...
Men jag ber en bön till den högre makten, och våra kära som redan har gått bort, om ett mirakel. Snälla låt inte detta bli början till slutet redan nu. Snälla ge mig styrka att kunna gå igenom detta och stötta dom andra. Jobbigt när jag inte kan skriva öppet om detta än, hoppas att det är ett positivt besked när jag väl kan göra det. Även om ni inte vet vad det handlar om så håll tummar och tår för allt vad ni är värda. Lovar att skriva vad det handlar om den dagen jag vet exakta besked... oavsett dom är bra eller dåliga.

Över till lite annat innan jag ska sova, som om jag nu skulle lyckas göra det.

Syrran Joanna kom hit i går kväll och stannade över natten. Vi pratade om hennes vistelse i Franska alperna och sen tittade vi på två tjejfilmer och mös. Efter det så kröp vi ner i dubbelsängen och tittade på fear factor innan vi somnade vid tretiden. Vår andra syster Carina hämtade upp henne på vägen hem från jobbet.
Efter det kom Christer hit, vi drack kaffe och tjötade om allt möjligt. Milda makter vad den mannen kan få mig att skratta, en riktig pajas är han. Han bestämde sig för att vi skulle hämta kinamat och äta ihop här hemma hos mig innan han skulle åka hem. Hade några riktigt trevliga timmar i hans sällskap. Fick ett paket av honom, med några söta nallar som jag älskar. Tack så mycket för underbart sällskap och för pengarna till bilen. Tack även till den fina presenten. Du är då för gullig. Vilket ex !!

Ska hämta bilen i morgon förmiddag när David ringer, sen åker jag nog till Joanna. Får se om jag får med mig henne hem till mig sen också. Det är ju så mysigt att slippa sova ensam, sen kanske vi kan trösta varandra lite med.

Vilken dag... både glädje och sorg. Fattar inte att det hunnit hända så mycket oväntade saker redan i år, året har ju bara börjat !! Vad mer kommer hända under resten av året ?? Säkert många tråkigheter till, fast även glädjeämnen. Tänker på vad jag skrev i ett tidigare inlägg om vad jag önskar av året, för både mig själv och min familj. Nu efter i kväll så känns det så fjuttigt vad jag skrev, nu finns det bara en önskan. Hoppas verkligen den slår in...
Patetiskt att jag vänder mig till gud nästan bara vid svårigheter, även om jag gör det även ibland när det händer något bra. Kommer aldrig mer ta något förgivet, dax för många förändringar. Dom kommer gynna både mig och mina närmaste. Dax att visa den finska sisun...

Avslutar med dagen viktigaste, gäller för resten av livet för den delen;  Min underbara familj, älskar er<3
Postat i Familj, släkt och vänner | Comment (2) kommentarer Trackbacks ()

Postat av: Anki

Jag håller fingrar och tår allt vad det går - du/ni är i mina tankar. Oavsett vad det är är det bra att vara stark men man måste tillåta sig att vara ledsen och liten också. Övertygad om att ni tar er igenom tillsammans, på det ena eller det andra sättet och att det kommer ljuspunkter också, gäller bara att försöka hitta dem. kram

2009-02-10 (06:09:08)

Postat av: Maggan

Hittat hit just idag, o läser att du som jag förstår väntar på ett eventuellt tråkigt besked..Förstår att det känns tungt! Men oavsett vad för besked, är det bättre o få veta. Utifrån det får man sen ta sig vidare, o börja bearbeta det en liten bit i taget..! Tyvärr är det så att vi alla tvingas igenom svåra saker,..så är livet!!

Hoppas du har en axel o luta dig emot! Kram Maggan

2009-02-11 (10:52:37)


Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress:



URL/Bloggadress:



Kommentar: